“Hrrm. Kanske får besöka er troll någon gång.” Sade hon, även om hennes koncentration inte helt var på trollet – nej, hennes blick hade vandrat tillbaka till mannen. Det tycktes som att han hade svårt att hålla tyst. I ett ögonblick övervägde hon att stega tillbaka dit… men hon hade nyss satt sig tillrätta, och vinet var välsmakande…[Read more]

När väl kvinnan satt sig och njutit av vinet verkade det som om mannen fick bort sin tunghäfta och väste irriterat och barskt till sina vänner.

”Som om det fruntimmet känner någon skillnad på vin som vin. Åtminstone känner man inte stanken av de två hit” samtidigt som några av hans bordskamrater instämde liter nervöst men artigt i skratt m…[Read more]

Kanske var även hon besviken över att mannen inte rest sig upp. Det hade varit skönt att ge utlopp för de aggressioner som tändes på i henne över mannens tidigare utbristande… men nå väl. Hon hade nog med självbehärskning för att inte tvinga fram en konflikt då hon redan vunnit, en seger som underströks av de flin som nu riktades mot mannen, s…[Read more]

Kvinnan hade en vass tunga. Som en kniv som skar igenom varmt smör, eller hud för den delen. Tystnaden som uppstod, bröts bara av de få gnistorna och det hesa skrockande från trollet som hade ställt sig upp och borstat av stolen mitt emot honom med sin hårkalufs på svansen. Så som etiketten var där han varifrån, för att sedan dra ut den åt kvin…[Read more]

Slut? Otur. Kanske var det lika bra för henne att dra vidare då… Sedan ropade någon bakom henne, och hon hörde flinet. För ett ögonblick så frös hon till, innan hon långsamt knöt sin ena hand, sedan lät den falla öppen igen. Hon tog ett andetag innan hon vände sig om och såg mot mannen som talat, sedan mot trollet, och sen mot mannen igen.…[Read more]

Värden, lite bekymrad, tog upp ett av glasen för att putsa det för att dölja sin nervositet för kvinnan framför sig. Verkade väldigt fokuserad på att få det så skinande som möjligt plötsligt.

”Jag är ledsen, min dam. Jag sålde nyss min sista flaska… Men” sa han, rösten verkade gå i olika tonlägen och visade mannens unga ålder. Innan han hann…[Read more]

Enhanda nickade, som om det vore en självklarhet att den unge mannen framför honom hette Sahar. Vad skulle han annars heta? Det var trots allt det han hette. Vyrm tog åter upp sin bägare, och var på väg att ta en klunk, innan han ändrade sig och satte ned det igen. Det var trots allt inte gott, så varför skulle han inta mer. Istället så log han si…[Read more]

Namn: Aife Nathair
Kön: Kvinna
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 79 kg
Ögonfärg: Mörkbruna
Hårfärg: Svart
Hudfärg: Vit – Solbränd
Födelseort: Okänt, någonstans runt centrala Talanrien
Folkslag: Ser ut att ha blandat blod från Nirai och något mer
Lojalitet: Sitt kontrakt
Civilstånd: Obrydd

• Utseende

Beskrivning ur tråden Alltid En Början – “På he…[Read more]

Kvinnan som steg in genom dörren stack ut på ett helt annat vis än trollet – men stack ut, det gjorde hon, från topp till tå. På hennes hjässa vilade en mörkbrun hatt med stort brätte, och två lila fjädrar som stack upp från den. Under den så välde svart hår ned längst hennes rygg, vågigt trots den lösa knuten i hennes nacke. Hennes ansikte ku…[Read more]

Då en av pojkarna greppade tag i den unga mannen så såg Vyrm förbryllat på honom. Han förstod inte alltid människors behov att ta till våld. Det kändes sannerligen onödigt. Nåväl, de släppte honom i alla fall. Det betydde att Enhanda inte behövde lägga sig i. Inte för att han visste vad han skulle ha gjort, men han brukade gå med sin magkänsla i…[Read more]

Leendet på läpparna var fortfarande drömmande när hon tänkte tillbaka på vad som hade skett. Tankar som höll henne varm en sådan kylig kväll som denna. Det var dock inte samma krispiga kyla som i Kaldrland även om den vita stenen lyste upp staden på ett liknande sett. Fast det var för kalt på något sätt, inte samma karaktär som Thel Shaen, ell…[Read more]

Mannen vid bordet såg inte upp då det brakade till vid dörröppningen, utan tog en lugn klunk från sitt vin, och gjorde därefter en aningen missbelåten min. Det var verkligen något med Caras som han inte tyckte om. Inte ens deras vin var speciellt bra. Antingen det, eller så var han bara fördomsfull… men han tyckte sig vara en ganska så rättvi…[Read more]

Namn:  Linn Vinga Gérin
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Ögonfärg: Bärnstensfärgade ögon
Hårfärg: Brunt hår med inslag av en bronsröd färg
Födelseort: Kaelred
Lojalitet: Skiftande, går att köpa hennes lojalitet.

 
Biografi
1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

141…[Read more]

Reaktionen gjorde nästa Jo lite rädd, för ett kort ögonblick trodde han att Gork skulle roffa åt sig lilla Smulan. Ja helt enkelt göra Smulan till smulor och äta upp henne. Ack! Han hade redan sagt att stjärnorna inte var i position för att äta hans mula, och innerst inne hoppades han att de aldrig var det.

Han försökte dra bort lite av repen, e…[Read more]

Upp och ner… Fram och tillbaka. Det var många gester, var det en dans? Skulle i sådana fall Jo dansa med denne Gork? Trots allt verkade det uttröttande allt det där viftandet, bara att följa allt med blicken gjorde honom tröttare. Med att dela dans med andra, var väl dubbel dans? Eller vad var det som Erethil sa?

Sedan trillade polletten ner……[Read more]

Om inte det vore för att Gorks storvuxna fötter, inte för att det var något fel på det… Nej snarare stod man väl mer stabilt på sådana? Det visste förstås inte Jo själv, för han var ett benrangel som behövde äta mer. Åtminstone sa alla de äldre tanterna det till honom innan de tryckte ner bröd i gapet på honom. I samma gap som fylldes med löv o…[Read more]

Kanske var det allt guppande som gjorde att den unga prästens reaktions förmåga var lite efter orkens. Han hade precis lyckats få tillbaka sin tidsuppfattning och bild på landskapet… och då hade Gork lyckats få upp honom i trädkronan. Det var nätt och jämt så att en av grenarna höll på att sticka ut ett av ögonen på honom, för att inte tala o…[Read more]