Fortfarande med röda kinder harklade sig Camthalion och nickade åt höger sida om dem. Om han hade förstått Sunniva rätt var det inte allt för långt ifrån det andra lägret. Fast ännu var de inte så nära att man kunde se dem, eller höra dem. Trots allt var de flesta människor inte allt för tysta av sig. Inte heller de två framför sig.

“Enligt Sun…[Read more]

Precis som Aeriel var Camthalion nyfiken på varför de kom hit för att varna dem. Han väntade på svaret medan han betraktade de båda kvinnorna. Båda var fina, men hans ögon föll lite mer för den robusta kaldrländska kvinnan. Han kom på sig själv med att ha blicken lite längre på Neaduin och kände hur en rodnad spred sig på hans kinder så han ha…[Read more]

Lite roat höjde Eldrinn sitt ena ögonbryn när hennes sprit blev uppdrucken av den forna främlingen. Hon skrockade till, hon skulle själv behövt en sup nu. Fast å andra sidan var det väl bättre att hålla alla sinnen på hel spänn nu. Lite fundersamt betraktade hon vad som visades framför dem.

“Kaos…” hummade hon lätt. Det lät inte allt för lovan…[Read more]

“Kan du säga att det är det som du har gjort?” frågade Vinga tillbaka och gjorde en gest mot honom för att skakade på huvudet så att hennes röda hår for över allt. Hon suckade irriterat och försökte att lugna sig. Det var ingen idé att argumentera med sin gamle far.

“Sluta vara så envis. Kan du inte bara släppa dina tankar om vad som är värdig…[Read more]

Där var det igen. Allt detta tjat. Hade Corrins röst alltid varit så irriterande? Fast samtidigt var det svårt att vara arg och ilsken på honom. Han var trots allt lite sötare än vanligt i den skepnaden. Kanske det rent utsagt var en förbättring? Lite disträ och som per automatik strök han armen tröstande över Corrins skuldror.

Lite förvirrat sk…[Read more]

Camthalion var tyst en längre tid och såg på de båda främlingarna. Vad visste han vad en människa från Iserion såg ut. De såg väl alla likadana ut? Kvinnorna hade väl lite större bröst än männen, men vad var det annars för större skillnad?

“Ja, de verkar inte… som om de har vår frände i alla fall.” påpekade Camthalion tillbaka till Aerie…[Read more]

Klart det gick som han trodde – allt på grund av Corrins förbannade sätt. Att ljuga ledde aldrig någonstans och det var tydligen för sent för sanningen. Lite förvirrad över när Corrin tryckte sig närmare blev han, men Finn ryckte lite på axlarna och la en beskyddande arm omkring honom… eller var det henne nu?

“Se så Corrin, det kunde varit…[Read more]

Camthalion sträckte på sig och var snabbt uppe på fötterna igen. Han tog några snabba steg bakåt och greppade tag i dolken på vägen mot hans frände. Han stannade och höll upp en hand för att stoppa Aeriel. Det skulle vara dåraktigt att gå närmare människorna. Det märkte han ju trots allt själv. Orden fick honom att förvirrat lägga huvudet på…[Read more]

Hon kikade på sin bror i ögonvrån, noterade det som hon många gånger ansett vara små ticks, hur de verkade ha blivit flera. Han hade varit så lik Asgeir en gång i tiden, men allt eftersom åren gick så blev han mer och mer lik den fågelhamn han så ofta föredrog att ta. Ändå gick det inte att ta miste på att de var syskon, hur olika de än var.

&nb…[Read more]

Ah. Där var han. Det kunde inte finnas ett bättre tillfälle än nu. Utan att tänka vidare på det sträckte hon sig efter vinkaraffen som stod på bordet för att hälla upp lite rödvin till Vendrik, men även till sig själv. Ett svagt leende fanns på hennes läppar och hon höjde sitt glas mot honom i en hälsning samtidigt som han sköt fram det andra ti…[Read more]

Hur kunde han vara sur på sin far? Han skakade på huvudet och log svagt.

“Nej, du räddade mig far. Utan dig vore jag inte här” påpekade han och sedan drog han en fundersam hand genom gräset för att sucka lätt.

“Jag är en människa.” sa han med avsmak och grimaserade åt tanken.

Orden förvirrade Camthalion, dels förstod han inte vem denne Fenrir var, men dels varför skulle de skynda sig hit innan resten. Varför skulle två människor bryr sig om att varna dem? Han var måttligt road över att vara i ett sånt hjälplöstgrepp till kaldrländaren.

“Vad menar du?” frågade han och suckade tungt åt hennes uppmaning. Om han hoppades…[Read more]

Hon hade förstås inte menat att förolämpa honom, men det var trots allt vad han själv sagt, att demoner byggt Antrophelia. Oavsett det så kunde hon inte hindra det lilla skratt som lämnade hennes läppar vid hans svar. Det var precis så klingande som man kunde förvänta sig och det fanns något däri som gjorde det tydligt att hennes förnöjelse v…[Read more]

När han satte sig ned så följde hon hans exempel och slog sig ned bredvid honom på stenmuren. Han lät nästan lite drömmande när han talade om det, något som skvallrade om hur länge han vandrat på denna jord och hur mycket han sett under den tiden. Det var hisnande, men hon försökte förankra sig själv i nuet och ignorera känslan av att vara så myc…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade hennes läppar efter hans skämt, inte förstod hon helt vad han menade, men det var ett skämt så långt hon förstod. Hon nickade lite åt det hela sen för att sedan peka på de tre kort som låg framför honom.

“Det är ett simpelt spel,  tanken är att du ska komma upp i 23 poäng och spelet avslutas med att dunka i bordet.…[Read more]

Han såg mycket bättre ut nu än när de först anlänt till Hannadon och hon anade att det hade mycket att göra med drottningens omtanke som det hade att göra med en god natts sömn. Hon kunde inte låta bli att le åt honom när han hälsade henne, trots allt var hon glad för allt han gjort för henne. Han hade hållit henne säker från Turins lönnmördar…[Read more]

Att han inte svarade förvånade henne, men kanske ännu mer när han förväntade sig att hon skulle klättra. När hade hon senast gjort något sådant? Var det med sin bror medan de ännu varit barn, eller i Dar Zakhar? Hon såg ned på sin vackra klänning och tänkte på hur mycket tid hon lagt på att se presentabel, stark och vacker ut, hur hon alltid försö…[Read more]

Hon hummade som svar på hans ord, men slutade inte att tugga på sitt äpple. Det var sant att Vasilj såg sig själv som någon slags frälsare, hans folk gjorde det åtminstone, och hon hade ju själv sett hur han rest sig från vad som borde vara döden för att fortsätta slåss… Men det behövde inte innebära mer än att han fått hjälp, att någon av gudarna…[Read more]

Det var länge sedan hon hade känt sig både så nervös och så till freds som hon gjorde när han ledde henne genom staden. Det var en underlig blandning av känslor som dessutom fick brottas med känslan av makt och en överhöghet som nästan blev berusande. Blickarna de fick av de få som fortfarande var ute på gatorna var både skrämda och beundrande…[Read more]