• Arand nickade tankfullt över vad Maeve berättade. Hon hade nämnt denna völva förr, och även om han hört om dem var han inte helt inbegripen i vad det innebar och vilken makt de var. Men om de kunde hålla de krafter som fanns inom Maeve i styr var det en makt man inte underskattade.
    ‘Din far är säkert en man intelligent nog för att ta henne åt s…[Read more]

  • Det var med flit som hon höll blicken borta från honom. Hon kunde redan känna hans sorg och uppenbara ånger i luften, hon behövde inte de den också, det skulle göra det så mycket svårare att hålla huvudet kallt.

    ”Du sade att hon tog dig tillbaka. Då lyder du ännu under henne, trots att du påstår annat?” Frågade hon lite hårt. Om han svarade ja p…[Read more]

  • När hans blick lämnade hennes så var hon snabb med att se undan, rädd att hon skulle glömma bort varför hon var här annars. Det var så lockande att bara ge efter för längtan och saknaden, men hon ville inte ge honom det just då. Det här var inte första gången han övergivit henne utan ett ord, men det var första gången han varit borta så länge,…[Read more]

  • Hon hade inte vänt blicken från dörren än, utan dragit igen den och sen stått kvar med ansiktet riktat mot den. När Yazfein talade så tog hon ett skälvande andetag och vände sig sedan om för att se bort mot sängen. Han hade släppt på illusionerna och nu satt han upp i sängen och såg på henne med de där underliga, lila ögonen, ögon som hon mött…[Read more]

  • Hon var lättad över att Arand gjorde henne sällskap, trots det som skett där ute, och åt hans ord så ryckte hon bara på axlarna och log lite matt. Han hade stått i vägen en gång redan och hon hade ingen lust att tvinga honom att uppleva det igen.

    ”Inte i staden, men en bit utanför… Jag ska uppsöka henne, om hon fortfarande lever”, sade ho…[Read more]

  • Arand såg lite vaksamt på Maeve då han satte sig ned igen, denna gång mittemot henne. Trots allt var det kanske bäst att hålla lite avstånd efter vad han sett, men vad visste han?
    ‘Påminn mig om att inte göra dig arg.’ sa han med en nickning mot hennes blodiga nävar. Han tömde ett mödstop ungefär i samma takt som under deras ölhävningstä…[Read more]

  • Att säga att kvällen hade varit intressant var en underdrift, det var fullkomligt kaos. Ja, kanske inte kvällen i sig, inte för de flesta, men för Maeve hade det känts som en smärre storm. Hon hade bara varit tillbaka i Frostheim i en dag, men hon hade redan gått igenom alla möjliga känslomässiga tillstånd, och nu, när natten låg mörk över dem…[Read more]

  • Hon hade alltid varit mest lik sin mor, åtminstone till humöret, och att få höra det från henne, att hon var stolt, träffade där det var menat. Maeve kunde inte hindra ett litet leende från att sprida sig över hennes läppar när hon kikade på sin mor där hon satt bredvid henne. Hennes barndoms stora idol, den som hon helst av allt hade velat efterl…[Read more]

  • Det var kanske sant, att de hade varit bättre om de bara vart familjen, men hon var övertygad om att det här inte var första och sista gången de såg. De hade ju alla precis samlats igen. Maeve visste ju såklart inte om sin mors planer, annars hade hon kanske varit mer tveksam till det hela.

    ”Över mig..? För vad?” Frågade hon lite pafft, överra…[Read more]

  • Så var det, trots att de var så olika som två bröder kunde vara. Asgeir hade alltid varit mest lik sin far, medan Eirik hade fått mer av deras moders förkärlek för ensamheten. Sedan han hade funnit sin förmåga att hamnskifta så hade det blivit mer märkbart och nu var det till och med så att olikheten syntes, den hade satt sig även i det yttre. He…[Read more]

  • Maeve replied to the topic En varning in the forum Konungariket Iselem 6 years, 2 months ago

    Något var fel. När hon gripit tag om Akila och fångat hennes blick med sin så hade hon sett mer, mycket mer, än hon hade förväntat sig. Hon hade sett ett mörker där som hon inte kände igen, som inte var naturligt. Drottningen var inte bara galen, hon var fullständigt korrumperad, vriden på något vis.

