Portarna till Sätet öppnades med tyngden av luft som pressades åt sidan av de tunga dörrarna. Genom de två stora dörrarna steg Audgisil, klädd i simpla kläder som han oftast var – inte direkt den avbild man hade av en kung i Kaldrland. Men han behövde inte kläder för att visa status eller auktoritet, det var snarare sättet han gick och rörde sig,…[Read more]

Leendet över hennes läppar blev kanske lite bredare vid Wreax uppenbara irritation och om det inte var för att de klivit in i hennes arbetsgivares närvaro så hade hon kanske myst in sig lite extra i den känslan – kanske till och med valt att säga något mer. Men nu lät hon bara leendet tala för sig själv när hon nickade till hälsning åt den alviska…[Read more]

Ayperos tog inte ställning till Isras familjeangelägenheter, men betraktade utbytet av ord med en nyfiken glimt i de mörka ögonen. Att göra sig av med de hon kallade familj hade ju varit lika enkelt som att blinka för honom, men kanske inte för henne. Demonen höll om Isra en stund, lät dem två vara den perfekta bilden av ett lyckligt par en stund…[Read more]

Då de kom genom dörren befann de sig plötsligt i ett mycket hemtrevligare kontor. Mer smakfulla möbler, varmare färger. Få böcker, men de som var stod på hyllorna var värdefulla och relaterade till komplicerad magisk teori. Ett välorganiserat skrivbord, och en simpel arbetsstol som en kvinna som bara kunde beskrivas som söt snarare än vacker satt…[Read more]

Ithia hade varit uppslukad av budskapet som förmedlades, inget nytt egentligen, inget hon inte hört förr, men det var ändå ett slags ljus i kaoset. Ett lugn i stormen. Men ändå, trots att hon borde känt sig tillfreds där i hjärtat av Athals budskap och välvilja kunde hon inte riktigt skaka bort känslan av att hon var betraktad. Denna känsla var…[Read more]

När hennes bror räckte henne brevet så ögnade hon snabbt igenom det innan hon stoppade det innanför sina kläder. Hon visste inte vad hon skulle tänka eller känna över det korta meddelande som lämnats åt henne, men en liten del kände ilska över att deras mor adresserat brevet enbart till henne. Trots det så valde hon att behålla brevet nära si…[Read more]

Kanske blev hon lite förvånad över Ayperos närmande, men hon visade det inte utåt mer än genom att leendet över hennes läppar blev lite bredare. Hon hyste inga illusioner om att det fanns något annat än en affärsmässig överenskommelse mellan dem, men hon tillät sig själv att njuta av uppmärksamheten och lutade sig därför in i hans närhet för e…[Read more]

Ingrid och Tore.

Flickans blick vandrade mellan de båda, till en början något osäker på om hon skulle svara på frågan om sitt namn, men tillslut så verkade hon ändå bestämma sig för att det inte kunde skada, ty hon slappnade märkbart av en aning, även om hon fortfarande var uppenbart nervös.

”Jag heter Iris”, svarade hon med ett litet, osä…[Read more]

Ithilwyn skrattade lite roat åt hans förvirring och nickade åt att han skulle sätta sig. Hon log varmt och beställde in dryck gjord av skogens bär och frukter, och tallrikar fyllda med det färskaste och för honom exotiska Árd hade att erbjuda, bär, frukt och plantor. Hon åt nöjt och såg roat på honom. Maten var så klart mer till hans nytta än…[Read more]

Krigarna på muren blev inte allt för bekväma över Turas annonsering, trots allt förbannande man Turin Hrafns namn i dessa delar av världen. Men hon var ensam, så vad kunde hon göra? Men de visste allt för väl att Hrafn var en lömsk man som kunde ha sattyg för sig. En grupp krigare mötte kvinnan halvvägs och med inte allt för milda händer sökte d…[Read more]

