Hans ord fick hennes kinder att hetta men det syntes lyckligtvis inte i det dunka ljuset. Kanske borde hon ha bjudit in honom till sin sängkammare tidigare, tänkte hon roat, men skakade snabbt av sig den tanken. Snart nog.

”Åh, det kan det nog göra, men jag är rädd att det inte är mitt fel den här gången”, svarade hon retsamt innan hon slank ut…[Read more]

Ayperos höjde ett frågande ögonbryn, som samtidigt var nyfiket.
‘Åh, minsan?’ frågade han och gav henne ett litet finurligt leende då hon nämnde besök i sängkammaren, som om han nästan hade sett emot en inbjudan till hennes säng med henne och en oväntad gäst.
‘Det låter som om det går våldsamt till i era sängkammare här i Me’erisia, hm?’ f…[Read more]

Bli hennes död? Hon kunde känna hur ilskan kokade inom henne vid de orden, men hon behöll lugnet utåt innan hon med en kort fnysning vände på klacken för att gå och hämta någon som kunde ta hand om hennes farmor.

Hon hann inte särskilt långt innan hon sprang rakt in i Ayperos. Hans hand om hennes midja och sättet på vilket han fångade upp h…[Read more]

Den bleka skepnaden med hår som en lång skugga nästan gled genom palatsets korridorer, lite uttråkad kanske, men Ayperos hade en förmåga att kunna underhålla sig själv och sniffa fram händelsernas centrum. För det mesta hade han hållit sig borta ur Isras väg, trots allt var det hennes rike och han hennes gäst. Vilket passade honom utmärkt, han…[Read more]

Oavsett om den unge mannen var redo eller inte närmade sig Hannadons höga vita murar och glittrande torn i horisonten. En dag som denna då solen stod högt på en klar himmel var Hannadon i sitt esse. Den såg majestätisk ut, med sina många höga vakktorn, murar, byggnader i sten, Athals Tempel som tornade högt men inte lika högt som Hannadons…[Read more]

Drottningens blick vändes genast mot blodet som nu prydde hennes annars så rena golv och hon rynkade märkbart på näsan. Hon kom kravlandes tillbaka hit som en skadad hund och hade dessutom mage att smutsa ned hennes sovrum. Hon fnyste kort och vände tillbaka blicken mot sin farmor. Det fanns något lockande i att välkomna henne, att få ha det lill…[Read more]

Hon höjde på ett ögonbryn åt orden som lämnade hennes farmors läppar. Er två? Menade hon hennes far? Tanken fick ett litet skratt att lämna hennes läppar innan hon skakade på huvudet åt det hela.

”Oss två? Ni menar er son, min far? Ni behöver inte oroa er, det var länge sedan han övergav mig nu, en ful ovana måste jag säga”, svarade hon med ett…[Read more]

I djupet av sitt hjärta höll hon med sin bror om deras moders plan, men gjort var gjort och det gick inte att vrida tillbaka tiden. Deras mor hade gjort ett val och deras morfar hade valt att följa henne, fullt medveten om att döden var vad som väntade honom. De kunde vara arga på sin mor, och förbanna hennes val, men de kunde inte göra något å…[Read more]

Hon ryckte märkbart till när Eirik dök upp vid hennes sida, tillräckligt för att såret i ryggen skulle hugga till och få henne att dra skarpt efter andan. Hon hade inte ens hört hans vingslag. Hur kunde hon ha varit så fruktansvärt oförsiktig? Hur mycket hade hennes bror hört? Han kunde omöjligt missa att Yazfein inte längre såg ut som han gjort…[Read more]

Kathryn skrek till, i ren förvåning, och stapplade baklänges av Finns plötsliga rörelse. Hon var inte svår att skaka bort, både svagare och lättare än vad Finn var van vid. Att stappla baklänges utan att ha vant sig ordentligt vid klänning var ingen god idé och hon föll raklång baklänges och hamnade till stor del utanför den skyddande barriären!

Hon rynkade ogillande på näsan när hennes farmor talade om att döda henne och hur enkelt hon hade kunnat göra det. Det var kanske sant, men hon hade inte mycket till över för tanken på vad hennes farmor kunde eller inte kunde göra mot henne och hon slapp helst höra det, särskilt här, i sina egna gemak, en plats som borde vara säker…

”Va…[Read more]

Isra stelnade märkbart till när Ziyaté tilltalade henne, och förvåningen över att finna henne där, i sina egna gemak, var inte svår att se. Trots det så behöll hon lugnet och istället för att ropa på sina vakter med detsamma så lade hon armarna i kors och betraktade sin farmor. Hon både såg ut och lät trasig på något vis, som om hon var skadad ell…[Read more]

Dagen hade varit lång men givande och när Isra drog sig tillbaka till sina rum så var hon på bra humör. Hon och Ayperos hade kommit varandra mycket närmare än hon hade kunnat drömma om, och planerna inför den stundande föreningen hade väckt en ny hunger inom henne. Allt tal om erövringar hade fått henne att börja studera kartor och försvarsverk…[Read more]

Även om han inte hade varit döende så hade han troligen reagerat på samma vis, men hon hade troligen aldrig vågat berätta det om det inte var för att han skulle ta erkännandet med sig i graven, en tanke som skavde… Det var sant det han sade om vad hennes föräldrar skulle tycka och kanske gjorde det att hemlighållandet kändes lite bättre, lite…[Read more]

Han betraktade henne under fascinerad tystnad medan hon talade. Hon var vacker att se på och kanske glömde han att lyssna för en sekund. Hade han satt sin välfärd på spel? Hon menade förstås alven som skjutit honom i ryggen, insåg han sen, och med ett litet hummande konstaterade han för sig själv att det nog måste ha uppfattats så. Han hade sjä…[Read more]

Hans ord om en söt pojke fick hennes kinder att hetta lite och sin mörka hy till trots så syntes det som en svag rodnad, och kanske sved det lite bakom ögonlocken när hon blinkade. Hon visste att hennes bror inte menat att dra upp det, kanske hade han helt enkelt inte tänkt på det, men frågan fick henne osökt att minnas hur hon blivit behandla…[Read more]

Orden från Wreax läppar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt läte, även om man hade kunnat förvänta sig det från någon som såg ut som hon gjorde. Hon svarade honom dock inte med detsamma utan vände sig istället mot mannen som satt bakom skrivbordet och nickade kort till hälsning.

”Tvärt om. Han var inte särskilt svår att lura, tråkig…[Read more]

Hon verkade uppenbart lättad över att ingen av dem ifrågasatte hennes närvaro på båten, och vid Arlins ord dök ett litet, blekt leende upp i hennes mungipor. Hennes blick flackade lite mellan honom och Nilla innan hon valde att låta den stanna vid den sistnämnda. Kanske kändes det lite tryggare med en annan ung kvinna ombord? Kanske hade hon frukt…[Read more]

Kathryn stod stelt och såg på. Hon visste inte vad hon väntat sig men det här var värre. Hon tog ett steg in bakom Finn och höll i hans arm när hon kikade förbi honom. De var ju inte ens beväpnade! Hur starka var de döda? De måste väl vara ganska svaga med sina förmultnande muskler?

Hon andades ut när barriären verkade fungera. Och den lille drog…[Read more]