Hon snurrade sitt vinglas mellan fingrarna medan Izotar talade. Så det var som hon misstänkt, han hade trott att hon blivit så förvrängd av Lloth att hon mördat sin egen mor, och i sanning var det ju just det som hänt hennes bror. Han hade varit svagare än henne, för mån om att passa in någonstans, för lockad av känslan av makt, kunskap och…[Read more]

Arthions mörka ögon smalnade något över det hela.

‘Du är ingen människa.’ konstaterade han, men han var lite osäker över vad det var för en varelse som stod framför honom. Någon sådan med hans utseende hade han inte sett tidigare, och hans påstående – som samtidigt var ett konstaterande – var också en fråga varför en som honom representerade m…[Read more]

Izotar satt en stund tyst, försjunken i tankar. För hur kunde han förklara sitt agerande så att Isra kunde förstå det?

‘Ja, men trots det kunde jag inte genomföra det.’ sa han stilla. ‘Jag var övertygad om att… Lloth förvrängt dig, förstört ditt sinne. Att hon genom dig mördat Thalia och Zator än en gång för sina maktspel där hon använder liv…[Read more]

Hon viftade med handen som för att slå bort komplimangerna, för även om de varit riktiga eller inte så hade hon ingen ork med smicker. Hon mötte dock Ziyatés blick med ett litet leende, glad åt att hennes farmor såg styrka i hennes styre där andra bara såg skoningslöshet. Hon höll förstås inte med om det, men hon hade behövt sätta ett exempel, hen…[Read more]

‘Från Märehn?’ frågade alven och studerade mannen framför honom något fundersamt, och tveksamt. Namnet mannen sade sig ha bud ifrån behagade inte alven och han gjorde en grimas, och hans tidigare skarpa ansikte blev ännu mer allvarligt.
‘Vad är det för bud, och vem är du?’ undrade han, med en hand vilandes på sin klingas i bältet. Den enda orsake…[Read more]

‘Jag tänker inte mörda min dotter, även om jag inte har rätten att kalla henne det.’ svarade Izotar med blicken på Ziyaté, något kyligare, innan han blickade mot Isra. Han fick påminna sig själv om att hålla sig lugn i Ziyatés sällskap och studerade Isra. Hans dotter. Bara tanken kändes främmande och underlig, samtidigt som han kände en läng…[Read more]

Isra verkade inte besväras av tjänarens närvaro, och efter det att han plockat fram ett nytt glas åt både Isra och Ziyaté, fyllt på dessa, samt toppat av Izotars glas, så försvann han tillbaka in i skuggorna där han först kommit ifrån, allt utan ett ord. Tystnaden i rummet var plötsligt tryckande, till dess att Izotar tog till orda igen.

&nbsp…[Read more]

Främlingen hade nått Skogsporten, vägen in i Nela’thaënas. De enorma träden som formade porten hade med hjälp av alvernas hjälp under åren växt ihop med grenar och stammar som virade in sig i varandra till ett vackert valv. Samma ögonblick som främlingen yttrat något tycktes alla skepnader hon sett inne vara som försvunna. Skogen försedd i sk…[Read more]

Izotar stod tyst medan hennes tjänare städade upp, och gav Ziyaté en blick som sa mer än ord kunde säga. Ord som bad henne att inte förstöra denna chans som de hade att reparera band. Skulle hon komma in där med sina provokationer och sin mörka spydighet skulle allt gå förlorat. För om det fanns något han ville var det att reparera det som han…[Read more]

Salim doftade en gång till, men ryckte på axlarna sedan. Vad kunde gå fel? Han höjde glaset i en skål och svepte sedan innehållet som Nicolaus gjort – trots allt var han ingen vekling. Den starka oförväntade smaken fick honom att rynka på näsan och skratta till lite förvånat i en liten hostning.
‘Om detta är vad ni dricker till maten måste ni all…[Read more]

