Det kändes skönt att få höra sin mor skratta, för trots det tunga hon själv bar så ville hon inte att det skulle gå ut över någon annan, särskilt inte någon av sina föräldrar. Kanske skulle hon i framtiden kunna berätta om allt, eller inte. Kanske skulle hon inte överleva länge nog för det.  Men det var en annan dyster tanke som hon sköt undan för…[Read more]

Hon hummade lite roat åt sin mors tilltag, men gjorde ingen ansats att dra sig undan. Det var uppenbart att hennes mor behövde stunden, så hon lät sig omfamnas, som om hon inte varit mer än ett barn, vilket hon ju förstås var i sin mors ögon.

”Jag är rädd att det kanske är så illa”, sade hon med ett litet skratt. ”Men i gengäld tror jag nog att j…[Read more]

Det hade inte varit särskilt mycket att tvätta rent, men att tatueringen var skadad hade varit uppenbart, och konsekvenserna av det skulle inte undgå den som kände henne och det hon bar på. Kanske var det därför hennes mor vände sig om. Oavsett så förstod hon att hon sårat sin mor, inte enbart genom sin frånvaro under de två senaste åren, men oc…[Read more]

Hon visste bättre än att argumentera med sin mor, så hon satt snällt kvar på sängkanten och väntade på henne utan att protestera när hon började tvätta av de sår som snarare var mer ärr än något annat vid det här laget.

Det undgick henne inte att hennes mor noterade brännmärket hon hade på armen, ett fult sådant som avbröt drakens kropp där de…[Read more]

Att hon inte hade hört sin mor komma in var oroväckande, men hon kunde inte annat än att skylla på sin sinnesstämning. Det var frustrerande samtidigt som det var betryggande att veta att hennes mor fortfarande var densamma, trots allt som skett sedan de senast setts.

Ändå kunde hon inte låta bli att sucka djupt och ta handen som strök henne öv…[Read more]

Hon hade svept sitt mjöd innan hon givit Arand en något ursäktande blick och dragit sig undan. Hon hade behövt vara ensam ett tag, även om hennes mor hade sett till att hon inte var det särskilt länge. Det hade inte varit ett lätt samtal, men när kvällen kom hade hon i alla fall lyckats samla sig en aning.

Salen som de tidigare klivit in…[Read more]

Audgisils ögon vandrade från Rune till mörkeralven, och han nickade lätt. Han gjorde en gest åt några av sina krigare.
‘Eskortera vår gäst till gäststugan.’ sa han och såg på Rune menande, och syftade på gäststugan som tillhörde kungafamiljen och låg på en av stadens klippor med vacker havsutsikt.
‘Jag beklagar, Ziy, men jag måste be dig stanna i…[Read more]

Blodet rusade i hennes öron och hon hade svårt att slita blicken från honom där han stod en liten bit från de andra. En mängd känslor rasade inom henne, liksom tankar. Han hade övergivit henne, lämnat henne ensam i Hannadon utan förklaring, ett svek utan dess like. Efter slaget i Loradon hade hon nästan lyckats övertala sig själv att han var död,…[Read more]

Arand hade noterat Maeves spändhet, och följt med orden var det ju klart att hon var allt annat än glad att se honom. Han rynkade på sina ögonbryn något, och det fanns en instinkt att stiga fram och hjälpa henne. Men han kom på sig själv igen, då han gjort en ansats att ta ett steg mot Maeve, och stoppade sig själv för att stanna med Fëani. Trot…[Read more]

Hon hade knappt suttit av sin häst innan hennes mor var framme vid henne och svepte upp henne i en varm och stark kram. Det hade varit så länge sedan hon sett sina föräldrar och hon skulle inte skämmas över att erkänna att hennes ögon vattnades en aning när Ragnhildr omfamnade henne. Leendet falnade dock inte från hennes läppar, utan blev bredar…[Read more]

Audgisil hade stått bredvid sin hustru Ranghildr på trappornas topp som ledde upp till Sätet och inväntat deras analkande barn. Att han var en konung var det inte mycket som avslöjade, för han bar varken guld eller juveler och klädde sig heller inte rikt eller dyrt. Men snarare kanske var det hans stadiga hållning, hans lediga vis som på något vi…[Read more]

Leendet över Vesvías läppar gjorde att hon kände sig lite bättre till mods, men hon var inte så dum att hon trodde att kvinnan skulle ha några goda nyheter, eller för den delen något annat än nyheter. Att detta skulle ha varit ett sällskapligt besök var lika otroligt som att hon skulle växa vingar och kunna flyga.

”Kom, gör mig sällskap och si…[Read more]

Flera gånger sedan den första natten de spenderat i Kaldrland hade hon känt sig iakttagen och hon hade inte fått särskilt mycket sömn. Det hade varit en tröst att ha sina bröder vid sin sida igen dock, och Arand var ett ovärderligt stöd, trots att han oftast såg bitter och sammanbiten ut inför de flesta. Det hade också visat sig att Fëani var en…[Read more]

Asgeir betraktade Maeve tankfullt, liksom henne hade han varit med om mycket hemskheter varje dag nästan sedan hon försvann. Flera strider i befäl mot Svartfåglarnas krigare, där han beordrat deras män och kvinnor till deras död. Att dagligen stå i sköldmuren och se en efter en, något som vägde starkt på hans samvete även om han visste att d…[Read more]

Cathrin tog Finn i armen och nickade ivrigt. “Naturligtvis! Det är en skam att ni nästan var tvungna att göra något så viktigt alldeles ensam. Tur att vi möttes så vi kan hjälpa varandra!”

Han kanske hade någon grej de kunde använda eller sälja till en annan magiker ifall han inte kunde lösa det själv.

Hon nickade mot Finn och log uppmuntrande…[Read more]

Ismats ögon blev stora vid orden som kom utifrån korridoren, men hon lyckades hålla sig lugn, trots att hennes blick avslöjade fruktan när den mötte generalens. Ögonblicket därefter for hennes blick till Sera i en tyst varning… Förgäves.

Det ensamma lilla ordet innan prinsessan hann stoppa sig själv var nog för att rämna alla planer som Ism…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite mer av ett flin, men hon kunde samtidigt känna hur kinderna hettade och hennes hjärta slog ett extra slag. Det var nästintill berusande på ett vis som hon inte känt sedan hon först tagit tronen.

”Om jag skulle svara ja på den frågan… Vad tänker ni föreslå?” Frågade hon lite spinnande, med en blick som gran…[Read more]

När hon lämnat Kaldrland hade hon varit mer lik sin bror, men nu kom hon på sig själv med att önska att hon hade fått vara ifred, och det skrämde henne. Hon borde vara glad för att de åter var samlade, men allt som skett sedan hon lämnat sitt hemland hade förändrat henne. Trots det så slog hon upp ögonen när Asgeir satte sig ned bredvid henne…[Read more]

Audgisil gav sin hustru ett trött leende, trots allt var det mycket på deras bord och det började synas på hans annars alerta ansikte. Han hällde mjöd i Ranghildrs glas. Ett trött leende fanns även där på hans läppar över främlingens ord.
‘Jag som trodde ni Karmaner bara dyrkade den allsmäktiga Athal.’ skrockade hand.
‘Men du kanske är någon anna…[Read more]