Ett brett leende spred sig över hans läppar när han fick syn på sin vän och han höjde en hand till hjärtat som i hälsning. Han väntade dock med att tala innan han hunnit hela vägen fram till Míndrhas, och då höll han in sin häst och klappade djuret på halsen.

”Míndrhas! Jag är glad att se er”, sade han uppriktigt, och kanske lite för högljutt än…[Read more]

Allt hade varit oplanerat. Camthalion var sällan den som planerade saker och ting, men den här gången hade han varit ute på andra ärenden. Redan när han satte foten i lägret hade flera kommit fram till honom och berättat sin verision om vad som hänt och vad som var tanken. Fast ingen av dem intresserade honom – det enda som var viktigt var Aeny…[Read more]

Orden som lämnade kvinnans läppar nådde hennes öron, men hon registrerade knappt vad som sades. Istället satt hon där och begrundade det hela. Hon skulle ju kunna lösa det hela på något vis, kanske säga att det var hon som dödat mannen. Problemet var bara att den att uppdragsgivaren bett om något helt annat. Tanken hade inte varit att han skulle…[Read more]

Hon hade aldrig gillat magi, men just den här var särskilt illa. Mörkret och känslan av att bli själsligt antastad gick inte att komma undan, hur mycket hon än försökte stänga ute det hela. Hon gjorde dock ett bra jobb att inte visa det utåt, utan gick under tystnad bakom honom med blicken fäst vid hans ryggtavla. Hur hade det kunnat gå så lång…[Read more]

Först kände hon en lättnad över att det faktiskt var Etienne, ensamheten skulle få vänta lite till. Sedan kände hon hur hennes hjärta började slå irriterande fort, kinderna blev nästan lite röda. Hon skrattade glatt till och lade sedan sina armar omkring Etienne och höll henne nära en stund. Drog in hennes friska doft för att sedan möta hennes bl…[Read more]

Hon var osäker på vad hon hade förväntat sig, men det var nog… Inte det. Det fick henne att flämta till och nu när hans rygg försvunnit från under hennes händer så fann hon inte mer råd än att gripa tag i fällarna som hon låg på, som om det skulle förankra henne på något vis. Sättet på vilket han vidrörde henne fick hennes hjärta att slå så hårt…[Read more]

Ett litet leende spred sig över Moiras läppar och bröt likgiltigheten där, om så bara för ett litet tag. En som inte tar nej till ett svar, minsann, tänkte hon roat.

”Jasså? Ja då låter det ju som att ni kommit rätt”, sade hon lite torrt, innan hon vände blicken upp och ut över rummet igen. Hon hade trots allt fortfarande ett jobb att uträtta…[Read more]

Vésiva kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt. Hon hade nästan hållit andan när han släppt hennes hand. Skulle han klara det? Svaret visade sig snart och hon var inte allt för förvånad.

“Åh… det kommer att bli bättre med tiden!” sa hon samtidigt som hon drog efter andan för att hindra sig från att skratta igen och höll ut hand…[Read more]

Hennes namn verkade eka i skogen, från båda brinkerna och hon försökte att svara dem så gott det gick medan hon dinglade fram och tillbaka där uppe i trädet. Det var svårt att fokusera riktigt, för det hela gjorde henne väldigt illamående.

“Herrie… Faegrim!” utbrast hon, men tystnade när det var andra röster som hördes. En mörk blick fanns ho…[Read more]

Hur hon hade hamnat i Karm, var inte Vinga helt säker på. Fast kanske var det inte så märkligt ändå när hon inte tycktes ha något mål längre. Lite ensamt vandrade hon där över kullstensgatan, när hennes häst vilade i stallet. Kanske det var ensamheten som spelade henne ett spratt men hon tycktes se en glimt av en god vän. Det röda håret, sättet h…[Read more]

Förvirrat såg hon sig omkring när någon drog i hennes kläder så att hon inte längre var ovanpå mannen. Lite klumpigt fumlade hon bakåt, men hann rätta till sig själv så att hon inte föll på ändan. Lite hastigt plockade hon upp hatten och rörde oroligt vid dess hattbrett medan hon så försiktigt hon kunde tassade fram.

“Jag… jag kan ordna det…!…[Read more]

Hennes blick var hård och kall när hon betraktade Rune. Han var några huvuden längre än henne, så hon fick böja på nacken för att kunna möta hans blick, men det gjorde henne inte mindre obehaglig för det. Vreden kokade inom henne och gång på gång bombarderades hon av bilder, bilder av hur hennes bror sett ut när hon funnit honom på golvet i sitt r…[Read more]

Straffet kändes, på något sätt rätt. För att vara ärlig skulle hon nästan kunna tänka sig att ge hans familj mer. De skulle behöva det de kommande åren och hon hörde skriket från festen. Hon skakade nätt på huvudet, egentligen hade hon själv velat avsluta hans liv. Men hon vågade inte sga något.

Åt hans fråga kunde hon inte rå för att skratta,…[Read more]

Allt tumult runt omkring Ranghildr verkade hon inte lägga märke till. Hennes kinder var fortfarande glansiga men det verkade inte finna några tårar kvar. Ilskan inom henne blossade upp och hon knöt sina nävar för att försöka hindra sig själv. Trots allt var det inte hennes barns börda att trösta henne. Det skulle vara tvärtom, milt strök hon en…[Read more]

Förstås var det inte svårt att se hur envisheten och ilskan stormade inuti honom som och lite obekvämt rörde Ranghildr på sin ena fot. Förstås var det ignenting hon ville be om sin son. Fast å andra sidan hade hon tagit risken.

“Information som på lång sikt kan få oss att vinna striden. Sedan kan ni komma för mig.” sa hon, simpelt och sakligt…[Read more]

Ett litet leende fanns där i Ranghildr ansikte. Faktum var att hon nog nästan hade velat stå i en sköldmur i strid än att behöva ta emot alla de gäster som väntade dem där nere.

“Jag antar att du har rätt” muttrade hon och skakade på huvudet för att sedan stryka en hand över Maeves hår. Som för att rätta till flätorna en sista gång innan hon r…[Read more]

Magin som gick sönder brände hennes arm och hon ville inget annat än att ge ifrån sig ett tjut av smärta men lät det inte undsläppa hennes läppar. Istället spände hon käken och greppade tag i Yazefins hand hårt och såg på honom med en allvarlig blick.

“Vi har inte mycket tid.” började hon och de rubinröda ögonen var intensiva och drog djupt efter…[Read more]

Förvirrat lade kvinnan huvudet på snedden. För hon hade inte varit beredd på att han skulle fråga henne det. När hade någon ens ställt en sådan fråga till henne innan?

Kvinnan sprack upp i ett obehagligt leende och slog ut med sina händer. Som om det var bestämt vart hon skulle röra sig nu. Hon skrockade till lite grann över situationen.…[Read more]

Åt Djans ord fnös Akila och gjorde en nonchalant hand i luften. För att vara ärlig hade hon inte tid med sådana här saker nu. Tiden var allt för knapp och dessutom var det en ilska inom henne som gnagde. Ismat viskning var knappt något hon hörde och hon gav en blick åt både Nashwar och Djan som inte var nådig.

“Kapa hennes tunga om du behöver” ko…[Read more]

En tjänarinna försökte försiktigt att rätta till drottningens svarta hår som verkade ha stått åt de flesta håll, samtidigt som Akila viftade bort henne som om hon skulle vara en irriterande fluga. Till slut lyckades drottningens hand komma åt hennes hand och de vassa naglarna gjorde en rispa på tjänarinnans hand som istället skyndade sig att fyll…[Read more]