Jo, han hade tänkt gå, och Ziyaté hade troligtvis tänkt fortsätta med sitt skådespel, men plötsligt var det som om de kom av sig. Var det hennes verk? Hon stod fortfarande framför fåtöljen och såg ned på det trasiga vinglaset. Vad hade flugit i henne egentligen? Det var som att vakna ur en alldeles för verklig dröm och hon tvingades famla efter b…[Read more]

Det var tyst i rummet efter Isras plötsliga utbrott, och han stannade upp i sina rörelser. Långsamt rätade han på sig igen, och lät sina vapen ligga där de låg medan han vände blicken mot dem båda. Hade han tänkt gå? Han visste inte riktigt vad han tänkt göra, förutom att fly från ångesten som hans mor hade en tendens att väcka inom honom då hon…[Read more]

Salim lyssnade på Nicolaus ord, och böjde huvudet i en gest av tacksamhet och tog likaså till orda.
‘Liksom vår värd, Lord Breslau, så ber jag mitt följe att använda det allmänna språket. Kanske det uppstår språkmurar denna kväll, men man behöver inte enbart språk för att trivas i varandras sällskap!’ sa han med ett varmt leende. Detta kunde bli…[Read more]

Sandor gjorde en gest åt Maeve som sade att det inte var någon skada skedd, medan han satt lutad framåt med armbågarna på sina knän, händerna knäppta och hakan något bekymrat vilande på sina knäppta händer. Rastlöst och tankfullt stampade han lite med fötterna och lyfte ena benet frekvent upp och ned i en stressad omedveten rörelse.

‘Vå…[Read more]

Uppenbarligen hade hon sagt något fel, för både Leony och Sandor såg på henne med blickar som skulle kunna skära stål, för att inte tala om Leonys hand mot hennes arm. Det kändes underligt nog som när ens föräldrar förklarade att dem var besvikna, en känsla som hon inte alls tyckte om, men hon gjorde sitt bästa för att inte visa det. Istället v…[Read more]

Sandor såg på Selene som hade börjat röra sig bort från rummet. Så mycket för att utföra deras sista dag tillsammans vid ämbetet.
‘Selene, att lämna rummet kommer inte att lösa problemet.’ sa han lugnt.
‘Gå inte, utan stanna istället, för då du är drottning när jag är borta kan du inte fly då du står inför svåra val. Vi måste diskutera detta…[Read more]

Men Isra himlade med ögonen. Vad var det med all denna dramatik? Nog för att hon inte hade något emot lite drama då och då, särskilt när det kom till publika tillställningar, det liksom gav mersmak, men på det här viset?

”Så ni tänker ge dig av, igen? För att hon är här?” Frågade hon bistert, och för en kort sekund lös det igenom, den där känsl…[Read more]

Izotar gjorde ett väsande läte. Han behövde inte höra på detta eller ta emot hennes glåpord och förtyck.

‘Gör vad du vill.’ sa han, kallt, och gick för att hämta sina vapen där de låg på golvet. Isra hade ingen rätt att kritisera, för hon visste inte någonting egentligen om denna relation mellan honom och hennes mor.

‘Jag vet att hon spelar. Men…[Read more]

Leonys ankomst var kanske inte helt väntad, men Maeve hade kommit att förstå att kungens syster hade mer att göra med rikets säkerhet än vad som kanske var brukligt, ett faktum som hon inte alls motsatte sig. Hon hade förstått att kvinnan var en kraft att räkna med och att hennes råd oftast var värda att lyssna på, hon var vis, och hon tvekade int…[Read more]

Med en ljudlig suck himlade hon med ögonen åt hela skådespelet, den spelade nonchalansen hos Ziyaté, ilskan hos hennes far, förstod han inte? Hur kunde hon, ett barn och ett barnbarn, förstå mer än dessa två som levt så mycket längre än henne?

”Vid gudarna…” Utbrast hon i en ton som talade för hur trött hela affären gjorde henne. ”Ni förstår…[Read more]