Hon mötte sin fars lika blå blick utan att vika undan, men det fanns kanske ett visst mått av ånger i hennes blick. Hon hade alltid haft lättare att hantera sin moders tillrättavisanden, ty de var mer lika varandra och lät oftast ilskan styra. Hennes far var istället lugn och samlad och kanske var det just därför som hon alltid fick dåligt sa…[Read more]

Förstås gjorde det ont med hans små fingrar i hennes ögon. Tack och lov var det inte för långa naglar, eller något som skadade hennes syn allt för mycket. Hon svor lite för sig själv, förstås inte så att Wreax hörde. Inte för att hon var orolig för svordomen i sig utan det var snarare för att inte visa sin svaghet åt någon. Inte ens för ett litet…[Read more]

Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]

Ett tag var mannen tyst, förförd i sin egen tankegångar. En kvinnas famn, så mjuk. Doften av parfym och mat. Allt som saknades här. Kärlek och omsorg. Hopp och liv. Han vaknade ur sina drömmar när främlingen hyschade honom och han ryckte till något. Nästan som om han hade varit en ung pojke som hade gjort något olydigt och förväntade sig en utskäl…[Read more]

Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

“Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

“Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]

Det var inte svårt att se att det fanns något ointresse åt hennes förslag och kanske någon slags irritation… Fast det kunde vara något i Vingas fantasi förstås. Lite nervöst och obekvämt kliade hon sig i nacken och såg ner på matskålen för en kort stund. Lite för att hämta andan och fundera på vad hon skulle dra samtalet. Tack och lov hann hon…[Read more]

Magin i rummet fick håret i hennes nacke att ställa sig upp och huden på hennes armar brast ut i gåshud. Hon hade inte förväntat sig den typen av styrka hos den lilla kvinnan, även om hon varit fullt medveten om att hon var en magiker. Nu satte hon nästan sitt te i halsen och något ofrivilligt drogs hon tillbaka till en tid som hon helst av allt…[Read more]

Det skulle visa sig att Arlin hade rätt. Resan gick betydligt snabbare än vad hon hade trott, något som delvis kunde tillskrivas Kaldrländarnas långskepp och deras skicklighet till havs, förmågor som hon insåg sig ha underskattat.

När de slutligen nådde Tinderstad så var det på vingliga ben som hon kom i land, fortfarande med den ensamma pac…[Read more]

Hon kunde inte skaka av sig känslan av att hon borde ha gjort mer, att hon borde varit snabbare iväg från Frostheim, ridit snabbare, försökt lägga om sin morfars sår… Hon borde ha huggit huvudet av varje död man och spetsat dem på deras egna spjut. Hon borde ha ridit ifatt sin mor med detsamma och huggit ned hennes kidnappare, låtit deras kropp…[Read more]

Hon skakade lite på huvudet och suckade med spelad besvikelse, som om blotta tanken på att hennes far inte skulle vilja dyka upp på sin egen dotters bröllop väckte någon slags känsla inom henne.

”Åh, säg inte det. Ni är ju här, trots allt”, sade hon lite roat medan hon betraktade Ayperos när han tryckte ned Ziyaté mot golvet och lät sitt blod fa…[Read more]

För en kort stund tycktes flickans blick fastna någonstans över Hannadons allt mer krympande siluett, men när Arlin började prata om Njord och att bli blöt så såg hon tillbaka på honom med oro i blicken. Hon såg ut att vilja ställa en följdfråga, men istället nickade hon bara smått och valde istället att svara på Nillas fråga.

”J-ja… M…[Read more]

Hon tog tacksamt emot koppen med te, men denna gång valde hon att inte sätta sig ned utan lutade sig istället mot den närmsta väggen medan hon betraktade meningsutbytet. Alven hade ännu inte bett henne att lämna dem och hon skulle ljuga om hon sade att hon inte var nyfiken på exakt vad det var Wreax Siturios gjorde här.

När han såg menande mo…[Read more]

Lite förvånad över hans svar, höjde mannen ögonbrynet. Förstås skulle väl de flesta här omkring tycka att de inte passade in här. Att brotten de gjort var… nödvändiga, ringa eller kanske rent utsagt försvar? Fast det verkade inte så i detta fall och det intresserade honom lite mer än vad han ville erkänna. Det var väl inte så mycket annat att…[Read more]

“Sant… Förstås kan du göra det.” hummade Ziyaté, för det var förstås alla möjligheter som inte var allt för dumma. Inte för en sådan ung liten pojke som han. Hon gjorde en gest mot muren och dess vassa ornament som stack fram. Det hade väl varit det mest uppenbara och hon funderade på om hon borde sagt något mer.

Lite som för att demonstrera gj…[Read more]

Åt deras tal om Izotar rynkade hon lätt på näsan för att skaka på huvudet. Det skulle vara ett dåraktigt drag från hennes son. Trots allt var han mer van med att han tänkte efter och agerade mer varsamt. Så som hon hade tränat honom, en gång i tiden.

“Nej. Izotar kommer inte att visa sig på bröllopet. Det är för mycket som kan gå fel.” sa hon sim…[Read more]

Frågan var nästan löjlig. Hur man visste…?!  Faktum var att Vésiva inte riktigt var säker själv på hur man visste. Eller om det var en fråga om smak. Kunde inte de som… nå. Det blev väl för djupt för att ta det nu och hon gjorde en gest framför sig, som tyvärr speglade hennes irritation även om hon inte ville det.

“Vanlgitvis vet man inte det…[Read more]