Elden röt där den kraftigt slickade himlen runt om dem och ovanför dem, kastade en tjock rök i omgivningen. Sparven nästan rös av välbehag då han släppte den livlösa vakten från sitt grepp, täckt i ett tjockt lager av blod som han var så kunde han höra hur musiken av skrikande människor omgav dem båda. Han höjde sina blodstänkta händer uppåt till…[Read more]

Luka hade blivit aningen tilltufsad av sin färd genom skogen men det var inget han brydde sig om för tillfället, det fanns en skadad man och det var allt han tänkte på för närvarande. Han hade hört stackars Dhrachs utrop om att han skulle vänta men hade varit för snabb för att ta sig fram till den skadade dvärgen för att stanna upp. Hade han int…[Read more]

Hon såg ner på sina skador när Baura indirekt nämnde dem, hon förstod såklart vad hon syftade på.”Bara när jag tänker på dem, och det är oftast minnet som gör ont. Men smärta är bra, det hjälper oss minnas och utvecklas. Jag tog ett svärd i axeln, och förstod att det kunde ha varit mitt hjärta, så jag förstärkte mitt läder.” Hon log och…[Read more]

Ranghildr rynkade lite lätt på sina ögonbryn för att sedan se på honom med ett litet roat leende.

“Sedan när är det mina beslut som är det slutgiltiga i denna hird. Det är din hird far, så om du anser att det är ett dåligt beslut – så säg.” sa hon simpelt och korsade sina armar lite envist.

Ett litet flin fanns på hennes läppar över hans ord om Audgisil och slog sig ner i fåtöljen med en liten suck. Vem var hon att döma vem hennes lilla tös hjärta slog för? Det var egentligen faktumet att hon ville dölja det för henne som gjorde henne ilsken och nästan lite… misstänksam mot denne Yazefin och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Ha…[Read more]

Det var frvisso sant. Fast tanken att någon skulle offra sig för henne gjorde att hon grimaserade lite grann. Trots allt hade hon aldrig velat önksa någon en död. Det gick förstås inte att undgå Hultas drömmande leende och hon viftade med en hand framför hennes ögon med ett litet roat skratt.

“Och vem drömmer du om nu? En prins i din famn?” fråg…[Read more]

Åt hennes ord skakade Ziyaté på huvudet, det var det där nästan irriterande sättet igen. Som om hon visste någonting som hon inte visste. Hon skrockade till lite grann och såg sig omkring, nästan lite förväntansfullt. Kanske det kunde vara en annan skatt? 

“Tror du dimman skyddar ett annat magiskt föremål?” frågade hon Istilwys och hon kisade…[Read more]

Lite förvirrat rynkade Toss på sina ögonbryn – som om han inte riktigt förstod vad kaptenen talade om och skakade nätt på huvudet samtidigt som han sköljde ner ännu en bit av maten.

“Skulle jag frivilligt hoppa ner i böljorna?” frågade Toss, lite skeptiskt och skrockade till för att sedan höja sitt stop åt kaptenen med en liten blinkning.…[Read more]

Rune blev eskorterad ut ur salen utan det minsta motstånd och lät sig föras till en cell i källaren. Så snart de lämnade honom inlåst satte han sig ner på golvet och satt där tyst. Han följde krigarna med blicken, och gav dem ett förstående leende när de såg lite kluvna ut över sitt uppdrag. Det var tydligt att han inte höll dem ansvariga för s…[Read more]

En suck lämnade hennes läppar och hon begravde sitt ansikte med sina händer för att skaka på huvudet åt hans ord. På ett sätt trodde hon inte riktigt på dem. För just nu kändes det som om de alla var emot henne. Kunde de inte se det från hennes synvinkel? Hon drog ett rosslande andetag innan hon höjde sitt ansikte igen.

