Hon gav honom en grimars. För att vara ärlig var hon inte säker. Hur kunde hon vara? Varför skulle hon vara tvungen till att göra ett sådant stort beslut nu? Att ansvara för allas liv och värdesaker – det var ingenting hon ville nu. Hon behövde mer… träning. Men förstås sa hon inte det utan korsade bara sina armar och nickade lite lätt.

“Så,…[Read more]

Olaus gav dem båda en bekräftande nickning och rätade på sig för att sedan luta sig tillbaka i sin stol igen, tydligt indikerande att deras samtal var färdigt. För många hade det direkt varit en förolämpning, att inte ens besvära sig med ett avslut på mötet, men Aldusa har sett Olaus ofta nog för att förstå att även om det inte var rätt, så var…[Read more]

Hillevi stod som representant framför Hrafns tält, de var en liten grupp som närvarade, endast Hillevi och ett fåtal andra varav bara två stod med Hillevi. Hon stod med sina händer slutna bakom ryggen sin, obeväpnad och hennes två vakter likaså, med sina händer slutna framför sig. Hillevis blick vandrade bland de närvarande och nyfiket observerade…[Read more]

Nilla ordade ut sitt falska namn för att vara säker på att hon skulle komma ihåg det när tiden kom; “Ingrid Fjalarsdotter..” ett par gånger i rad för att liksom etsa in det i sitt sinne. Det skulle ju inte vara lyckat om hon vart frågad om sitt namn och inte hade en aning om det liksom. Till både orden om Freja och att inte tala allt för mycket så…[Read more]

På rangliga ben hade Luka släppt Vesvias stackars arm och såg nästan ut som ett föl som precis lärde sig hur man gick, för ja.. det var så gått som det han faktiskt var. Fast mer en fisk på torra land. Det var kanske tur att de var ensamma på den här platsen då synen av tonåringen på rultiga ben och iklädd kjol helt klart skulle sätta förbipass…[Read more]

Elden röt där den kraftigt slickade himlen runt om dem och ovanför dem, kastade en tjock rök i omgivningen. Sparven nästan rös av välbehag då han släppte den livlösa vakten från sitt grepp, täckt i ett tjockt lager av blod som han var så kunde han höra hur musiken av skrikande människor omgav dem båda. Han höjde sina blodstänkta händer uppåt till…[Read more]

Luka hade blivit aningen tilltufsad av sin färd genom skogen men det var inget han brydde sig om för tillfället, det fanns en skadad man och det var allt han tänkte på för närvarande. Han hade hört stackars Dhrachs utrop om att han skulle vänta men hade varit för snabb för att ta sig fram till den skadade dvärgen för att stanna upp. Hade han int…[Read more]

Hon såg ner på sina skador när Baura indirekt nämnde dem, hon förstod såklart vad hon syftade på.”Bara när jag tänker på dem, och det är oftast minnet som gör ont. Men smärta är bra, det hjälper oss minnas och utvecklas. Jag tog ett svärd i axeln, och förstod att det kunde ha varit mitt hjärta, så jag förstärkte mitt läder.” Hon log och…[Read more]

Ranghildr rynkade lite lätt på sina ögonbryn för att sedan se på honom med ett litet roat leende.

“Sedan när är det mina beslut som är det slutgiltiga i denna hird. Det är din hird far, så om du anser att det är ett dåligt beslut – så säg.” sa hon simpelt och korsade sina armar lite envist.

Ett litet flin fanns på hennes läppar över hans ord om Audgisil och slog sig ner i fåtöljen med en liten suck. Vem var hon att döma vem hennes lilla tös hjärta slog för? Det var egentligen faktumet att hon ville dölja det för henne som gjorde henne ilsken och nästan lite… misstänksam mot denne Yazefin och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Ha…[Read more]

Det var frvisso sant. Fast tanken att någon skulle offra sig för henne gjorde att hon grimaserade lite grann. Trots allt hade hon aldrig velat önksa någon en död. Det gick förstås inte att undgå Hultas drömmande leende och hon viftade med en hand framför hennes ögon med ett litet roat skratt.

“Och vem drömmer du om nu? En prins i din famn?” fråg…[Read more]

Åt hennes ord skakade Ziyaté på huvudet, det var det där nästan irriterande sättet igen. Som om hon visste någonting som hon inte visste. Hon skrockade till lite grann och såg sig omkring, nästan lite förväntansfullt. Kanske det kunde vara en annan skatt? 

“Tror du dimman skyddar ett annat magiskt föremål?” frågade hon Istilwys och hon kisade…[Read more]

Lite förvirrat rynkade Toss på sina ögonbryn – som om han inte riktigt förstod vad kaptenen talade om och skakade nätt på huvudet samtidigt som han sköljde ner ännu en bit av maten.

“Skulle jag frivilligt hoppa ner i böljorna?” frågade Toss, lite skeptiskt och skrockade till för att sedan höja sitt stop åt kaptenen med en liten blinkning.…[Read more]

Rune blev eskorterad ut ur salen utan det minsta motstånd och lät sig föras till en cell i källaren. Så snart de lämnade honom inlåst satte han sig ner på golvet och satt där tyst. Han följde krigarna med blicken, och gav dem ett förstående leende när de såg lite kluvna ut över sitt uppdrag. Det var tydligt att han inte höll dem ansvariga för s…[Read more]

En suck lämnade hennes läppar och hon begravde sitt ansikte med sina händer för att skaka på huvudet åt hans ord. På ett sätt trodde hon inte riktigt på dem. För just nu kändes det som om de alla var emot henne. Kunde de inte se det från hennes synvinkel? Hon drog ett rosslande andetag innan hon höjde sitt ansikte igen.

“De alla är emot mig, och…[Read more]

Att hon var ilsken var förstås inte svårt att se och hon slog med den knutna näven i luften för att försöka att lugna ner sig vilket inte riktigt lyckades och hon fnös ilsket för att sedan göra en gest mot Ejvald.

“Den jävla tösen! Var jag någonsin så envis och jobbig mot dig? Att säga emot…” började hon berätta coh det var som om orden inte ri…[Read more]

Det dröjde inte allt för många timmar innan Ranghildr dunkade hårt på Ejvalds dörr. Att hon var ilsken var inte svårt att se och det var knappt som om hon hindrade sin knutna näve när Ejvald öppnade dörren. Ett sista slag mot dörren innan hon steg in i huset.

“Kan jag… få sova här?” frågade hon, försiktigt, nästan som när hon hade varit en fli…[Read more]

Det var mycket som hände nu. För mycket och Ranghildr rynkade lätt på ögonbrynen. Egentligen hade hon inte velat ha någon monsterjägare där, eller den där Yazefin. Det var allt för mycket. Kunde det inte enbart vara familjen?

Hon sträckte på sig, som för att försöka bygga upp fasaden som hon hade släppt precis inför alla. Bara tanken fick henn…[Read more]

Ranghildr hummade lite över hans fråga medan hon såg hur några av männen muttrade irriterat till när de väcktes ifrån sin sömn. Hon slog lite lätt på sin arm medan hon klurade över frågan.

“Vad vi vet? Inte mycket mer, de kan ha ändrats. Men samtidigt är de tyngre skepp, kanske vi borde borda dem först…” hummade Ranghildr vidare lite för sig själv.