Mahdi insåg snart att han hade överkommit vakten med ren överaskning och den råstyrka han hade kvar i sin arm, då denna nu låg död under honom. Det kom som en shock, men turligt nog en shock som han lyckades pressa sig igenom på ren stridsvana. Han kunde inte stanna upp nu. Han behövde fortfarande… Neeana!

Han såg sig över axeln, men hon var sj…[Read more]

Mahdi kunde höra hur Neeana sprang därifrån, och för ett ögonblick så var han glad. Glad att hon skulle få chansen att komma undan. Sedan kom vakten framåt, och den äldre soldaten behövde varje uns av koncentration bara för att överleva.

Ett svärd mot en kniv var inte en rättvis kamp i den bästa av situationer, det var Mahdi väl medveten om, oc…[Read more]

Hade de kommit undan? Mahdi vågade nästan hoppas… Sedan dök vakten, eller en annan vakt, han var inte säker, upp i slutet på gränden de hade sprungit in i. Den äldre mannen bromsade in och ställde sig genast framför sin dotter.

“Kom med mig nu, så behöver ingen av er komma till skada.” Sade vakten giftig medan han drog sitt svärd.

Ma…[Read more]

Om så krävdes så var Mahdi fullt beredd att ge sitt liv för sin dotter, stanna kvar och slåss för att hon skulle få en chans att fly, men… om det gick att undvika så hade han föredragit livet. Inte av någon självisk orsak, men så han kunde fortsätta se efter hennes säkerhet…

… och kanske för att komma med hämnd för den som gjort dem så ill…[Read more]

Mahdi lät sin trefingrade hand bli gripen av hans dotter medan hans andra hand kramade byltet med de små förnödenheterna till bröstkorgen, och snart var de iväg med vatten hollradande efter dem. Han bet ihop käken hårt. Det fanns gömställen för rebellerna, det visste han, och han visste var ett par av dem var… men de kunde inte ta sig dit så län…[Read more]

En bränd lukt fyllde Zyatés näsborrar. Hon behövde inte ens kasta en blick bakåt för att veta vad det betydde. Eld. Ett effektivt sätt att förstöra. Utan förvarning tog hon ett tag om hennes hand för att dra henne mot stallet. Förhoppningsvis hade de inte… En lättnad spred sig inom henne. Hennes sto levde fortfarande. Hastigt knöt hon loss stoe…[Read more]

Tårarna som rann ner från flickan kind fick Ziyaté att stanna. Hon var van med skrik, gråt och ilska. Det var inte en ovanlig känsla som hon skapade kring henne. Men… de hade inte tid för att trösta eller att ta hand om någon nu. En sista knuff och Ziyaté fick Aillis ut genom fönstret. Tur att flickan var liten och rymdes där. Inte en sekund sen…[Read more]

Det var svårt att hålla någon helt sovande medan man svingade runt dem, det var Aife väl medveten om, men ett sömndrucket litet öga var mer än nog för henne. Mannen var brutal, och helt klart stryktålig som inte gått ned på första hugget, men om han inte dragit en total bluff så var Aife mer än övertygad om att hennes förmåga var större än mannen…[Read more]

Fönstret var en bra idé, det var för gott att den unga kvinnan som var hans dotter var skarp, även i en nödsituation. I förbifarten så tog han upp brödet de hade tänkt äta och lindade in den och en kniv i ett en duk. De kunde inte veta när de skulle kunna äta igen, och om vakterna var efter dem så var ett vapen säkrast. Sedan var han ute ur fönstr…[Read more]

Utav respekt vände hon blicken mot resterande klänningar under tiden som drottningen bytte om. Hon låtsades damma av klänningarna och ta bort lite väck. Drog i lite olika klänningar och ordnade med lite tyger som låg fel. Komplimangen fick hennes kinder att bli lite rödare och hon sträckte på sig, lite stolt. Hon lyssnade på orden. Handelsgil…[Read more]

Liksom hennes leende hade varit tidigare så var Neeanas oförstående blick nästintill förkrossande. Hade han svikit henne igen? Kunde han leva med att förlora allt – igen!? Det var otänkbart. Vad kunde ha gått så fel? Han kunde inte…

Nej. Han kunde inte få panik nu. Vad den än var, så var han tvungen att se till så att hans dotter hölls säker. K…[Read more]

Hans dotters ord ingav ett sting som var nära inpå så illa som när han tappat sitt öga, men som tur var så hade han vänt sig mot deras lilla eld för att göra te och han kunde dölja då hans ansikte förvreds i missnöje. Att han inte ens kunde förse dem med något så enkelt som nål och tråd. Det smärtade honom, och han kände sin dotter väl nog för…[Read more]

Så hon skulle få ha sitt eget svärd. Det gjorde henne genast mycket säkrare på sin sak, men hon tänkte fortfarande hålla sig till att inte underskatta sin motståndare. Som sagt så visste man aldrig. Aife var väl medveten om var vaktens blick fortsatte skjuta av då han levererade hennes svärd, som var nästan komiskt långt i mannens armar då han…[Read more]

Neeanas leende var ett av de få ljuspunkter i Mahdis liv, och då det sken mot honom var det inget annat han kunde göra än att återgälda det, trots den smärtan som bodde i hans bröst. Att hon fortfarande kunde le efter allt som hänt dem var något som han dagligen tackade Sharah för. Hon var för ung för att ha förlorat så mycket. Det var endast ren…[Read more]

Betänksamhet var positivt, i alla fall i Aifes mening. Om Drottningen hade förkastat henne rakt av hade det såklart lett till vissa svårigheter angående anställningen, men hon hade nog nästan blivit mer orolig om hon hade accepterat det hela rakt av. Det hade tytt på en nivå av oförsiktighet som Aife inte riktigt uppskattade i en arbetsgiv…[Read more]

Om man skulle blicka noggrannt skulle man se en livlös hårig hand som låg vid dörrkarmen. Silverringen avslöjade att det var Aillis far och utan att visa någon empati sparkade mörkeralven, vid namn Rethúr, handen och tog ett steg framåt.

‘Vi är fler än dig.’ sa han spydigt, och riktade sin kniv mot Ziyaté. Utan förvarning hade Aillis bror stam…[Read more]

Allvaret i Ziyatés ögon gick inte att missförstå och hon höll ett finger upp mot sina läppar medan hon greppade tag om Ailis arm. Fast hur tyst kunde en människa vara? Andetagen, stegen som var tunga nog att få trägolvet att knarra till och visa vart de befann sig. Bestämt drog hon sig flickan till sig och knuffade henne mot fönstret. Det verkad…[Read more]

Ett litet leende dök upp på Ziyatés läppar och hon slog sitt finger mot sin tinning. Som om hon inte riktigt trodde på orden som hon hade yttrat.

“Ack, ack. De orden har din mor prentat in i ditt huvud. Varma ord. Men det spelar ingen roll om du inte har vett nog att ifrågasätta. För vad är värme, när du är ett kallt lik?” frågade hon och de r…[Read more]

Tyngden av Ayperos fall och kropp, fick Nenya till att sjunka neråt lite grann. Hon hade inte riktigt lyckats fånga honom på ett bra sätt. Det var väl snarare han som hade funnit henne, mer än att hon hade fångat honom. Det var svårt att rätta till sitt grepp och hon beslutade sig hastigt att släppa honom, för att sedan någon sekund senare omfa…[Read more]