Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.

‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]

Det var fortfarande kyligt i Hannadon, men ingenting kunde jämföras med de bistra vintrarna i Kaldrland. Dessutom var hon väl påklädd med byxor i tjockt linne, höga stövlar och med en svart, tät fårullspäls över axlarna. De långa, lockiga håren kittlade henne i ansiktet när hon vände på huvudet för att betrakta mannen som gick bredvid henne, b…[Read more]

Det var ned ett brak som dörren slogs upp och en ung man kom farandes in som en demon förföljd av Athal själv. En stund senare dök några äldre pojkar upp genom dörröppningen – alla tre med en hård uppsyn då de blickade på den unge mannen. De kunde inte varit mer olika – den unge pojken skallig och klädd i en enkel brun skrud med Sharahs symb…[Read more]

Arand reagerade inte så mycket på dvärgens dunkande förutom ett lätt leende, och en skakning på huvudet. Denna Thelgarn var en lustig figur, så lustig att han till och med fick ett litet leende på Arands annars allvarliga ansikte. Samtidigt kunde han inte helt neka att det fanns någon slags visdom och sanning i orden som sades. De hade nyss drä…[Read more]

Arand själv sträckte på nacken något då han satt sig. Nog för att han var van med sådana akrobatiska rörelser, men det tog ändå på krafterna att slåss så som de gjort. Något trött och tyst satt han på sin plats med sitt stop, och drack några djupa klunkar. Liksom Vinga var han kanske något tystare av sig bland okänt sällskap.

‘Jag ta…[Read more]

Arand såg på dem, och funderade hastigt över deras förslag. Öl medan byborna försökte släcka eldar, och hjälpa de krossade under husrester eller skadade av lindormen? Det lät aningen absurt, men dessa tre verkade inte riktigt så medvetna om vad som hände kring dem. Däremot skulle byborna knappast vilja ha hans hjälp även om han erbjöd den, så…[Read more]

Arand stod fortfarande med blicken på lindormen.
‘Jag är Arand… Arand av Elfdell.’ det sista tillade han mer av vana, och höjde huvudet för att se på dem. Ingen av dem skulle ha hört om den lilla by han kom ifrån.
‘Och detta skulle ha varit mitt pris.’ sa han mer som en eftertanke.
‘Det är mitt trots allt, som monsterjägare och medlem i det Grå…[Read more]

Neyir lyssnade på härskarinnans ord, och kände sig spänd inuti över vad han själv föreslagit. Vem var han som försökte ge råd åt denna kvinna? Ville han bli av med huvudet genom att förolämpa henne? Han skulle få försöka vara mer försiktig i fortsättningen, men hans affärssinne hade tagit över. Önskan om att alltid göra det bästa av vad man hade…[Read more]

Hennes kommentar om anledningen till varför maktbytet varit så pass tumult förblev utan kommentar, vilket kanske var bäst. Det värsta de båda hade kunnat göra i den stunden skulle vara att påstå att så inte alls var fallet, ty det var osanning och Isra avskydde osanningar med avsikt för att stryka hennes ego, det var alldeles för genomskinli…[Read more]

Neyir nickade lätt åt det Vesíva sagt, trots allt var detta vad de hade diskuterat på förhand. Han betraktade drottningen, i hopp om att hennes reaktioner skulle vara positiva.
‘Och givetvis är det inte vår sak att säga hur ni ska agera politiskt, ers högvördighet, men jag tror att våra klienter skulle uppskatta att lära känna er mer… perso…[Read more]

Arand torkade bort svett från sin panna med ärmen, och drog några djupa andetag för att stabilisera sig själv. Han sneglade hastigast mot de andra, och mot folket som sprang omkring. Ingen hade riktigt tid att stanna och se på vad som skedde, de hade trots allt eldar att släcka. Långsamt, kanske lite bittert, gick han till besten och lade sin ena…[Read more]

En ung man var snabbt framme vid deras sida, kanske bara ett par år yngre än Isra själv, och fyllde deras glas med vin innan han backade undan in i salens skuggor. Han verkade inte alls lika nervös som många andra av Isras undersåtar, tvärt om så verkade han tämligen nöjd över den enkla roll han hade att fylla och hans ögon glittrade förtjust va…[Read more]

Neyir svalde igen då han såg de båda kvinnorna gå till kammaren intill, innan han själv följde efter. Än så länge hade han inte förlorat sitt huvud. Samtidigt verkade drottningen förvånansvärt lugn och mild, samtidigt som han nästan kände att det var som att leka med eld. Om man kom för nära skulle man bränna sig, eller värre. Men han gick in, o…[Read more]

Arand hade backat då han kände trycket från den magiska energi som utövades, men då han såg rötterna som växte fram och höll i besten gjorde han ett hastigt språng. Med viga steg utan att stanna i farten klättrade han upp för rötterna, och med ett skutt var han på bestens rygg. Sammanbitet föll han ned mot bestens nacke, och la all sin tyngd på k…[Read more]

Men… Ordet som avlutade kvinnans mening innehöll mer än vad som sen kom att faktiskt lämna hennes läppar. Det fanns en outtalad rädsla där, liksom en anklagelse. De hade alla trott att Me’erisia skulle gå under när hennes mor dog, när hon tagit över tronen. Visst hade hennes metoder för att dämpa upproren inte varit de mest pacifistiska me…[Read more]