Även Kvithera med sina analytiska ögon kunde se att det var något med Saga, men kunde heller inte riktigt lägga fingret på vad det var. Så hon avfärdade det i folkvimlet och nickade bara lite åt hennes berättelse. Det sade väldigt mycket om en person som i stort sett skämtade bort en möjlighet att presentera sig själv, men hon tyckte ändå det var…[Read more]
Neena skrek till när hon plötsligt blev bortdragen men var snart med på noterna och sprang med i takt med Ati.
förhoppningsvis hade skriken från branden maskerat hennes egna skrik. När hn börjat springa höll hon tyst, hon måste hitta var rebellerna håller till, om far lever så är det hennes enda chans att finna honom!
Neeana tog händerna för munnen och flämtade till. Vad var det för byggnad? Det var väl inga familjer där? hon såg sig omkring… hon kan inte stanna kvar och hjälpa, vakter skulle snart dyka upp.
“Kan vi följa dem?” viksade hon till Ati.
Hemsket på hemsket på hemsket, men allt hade varit för intet om det här inte ledde till att återförenas med far!
Neeana står helt stilla, som om tiden fryst till is. Vad skulle hon beskåda? Borde de stoppa det? De måste ju stå på rebellernas side eller? Men.. vem kan komma att skadas av detta? Och kommer de kunna spåra dem till far efter allt kaos börjat?
Hon kved lite och såg vädjande på Ati, hon hade verkligen ingen aning om vad de kunde göra.
Ed var inte säker på hur hon kommit hit. Å andra sidan var hon sällan säker på hur hon hamnade någonstans över huvud taget nuförtiden. Hon hade träffat Raysia tidigare idag, på en taverna som alla andra, på jakt efter jobb som de flesta andra legosoldater. Nu satt hon där, på en bänk bestående av en trädstam kapad på längden och placerad ovanpå tv…[Read more]
Jasper var som en öppen bok och det var inte svårt att läsa förvirringen på hans ansikte. Han hade klart och tydligt känt Sagas magiska aura – den var stark, hon hade utan tvekan något väldigt kraftfullt i kroppen. Ändå talade hon som at den inte var något speciellt, och undvek att berätta för dem var det var trots att han frågat. Vad kunde var…[Read more]
Jasper nös av dammet i luften och böjde sig ner för att plocka upp biten han rivit ur väggen – han dog inte nästan för att sedan lämna den efter sig där – och stoppade den i sin korg för tillfället. Just nu kunde de se från det gröna ljuset, men han visste inte vad det var eller varifrån det kom; det kunde försvinna minst lika snabbt som de upptäc…[Read more]
Vendrik står mellan den lilla sekretären och sängen. Rummet är inte väldigt stort men han har vant sig vid det. Funnit någon slags frid i det. Han följer sin systers väg in i det lilla rummet, hur kläder prydligt placeras på sängen, kläder av ädlare färger och mjukare tyg. och den svaga tanken om att även han skulle möta ödet fragmenteras. Sj…[Read more]
Neeana tvekade… det kanske hade varit helt fel tid att följa dem! Vad betydde.. görningen? Hon ville se var de hör till men det verkade inte vara dit de var på väg. Hon kved till lite. “V.. vad ska vi göra? kan vi följa dem till… där de håller till? Kommer de.. eh.. att sptinga snart?” Atis talmönster hade börjat smitta av sig.
Neeana kände sig klumpig varje gång Ati behövde bromsa henne – och inkompetent när hon behövde skyndas på. Men hon var tacksam för hennes hjälp, hon hade aldrig klarat det här ensam. Hon visste inte vad som skulle hända om de blev upptäckta, hade de hjälpt far hade de väl varit vänligt inställde, men om det var någon annan de pratat om skull…[Read more]
Sandor suckade inombords över det svaret han fick, trots allt var han en konung. Men detta var inte tid för rättfärdighet gällande titlar och korrekt tilltal, och hans sinnesro blev inte direkt mer samlad och lugn av översteprästinnans upprepande svammel. Han vände sig hastigt om för att rikta sin uppmärksamhet till hans vakter som stod utanför.…[Read more]
Gharf hade helt missat den lilla flickan i snöyran, men hade inte tid att stanna upp och reflektera då fler döda dök upp i stormen. Så han svingade sitt svärd i långa swoshande rörelser som drunknade i vinden och kunde känna motståndet som vibrerade upp i armarna då det träffade fiender här och där.
‘Vi måste röra oss!’ ropade han genom vinden ti…[Read more]
Hon snurrade åter på glaset mellan fingrarna innan hon förde det till de fylliga läpparna och smuttade på drycken däri. Vinet var en av de många saker hon hade sitt handelsgille att tacka för, och dess kontakt med ytan. Sedan hon tagit tronen hade hon inte rört sig långt ifrån sitt palats, men det skulle kanske snart bli ändring på det, särskil…[Read more]
Neeana nickade tacksamt och gjorde sitt bästa för att röra sig smidigt och tyst, men hjärtat dunkade som om hon just sprungit flera mil! De skulle följa efter rebeller! Genom en stad hon själv jagats i! Och far, kunde det vara honom de pratat om? Hon grep Ati’s arm och log mot henne, hon hade ingen anledning att gå till dessa längder för att hjäl…[Read more]
Neeana flämtade.. skulle de redan gå?? Hon behövde mer betänketid!!!
Hon tog tag i Atis arm och viskade. “Kan vi följa dem?? De kan ha pratat om far!”
Saskia.
Iserions ros.
Hjärtat slutar plötsligt slå.
En hel värld av anledningar till systerns oväntade besök river genom sinnet innan han tillåter sig att andas igen. I stillhet får hennes röst eka för hans inre och låter tystnaden bli tills det att hon ber om hans tillåtelse.
“Kom in” Säger han myndigt som att rummet han låsts till var en e…[Read more]
Hon stod med ryggen mot legosoldaten en liten stund och begrundade det hon sett under uppvisningen. Om det inte hade varit för att hon själv fått en grundläggande skolning i stridens konster, och det faktum att hon var bekant med mer än en demon, så hade hon antagligen inte noterat det hon noterat där inne i tronsalen. Nu snurrade hon sitt vingla…[Read more]
Vem räknar dagarna när tiden förlorar sin mening. När det inte finns någon anledning längre att kliva ur sin säng. Världen hade bestämt sig för att fortsätta utan honom. Glömma bort honom och blicka framåt. Vidare. Som om han inte vore något mer än ett illasinnat minne.
Genom ett smalt fönster kikar solen in över golvet och kryper ljudlöst…[Read more]
Neeana spände sig… anfallna… helt blodig… Kunde de prata om far!? Vågade hon hoppas?
Men tänk om hon hade fel… Att få upp hoppet för att få det krossat igen skulle vara alldeles för smärtsamt. Så arga de var på drottningen tydde ju på att hon höll på såhär ofta. Hur skulle far kunnat komma till rebellerna, han kan ju inte haft en aning…[Read more]
Neeana spände sig och stirrade på rebellerna. Hon visste inte vad hon skulle känna… Drottningen hade dödat mor för att hon trodde hon tillhörde dem.. falskt naturligtvis! Och nu också far! En viss del av henne såg dem som ansvariga för allt det här!
Men.. en annan del av henne såg upp till dem.. De bekämpar den drottning som faktiskt ga…[Read more]