     

    Så tog drottningen ett steg bakåt och län…[Read more]

  • Maeve replied to the topic Skuggorna i Antrophelia in the forum Me'erisia 6 years, 2 months ago

    Hans första mening fick hennes hjärta att ta ett litet, förväntansfullt skutt, och hon kunde inte förneka för sig själv att det delvis berodde på att han i princip tackat ja till hennes frieri. Det var dock hans sista mening som fick hennes puls att öka något, och handen som låg över hans lår kramade till, uppenbart utan att hon planerat det…[Read more]

  • ”Jasså, det gjorde han…” Hummade hon, ett litet leende spelandes över läpparna. I hennes namn, minsann, tänkte hon roat. Hon var tvungen att hantera Wreax förr eller senare, men hon hoppades ändå på att han kunde hjälpa henne att få tag på Fëani först.

     

    Hon förde vinglaset till läpparna, men drack inte med detsamma utan snurrade bara lite p…[Read more]

  • Amdir replied to the topic Skuggorna i Antrophelia in the forum Me'erisia 6 years, 2 months ago

    Ayperos nickade över hennes insiktsfulla ord. De talade samma språk, trots allt.
    ‘Så låt oss ställa till med din stora fest, och rekrytera de vi kan då ingen längre kan neka ditt grepp om tronen.’ sa han som om det hela var en väldigt simpel sak.
    ‘Med våra gemensamma resurser kommer det inte vara svårt att hitta lilla Fëani, var hon än gömmer sig.…[Read more]

  • När hon återvände till salen så var det i under tystnad och i sällskap med Arand. Hon visste inte riktigt hur länge hon hade varit borta, men både Eirik och hennes mor saknades, ett faktum som gjorde henne lite illa till mods även om hon gjorde sitt bästa för att inte visa det.

     

    På samma sätt så låtsades hon heller inte om de blickar som r…[Read more]

  • Handen på hennes axel fick henne att stanna upp precis innan hon skulle dra upp dörren igen. Med ett litet, trött leende lade hon sin ena hand över hans där den låg på hennes axel och kramade den lätt. De blodiga knogarna verkade inte bekomma henne just då, men det måste ha gjort ont, trots att hon låtsades som inget.
    ”Tack Arand… Och förlåt för…[Read more]

  • Arand betraktade henne lite eftertänksamt, tyst och kalkylerande som han alltid gjorde. Trots allt var han inte en man av många ord, som snarare ältade och vände och vred på vad han såg tyst inuti sig. Kanske han borde frågat henne om hennes relation till Yazfein, men samtidigt var det svårare än att gå in i en strid med dragna vapen. Konstigt…[Read more]

  • Hon hummade som svar på sin moders ord. De var lika på det viset. Själv skulle hon bara ha rusat rakt på och försökt ha ihjäl så många av fiendens män som möjligt, men det gjordes svårt av det strategiska läge som Hrafn kallade hem. Kanske skulle hon kunna ta sig in på något vis…

    ”Jag antar att vi får diskutera det mer i detalj så fort vi h…[Read more]

  • Ångesten rev inom henne, delvis för hur illa det hade kunnat gå men också för att hon aldrig menat att såra Arand. Hon ville göra som hon alltid gjorde, ignorera de jobbiga känslorna, begrava dem någonstans djupt inom sig och låtsas som om ingenting hänt, men hon visste att hon var skyldig honom mer än det.

    ”Det var…” Hon harklade sig, kun…[Read more]

  • Gillesmedaljongen som föreställde Grå gillets vapen vibrerade lätt under hans tunika. Ett klart tecken på att någon form av magi var i luften. Men han hade redan känt det inne i salen, men att något inte stod helt rätt till var han övertygad om och hans blick hårdnade något då han studerade Yazfein lite mer noggrant. Han besvarade inte bugning…[Read more]

  • Load More

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.