Vinga betraktade raden med de vassa tänderna och tungan, de var en otäck syn. Även om hon var mer van med tanken på en sådan skepnad. Hon förstod varför de flesta skakade av skräck vid åsynen av ett sådant vidunder. Hans kommentar fick henne att fnysa till igen och hon skakade på huvudet. En spännande blandning? Det var det allt. Men det var ett…[Read more]

Oljudet hade nått Toss öron och fått honom att tappa flaskan i grytan. Lite förvirrat såg han på flaskan som då och då tittade fram i den bubblande soppan. Från bandet, som han knutit kring magen på förklädet, drog han fram en stor slev som han försökte fånga upp flaskan i. När han väl fick upp den var den tom. Hade den alltid varit tom? Han fö…[Read more]

Slaget mot hans tungor förvånade Tipum. Inte för att det var många som inte velat göra liknande sak… Det var bara få som agerade ut det. Redan det gjorde honom till en intressant man. Även fast han kunde förstå varför Isra hade ett extra öga till honom. Om man ändå skulle ha någon som glodde efter en dag in och ut, vad skadade lite vackrare folk?…[Read more]

Antrophelia… Redan vid nämnandet av staden anade mörkeralven vart samtalet var på väg. Hon spände sin käke och hon stannade upp med sitt bläddrande i boken. Sidornas prasslande tystnade och en lite tyngre duns hördes när lädret på bokens pärm slog igen. Det var ett minne som hon fortfarande hade färskt. Egentligen var det något som hon helst hade…[Read more]

Ordväxlingen och små bråken mellan syskonen hade alltid roat Ranghildr, även om det drog henne till vansinne när de var små. Med en liten drömmande blick såg hon mot dörren. På något sätt hade hon föredragit då de hade den mindre huset. Eller kanske det var tiden i sig hon hade föredragit… Det var inte förrän hon kände Audgisils hand om…[Read more]

Ett sista stygn, sedan bet hon av tråden för att fästa ben nålen i sin säck. En kort stund betraktade hon sitt verk och nickade lite nöjt. Det var inte ett mästerverk direkt, men det var å andra sidan inte allt för fult. De satt ihop, hindrade de mesta av smutsen kring dem att komma in. Vinga skulle precis säga något, men hann inte få fram några…[Read more]

Småskrattandet från Xharin fick Vesíva att slappna av lite och hennes axlar sjönk ner lite och även hennes hållning. Hon hade inte gjort sig till åtlöje. Åtminstone inte än. Men om de skulle på äventyr tillsammans skulle väl fler chanser komma upp. Kanske lite besviken, även om det var ett skämt om att han skulle fångat en ängel. Trots allt fanns…[Read more]

Det knastrade till lite då han begravde sina klor i det mörka jordgolvet och hon förstod att det måste göra ont. Det fanns väl inget bättre sätt att göra det på? Om han inte hellre hade amputerat den, men det var väl onödigt? En kort blick på såret. Fan! Hon hade glömt att göra rent det innan. Nå, det kunde väl göras sen det. Det såg inte allt…[Read more]

Ögonbrynen var fortfarande rynkade och näsan ryckte hon lite på, som om hon hade tänkt nysa. Hon stannade upp ett tag, försökte fundera ut vad hon egentligen visste om dessa pelare. Egentligen inte så mycket, men hon ville inte heller framkomma som allt för dum och oärlig. Hon hade kommit fram till namnet åtminstone och hon gjorde en gest fram…[Read more]

Att Maeve hade skämtat fick henne att skratta i några korta utandningar. Åtminstone var det ett tecken på att hon fanns där. Hon böjde sig fram för att placera en mild kyss på hennes hjässa och stryka undan några hårstrån som fanns i hennes ansikte. Försiktigt log hon, även om det fanns en oro där bakom ögonen försökte hon att inte visa den för…[Read more]

