Hon slöt ögonen när han smekte henne över kinden och det nya ärret där. Hans beröring var öm och behaglig och till skillnad från ärren på ryggen så fanns där ingen smärta när han rörde vid det.

”Jag borde göra det… Men det är ett problem för morgondagen”, svarade hon lite roat, utan att ge sken av att hon faktiskt kände sig något tveksam till be…[Read more]

Hon besvarade kyssen med samma leende över läpparna, njöt av värmen och känslan av att ha honom nära. Att han var glad över att hon stannade var uppenbart och hon kunde knappast klandra honom, hon kände likadant.

Med en liten suck hade hon slutit ögonen, nöjd över hans löfte, men när han frågade henne om gudarna så öppnade hon åter ögonen och…[Read more]

Hon hummade lite som svar. Tröttheten hade henne i sitt grepp och trots att hon ville fortsätta diskussionen så verkade det inte som om hennes kropp höll med henne.

”Du måste lova mig att du är extra försiktig. Ingen kan få veta…” Mumlade hon ömt, men exakt vad hon menade var tvetydigt. Kanske var det en kombination av oron kring att det fanns…[Read more]

Så fort som drottningen var på sina fötter igen, hade Vésiva rest sig upp och böjde huvudet i en respekterande gest. Det fanns inte heller någon tid att förlora. Tiden hade en tendens att röra sig allt för fort. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes blonda hår slog lite åt alla håll.

“Nej, min drottning. Tack igen för er tid” sa hon och böjd…[Read more]

Förstås var det svårt att sitta kvar där när de två skulle röra sig iväg mot en… kyrkogård? Varför i Athals namn skulle de göra det? Han svalde och svepte stopet som han hade haft framför sig för att lite buttert med korsade armarna medan han gick med arga steg.

Tyst och ilsket vandrade han, lite längre bakom resten av sällskapet med blicken på Cathyrn.

Hans grepp om hennes arm var lite hårdare för varje steg. Hon bet lite i sin läpp, som för att hindra sig själv att säga någonting. Eller för den delen att skrika till. Hon ville inte skrämma honom till att inte fortsätta det som de höll på med. Trots allt var det ettsteg framåt.

“Se där! Det ser bättre ut och du har inte ansiktet tryckt ner mot…[Read more]

Förr eller senare, men hon föredrog så klart förr. För vem visste hur länge man levde och var inte döden en lösning på allt? Hon nickade lite instämmande åt hans gäspning. Sömn hade inte varit så dumt, inte det minsta.

“Sova här, eller i byn?” frågade hon, för henne kvittade det egentligen. Hon hade sovit under den bara himmelen många gånger förr.

Veta mer om henne? Det var väl inte så mycket att berätta. Eller kanske det var faktumet att ingen förut hade riktigt varit intresserad av hennes bakgrund och historia innan. Hon bet sig själv i underläppen medan hon funderade på ett vettigt svar.

“Jag… föddes här i Spillerhamn och sedan dess har jag och min tvillingsyster varit här?” föreslog…[Read more]

Med mjuka fingrar tecknade hon små cirklar över hans bröstmuskler medan hon lyssnade på hans svar. Det dunkla ljuset omkring dem blev svagare och hon kunde inte hindra sig själv från att gäspa. Filten som han dragit över dem var varm och mjuk, och hans kropp så nära hennes gjorde att hon kände sig säker på något vis, hemma, insåg hon. Frostheim…[Read more]

Hon visste att hon borde gå, men hon tänkte unna sig en liten stund till i hans armar och för ett par långa minuter låg hon så, fortfarande över honom, innan hennes ben började kännas som att de skulle domna bort. Då gled hon av honom och lade sig istället intill honom, så nära hon kunde, och begravde ansiktet mot hans hals. En väldig trött…[Read more]

Ännu en gång snyftade Ranghildr till och torkade bort tårarna från de glansiga kinderna. Hon försökte verkligen att hålla tillbaka sina tårar – speciellt när Kettil bad henne. Ett svagt, prövande leende fanns på hennes läppar och hon nickade sedan lite. Hon verkade inte bry sig om något annat som skedde omkring henne.

Fast en liten lättnad fann…[Read more]

Hennes kropp kändes nästan darrig och hennes andetag var snabba och ytliga. Liksom honom så var hennes hud glansig av ansträngningen och hennes förut så prydliga flätor hade mer eller mindre lossnat från sin uppsättning. Några hade lösts upp helt, troligtvis på grund av hans hand som hållit ett så fast grepp om hennes hår, och nu klibbade några…[Read more]

Allt hon kunde göra då var att hoppas att ingen skulle höra dem, för hon skulle inte kunna be honom vara tyst, lika lite som hon själv skulle kunna hindra sitt hjärta från att rusa när ljuden av hans njutning nådde hennes öron. Att han dessutom försäkrade henne om att han inte skulle lämna henne igen gjorde stunden så mycket skönare. Hon…[Read more]

Hon följde med i hans rörelser och satte sig upp mer igen nu när han inte längre drog ned henne över sig. I mörkret kunde hon förstås inte se något, och kanske var det därför som hon så lätt följde honom istället. Hon kunde känna hur hans händer smekte hennes nacke och när han lade sig ned igen så öppnade hon ögonen och blev nästan förvånad över…[Read more]

Hans kyssar fick det mesta av paniken att lägga sig och hon slappnade av en aning. Hans armar omkring henne kändes fortfarande mjuka och ömma och kunde till slut övertyga sig själv om att det verkligen inte var någon fara. Så hon besvarade kyssen han gav henne, och när han började röra sig under henne så var det nästan på automatik som hon mött…[Read more]

En våg av panik svepte över henne när allting plötsligt blev mörkt. Hon kunde höra sitt eget hjärta slå som en åskstorm i öronen och om det inte hade varit för att han var där så nära henne så hade hon antagligen gripits av fullständig hysteri. Hon kunde känna hur hans händer höll ett fast tag om hennes handleder och när han kysste hennes hals…[Read more]

Hans smekande händer gjorde det svårt för henne att inte ge in med detsamma, men hon var fast besluten om att inte förlora den här leken. För det var en lek, även om den kanske kunde tyckas något elak. Trots det så kunde hon inte hindra sig själv från att dra ett skälvande andetag när hans blick långsamt vandrade ned över hennes kropp för begä…[Read more]

Sättet på vilket han drog efter andan och stönade när hon bet honom fick hennes hjärta att slå några extra slag. Hon kände sig nästan elak som fann någon slags njutning i det, men hon valde att inte dröja allt för länge vid den känslan. Istället satte hon sig upp en aning så att hon kunde betrakta honom där han låg under henne, lät ett kallt mel…[Read more]

När han med ena handen höll kvar hennes huvud vid sin hals så kunde hon inte låta bli att nafsa i den tunna huden där. Hon visste att han njöt av hennes beröring, hon kunde trots allt känna det även om hon undvek att ge in för den hunger som brann i hennes bröst.

”Det börjar bli sent… Jag kanske borde gå”, viskade hon retsamt mot hans hals. Hen…[Read more]