Rådsmedlemmarna bestående av viktiga herrar och damer i Karms rike mumlade lite sinsemellan över bugningen som Omari gav, det var uppenbart att situationen var obekant och obekväm för den unge mannen. Varför Akila valt att skicka en sådan man i sitt ställe förstod de inte, men Sandor gav dem en sträng blick, då han var något mer förlåtande…[Read more]

Ithia hade till sist dragits till det enda ljud som tycktes bekant där i folkvimlets galenskap. För någonstans, otroligt som de var, kunde man höra Athals budskap utropas över folkmassorna. Långsamt tog hon sig dit, kanske bara för att få höra vad som sades – eller för att hitta någon slags bekant stabil grund att stå på här? Folk gav henne bli…[Read more]

Arlin nickade vänligt åt flickans fråga.
‘Ja, från Kaldrland.’ svarade han flyktigt, utan att gå in på Nillas bakgrund och log varmt mot henne för att sedan göra en gest mot besättningen.
‘Och jag kan försäkra dig att det inte finns bättre sjöfarare än kaldrländare! Vi kommer att vara i hamn på nolltid.’ försäkrade han både henne och Nilla. D…[Read more]

Felaerns ena ljusa ögonbryn höjdes lätt då hon kallade sig dum. Han höll inte med, men hon var nästan mer som en alv som inte ännu behärskade sina inre känslor och lät dem flöda fritt. Var alla människor sådana, så öppna med sina uttryck och sina känslor för omvärlden utanför sin närmsta familj? Sättet hon talade och sättet hon uttryckte sig var…[Read more]

Nearena mötte sin dotters blick och nickade, ett litet leende på hennes läppar. De delade inte allt för många intima stunder, trots allt var hon ofta dränkt i arbete och plikter, och också en mor som satt mycket ansvar på sin dotter. Favoritism skulle inte göra Selyana till en god ledare, bara hårt arbete och ingenting annat. Men hon såg nu at…[Read more]

Aenya skakade på huvudet, sammanbitet fortfarande.
‘Ditt agerande, helare, kan mycket väl ha kostat mycket fler liv än det du påstår dig räddat. Precis samma argumentation som drottningen har, som lett oss till denna situation från första början.’ sa hon rakt på sak.
‘Ibland måste man se på den stora helheten, och välja det val som gynnar mängd…[Read more]

Faegrim visste inte mycket om magi och sköldar, men han visste åtminstone att det var en dum idé att ta sig genom barriären just nu, hur mycket de döda än skrämde dem.
‘Nej, kom tillbaka!’ utbrast Faegrim med förvånansvärd styrka och beslutsamhet, kanske hade situationen väckt lite mod i halvlingen. Han kunde se hur de döda sträckte sig efter Ka…[Read more]

Arands blick lämnade Fëani och såg något tomt framför sig. Han såg inte riktigt omgivningen omkring dem, utan snarare var han tillbaka i Loradon där de stridit på stadens topp. Han och Maeve, mot Ayperos, medan staden brann och förgördes i ett inferno omkring dem. Att de ens överlevt var bara tur, skulle han seriöst vara dum nog att söka upp de…[Read more]

Wreax ord fick henne att skratta och hon klappade honom nästan lite kärvänligt på ena kinden med en smal och kall hand, en hand som utåt sett inte så mycket ut för världen, men som han nog visste kunde orsaka fruktansvärd skada.

”Wreax, Wreax… Knip ihop käften nu innan ni gör mer narr av er själv än ni redan gjort. Ni kan väl i alla fall låtsas…[Read more]

Eiriks ord skapade en klump i hennes mage, en isande, obehaglig klump som kändes om möjligt ännu tyngre när han vände blicken mot henne. Beslutsamheten i hans röst var en hon inte kände igen och den fick henne att rysa lite där hon stod. Det kändes fel, att förkasta sitt blod så öppet som han gjorde, men samtidigt så kunde hon inte klandra hono…[Read more]