Den förnärmade blicken valde inte Ziyaté att lägga märke till, eller åtminstone att inte bry sig om. Etikett, något som var annorlunda varthän hon vände sig i världen och hon kunde reglerna väl. Det var bara på senare tid hon valt att bryta dem, om det var möjligt. Trots allt var det mer bekvämt att sträcka ut sina ben och vila dem efter färden ä…[Read more]

Ranghildr hade hela tiden stått bredvid Audgisil. Ett krampaktigt tag om hans hand samtidigt som blicken vandrade mot dörren lite nervöst. Om någon skulle sätta foten innanför dörrkarmen skulle hon utan tveka ge dem en rak höger. Inte för att någon skulle stiga in oinbjuden någonsin annars. Men vem vet? Kanske det var en outtalad önskan att…[Read more]

Sättet han sa “mitt” på förvirrade henne. Det var ett torn, som var hans, men ändå inte hans? Hon rynkade sina ögonbryn ännu mer och det var nästan på gränsen att de nuddade varandra över hennes spetsiga näsa. Sedan slog hon lätt på bordet. Exalterat igen. Ja! Hon hade väl hört någon legend?

“En av världspelarna?” föreslog hon till slut när hon…[Read more]

Höet flög omkring och ett strå fick nästan Vinga till att nysa till. Hon rynkade på näsan med öppen mun medan hon försökte få bort kliandet. Hon ryckte ett av sina hårstrån för att föra in den i ben nålen. Ett litet skrockande och brett flin syntes i ansiktet när han svarade henne med sarkasm och hon höll ihop såret medan hon stack in nålen oc…[Read more]

Lite förvånad över hur obekväm han var över hennes skiftande rynkade hon på ögonbrynen innan hon förstod. Ah. Det var snarare en rädsla för hennes nakenhet än hennes kvinnliga skepnad. Hon såg hans fundersamma blick åt alkoholen. Flaskan var liten för Luka i den skepnaden men hon skrockade till lite och lade sina läppar kring flaskan för at…[Read more]

Det torra skrattet förvirrade henne. Inte mer än vad han talade om sedan. Ett torn? Vad var det för torn? Hon hade i för sig hört om torn i sig, långa byggnader som människor använde till strid eller att fängsla saker i… prinsessor till exempel. Men mannen framför honom kunde inte vara en prinsessa? Hon synade honom uppifrån och ner med en fun…[Read more]

Det var rätt beslut. Det var rätt. Det var rätt beslut. Ranghildr kunde inte tvivla nu, det var redan gjort. Inget i det skulle ändras. Gerda hade trots allt redan sagt att Maeve var ämnad till mer än Draumrheim. Om det stillade hennes oro, eller skapade mer, var hon inte säker på. Tänk om det bådade värre situationer?

När Gerda bad hennes dott…[Read more]

Tanken att denne Luka försökt att passa in i en värld av människorna, fick henne att le lite. Hur skulle han kunna göra det? Trots allt måste det vara svårt med de benen. Fast å andra sidan var det sorgligt att människorna tänkte att de var deras värld. Efter en lång resa genom Talanrien insåg Vinga att så inte var fallet. Själviska människor. Tan…[Read more]

Eldstadens värme brände i Ranghildrs kinder och näsa. Hon var fortfarande spänd över Maeves hälsa, men när hon såg att hon fortfarande var vid liv lugnades hennes hjärta något. Det skulle bli bra. Det måste bli bra. Till och med Gerda hade sagt att hon var utvald av Oden, innan hon ens hade uttalat sin oro. Hon hade inte ens berättat vad som had…[Read more]

Lite upprymd över att det skulle bli ett intressant äventyr slog hon sina händer mot varandra ett par gånger. Innan hon rynkade sina ögonbryn. Vad skulle hon göra med hästen? Alla varorna? Neyir och framför allt Atlen skulle inte vara särskilt glad om de försvann men att dra allt det dit? Var det värt det? Eller skulle hon hitta på någon lögn?…[Read more]