Enbart för att hon var medveten om hur lite han tyckte om hennes kramar, fortsatte hon att hålla om honom. Nästan lite hårdare, sedan lät hon sig knuffas undan. Ett tag gjorde hans ord henne lite… skamsen tills hon hörde hans kommentar. Ett varmt skratt kom från hennes läppar. För ett tag trodde hon att han hade vart allvarlig. Lite hårt klapp…[Read more]

Tack och lov för att det fanns små människofolk som kunde ta hand om hästen. Eller kanske snarar ung vore det rätta ordet… Fast de var ju små med? Hästen var alldeles för envis för hennes smak och den talade ju inget av språken som hon förstod. Tacksamt hade hon gett pojken en liten extra slant, innan hon steg in på värdshuset.

Ett tag stod hon…[Read more]

Precis som Izotar stod Ziyaté tyst medan tjänaren plockade bort glassplittret, hon såg Izotar bedjande blick. En liten glimt – kanske hoppfullt – tändes i hennes ögon. Hennes mungipor drogs uppåt i ett svagt leende, det kändes genuint och kanske fanns det en förhoppning att det kunde reparera sina band. Fast… Innerst inne var hon medveten om a…[Read more]

Pling. Klockan på dörren varnade Vésiva att någon var på väg in. Säkert till henne. Hastigt skruvade hon korken till pluntan och stoppade ner den innanför fickan på den dubbelknäppta västen hon hade. Rösten fick henne att le och hoppa upp ur sin stol. I vanliga fall hade hon inte gjort sig mödan att röra sig upp, men åt Atlen fanns det alltid ene…[Read more]

Orden som föll ur Izotars mun fick Ziyaté att spänna sina fingrar hårdare kring foten till glaset. Lloth ett hårdare grepp om henne? Inte känna något? Djupt inne fanns det en del som önskade att det var så lätt. Att kunna återgå till att inte behöva känna något. Allt för vanligt att såras. Utan att märka det lyckades hon knäcka glasens fot i två…[Read more]

Vinga kunde se hur främlingen hade lagt sig på marken. Fast det verkade inte allt för bekvämt. Hon stampade lite med sin fot mot den hårda jordytan. Sannerligen kändes det inte bekvämt. Fast det var väl inte hennes problem. Ett svagt nöjt leende på läpparna gosade hon in sig ännu mer bland halmen, även om det kliade lite. Åtminstone var det mer m…[Read more]

Plötsligt blev hon väldigt medveten om de få svarta slingorna som föll över hennes ansikte och hon plockade bort dem. Såg hennes hår rörigt ut? Varför brydde hon sig om det nu? Hon kunde inte rå för att skratta, fast i en hastig utandning och hon kastade en blick ner på sin klänning. Den var lite mer smutsig och tilltufsad än vad hon hade velat i…[Read more]

Om det hade dröjt en sekund längre hade hon stängt igen dörren, lika hastigt som hon hade kommit dit men hon hann inte greppa tag om sin kappa innan mannen tog den ifrån henne. Lite försiktigt lät hon sin kalla hand greppa tag om hans arm. Lät honom leda henne, men bara för denna gång.  Hennes hår var fortfarande lite blött från snön som yrde…[Read more]

Det var inte som om Ziyaté inte hade förväntat sig sin sons utspel på det sättet. Ibland var det som en liten jycke som skällde, enbart för skällandes skull. De hade gått igenom det hela, ett flertals gånger förut. Det enda som var annorlunda var Isras närvaro och hennes sätt att tala. Även om det fanns en poäng, ville inte Ziyaté erkänna detta.…[Read more]

Om hon inte hade sett att Izotar inte hade några vapen på sig, hade hon lagt handen på en av de många knivarna som hon bar men istället höjde hon på ena ögonbrynet åt sin son svar. Det irriterade henne, mer än hon ville erkänna. Om inte Lloth hade… Svaga män. Alltid någon ursäkt på vems fel det var. Även fast Izotar hade mer än de flesta ynkrygga…[Read more]

Där var det igen, fröken. Det fick henne att grimasera lite, hon var inte ungdomlig nog att vara det. Fast om man jämförde med denne man, kanske det fick gå. Hon nickade enbart lite artigt åt honom. Katten var betydligt enklare att uttala. Ack! Landfolk och deras besvärliga namn. Dessutom hade de allt för vanligtvis mer än ett namn, vad skulle d…[Read more]

Min svaghet är Izotar. Det var ett av de få minnena med Isra som hade etsat sig fast vid Ziyatés minne. Första gången de talades vid, stoltheten för det som var hennes barnbarn… Det var sällan hon skulle erkänna sina svagheter för någon… Men i det momentet hade hon intalat sig själv att det var enbart för att det skulle ses som en styrka hos Isra…[Read more]

Namn:  Vésiva
Kön: Kvinna
Ålder: 26
Ögonfärg: Blå, skiftande i grått
Hårfärg: Solblont
Födelseort: Antrophelia
Lojalitet: Handelsgillet Bläck

 
Biografi
1395 TT – Föddes några dagar innan inbördeskriget slut

1417 TT – Tillsammans med Atlen tog över handelsgillet Bläck

1419 TT – Gifte sig med Neyir från Barastar

 
Ba…[Read more]

Skäggväxten, eller fjunen, var nog inte tecken på vishet. För Jo förstod ingenting om vad Gork sa. Han kunde tyda namnen… försökte han upprepa hans ord? Det var väl en början…? Eller var det ett slut? Kanske de mörka molnen egentligen var en storm som tog dem närmre Erethil?

Ännu en gång ruskade han på huvudet och gjorde samma rörelser som…[Read more]

I sina egna tankar och bekymmer hade Sera tryckt ner handtaget till kammaren där Rheon och sällskapet satt. Lite krampaktig höll hon kvar sin hand vid handtaget när hon insåg att det inte alls var vart hon skulle vara. Typiskt, det var klart hon skulle gått fel. Det var inte kammaren som hon hade tilldelats. Det var klart att hon hade gått vilse,…[Read more]

En suck lämnar Ziyatés gråa läppar. Främlingen framför henne var ingen främling. Hennes ögon hade inte bedragit henne ännu. Fastän ännu kunde hon inte placera den äldre alven framför sig i sitt minne. Lite omedvetet lät hon sina fingrar glida över lädret på boken som var fäst vid hennes höft. Den som innehöll alla hennes minnen och tankar. Eller v…[Read more]

Någonting i hans röst och sätt att röra sig sade att han egentligen inte var allt för glad över att behöva dela skyddet. Fast, det var inget som Vinga ens lade mer än en sekund tanke på. Det regnade ute och hon hade inte tänkt låta sig bli blöt för att en främling hade andra åsikter om henne. Med ett krafttag tog hon tag i sin säck och svingade de…[Read more]

Fröken, det var något hon inte hade blivit kallat på länge. Trots allt började hon komma till åren, inte samma unga dam. Fast så långt till att kalla sig själv gammal skulle hon inte göra ännu. Åtminstone hade inte visdomen kommit med åren. Och denne man verkade åtminstone ha flera år på nacken, om inte sekler. Namnet var svårt att lägga på min…[Read more]