“De alla är emot mig, och…[Read more]

Att hon var ilsken var förstås inte svårt att se och hon slog med den knutna näven i luften för att försöka att lugna ner sig vilket inte riktigt lyckades och hon fnös ilsket för att sedan göra en gest mot Ejvald.

“Den jävla tösen! Var jag någonsin så envis och jobbig mot dig? Att säga emot…” började hon berätta coh det var som om orden inte ri…[Read more]

Det dröjde inte allt för många timmar innan Ranghildr dunkade hårt på Ejvalds dörr. Att hon var ilsken var inte svårt att se och det var knappt som om hon hindrade sin knutna näve när Ejvald öppnade dörren. Ett sista slag mot dörren innan hon steg in i huset.

“Kan jag… få sova här?” frågade hon, försiktigt, nästan som när hon hade varit en fli…[Read more]

Det var mycket som hände nu. För mycket och Ranghildr rynkade lätt på ögonbrynen. Egentligen hade hon inte velat ha någon monsterjägare där, eller den där Yazefin. Det var allt för mycket. Kunde det inte enbart vara familjen?

Hon sträckte på sig, som för att försöka bygga upp fasaden som hon hade släppt precis inför alla. Bara tanken fick henn…[Read more]

Ranghildr hummade lite över hans fråga medan hon såg hur några av männen muttrade irriterat till när de väcktes ifrån sin sömn. Hon slog lite lätt på sin arm medan hon klurade över frågan.

“Vad vi vet? Inte mycket mer, de kan ha ändrats. Men samtidigt är de tyngre skepp, kanske vi borde borda dem först…” hummade Ranghildr vidare lite för sig själv.

En irriterad suck lämnade hennes läppar och hon korsade sina armar för att slänga en ilsken blick mot Ejvald. Hon hatade när han gjorde sådär, varför skulle hon vara tvungen att förklara sig? Innan hon öppnade munnen hade Biorn gett henne en skål med mat och hon tog tacksamt emot den för att äta några tuggor innan hon nickade bestämt.

“De…[Read more]

Det var skrattretande, hennes ord som om det skulle övertyga henne. Hon gav ifrån sig ett skratt som inte var roat, utan snarare av hån för att höja på ögonbrynen.

“Är det mig, eller dig själv du försöker övertala?” frågade hon, i en nästan hånfull ton och fnös lätt åt hennes andra ord.

“Och ni kommer inte kunna hindra mig.”

Hulta blev snabbt allvarlig i sitt uttryck när det verkade som att Sera övervägde det, och det krävde att hon skakade på huvudet för att Hulta skulle skratta till och nicka.

“Ja magiker eller rådgivare är nog bäst! Men det är ingen dålig förmåga för drottningens magiker att kunna.” Hon log mot Sera, och verkade redan ta sin hypotetiska r…[Read more]

Istilwys kommenterade inte Ziyatés ord utan tyst red hon vidare och log för sig själv. Hon såg sig om när de red för att försöka lista ut vart dimman hade kommit från, då det helt klart inte har ett naturligt fenomen, men hon kunde inte se någonting. Antingen var det en prövning, eller så hade de utlöst någon magisk fälla, men här såg det inte ut…[Read more]

“För jag skulle vara dum nog att avslöja hela min plan åt en främling, som Yazefin?” väste hon fram frågandes och vasst för att visa sina tänder i det hela för att sedan göra en gest över Maeve.

“Antingen var han en fiende, eller en man som du hade som ett snöre kring ditt lillfinger. Och varför skulle jag säga allt? Jag sa åt honom, så att…[Read more]

Tystnaden var spänd och hon verkade inte riktigt höra dörren som öppnades. Vad spelade det hela för roll längre? Det var inte som om ingen längre isste hennes plan. Hon vek inte med blicken, utan mötte Maeves blick nästan irriterande lugn med en låga av ilska bakom.

“Jag vet mycket väl hur många barn jag har, tror du jag skulle glömma er?”…[Read more]