En irriterad suck lämnade hennes läppar och hon korsade sina armar för att slänga en ilsken blick mot Ejvald. Hon hatade när han gjorde sådär, varför skulle hon vara tvungen att förklara sig? Innan hon öppnade munnen hade Biorn gett henne en skål med mat och hon tog tacksamt emot den för att äta några tuggor innan hon nickade bestämt.

“De…[Read more]

Det var skrattretande, hennes ord som om det skulle övertyga henne. Hon gav ifrån sig ett skratt som inte var roat, utan snarare av hån för att höja på ögonbrynen.

“Är det mig, eller dig själv du försöker övertala?” frågade hon, i en nästan hånfull ton och fnös lätt åt hennes andra ord.

“Och ni kommer inte kunna hindra mig.”

Hulta blev snabbt allvarlig i sitt uttryck när det verkade som att Sera övervägde det, och det krävde att hon skakade på huvudet för att Hulta skulle skratta till och nicka.

“Ja magiker eller rådgivare är nog bäst! Men det är ingen dålig förmåga för drottningens magiker att kunna.” Hon log mot Sera, och verkade redan ta sin hypotetiska r…[Read more]

Istilwys kommenterade inte Ziyatés ord utan tyst red hon vidare och log för sig själv. Hon såg sig om när de red för att försöka lista ut vart dimman hade kommit från, då det helt klart inte har ett naturligt fenomen, men hon kunde inte se någonting. Antingen var det en prövning, eller så hade de utlöst någon magisk fälla, men här såg det inte ut…[Read more]

“För jag skulle vara dum nog att avslöja hela min plan åt en främling, som Yazefin?” väste hon fram frågandes och vasst för att visa sina tänder i det hela för att sedan göra en gest över Maeve.

“Antingen var han en fiende, eller en man som du hade som ett snöre kring ditt lillfinger. Och varför skulle jag säga allt? Jag sa åt honom, så att…[Read more]

Tystnaden var spänd och hon verkade inte riktigt höra dörren som öppnades. Vad spelade det hela för roll längre? Det var inte som om ingen längre isste hennes plan. Hon vek inte med blicken, utan mötte Maeves blick nästan irriterande lugn med en låga av ilska bakom.

“Jag vet mycket väl hur många barn jag har, tror du jag skulle glömma er?”…[Read more]

“Och vad skulle det spela för roll?!” röt Ranghildr tillbaka ilsket och kanske något sårad över hennes anklagelser. Faktum var att hon inte längre såg hennes död som något långt borta, utan istället närmare. Drömde om det, både på dagen och om nätterna. Men det hade aldrig känts skrämmande förut.

Frågan slog hårt mot Ranghildr, mest för att det var något hon ställde sig själv och hon kunde inte svara på det. Hon visste inte vad som var fel och den sista meningen gjorde henne ilsken. Så klart, den där ynkryggen Yazefin skulle berätta.

“Jaha? Och? Det spelar ingen roll – din far vet redan om min idé och är inte dum nog att försöka sto…[Read more]

En fnysning, som var mer ett hånfullt skratt kom ifrån Ranghildr och hon lät inte sin blicka vandra någon annanstans än på Maeve. Hon skakade långsamt på huvudet, som för att visa att hon inte accepterade det här beteendet.

“Om jag var du, Maeve. Skulle jag knipa min käft och försvinna ur min åsyn.” sa hon, sammanbitet som om hon försökte hin…[Read more]

Orden fick hennes ögon att smalna och i ett kort försök att kontrollera sin ilska knöt hon sina nävar. Men det var ingen idé, hon rättade till sig själv och gick emot Maeve. Rakryggad och med armarna korsade framför sig. Det hade varit en förjävlig dag, rent utsagt och detta var droppen som gjorde att bägaren rann över.

“Vad sa du?” sa hon ilske…[Read more]

“Och du har ett sent samtal med Yazefin, ser jag.” svarade hon med ett höjt ögonbryn. För att vara ärlig orkade hon knappt ens konfrontera Maeve utan skakade bara på huvudet åt det hela som för att visa att de skulle tala om det vidare sen.

Att hon inte ens svarade på Maeves fråga var tecken på att hon undvek något och hon försökte att få bort…[Read more]

Lissandra log nöjt när maten kom ut i tid. Det var ingen lyxmåltid, men det hade hon inte heller förväntat sig. Andra kanske hade gjort det, för en och annan diskret suck hördes bland besättningen, men i försiktighet. Artigt började alla äta, och vissa ryckte med axlarna som om de medgav att det inte var helt hemskt. Lissandra skrattade till medan…[Read more]

Tom. Det var vad Ranghildr kände när hon rörde sig igenom korridorerna. Hela kvällen hade tömt henne på alla de känslorna som hon hade gömt innerst inne. För att inte tala om de dåliga samtalet med Eirik och tanken på att Ejvald snart inte skulle finnas i hennes liv. Det var en tanke som var svår att bära, men inte kunde hon låta honom ruttna…[Read more]

Sättet som han förklarade åt henne fick henne att spänna käken av irritation. Vem trodde han sig vara? Kanske det var en dåre, en idiot, som inte kunde mer än att svinga ett svärd eller kniv. Nå… Så länge han skulle göra det som hon bad honom om, skulle allt vara okej. Inga huvuden falla. Inte ännu åtminstone. Kanske en hand eller två, men in…[Read more]

Ett litet fnitter lämnade Seras läppar, nästan lite för flickaktigt för hennes karaktär och hon lade sin ena hand i Hultas öppna hand för att klappa den lätt och uppskattande.

“Byter kroppar, hm?” frågade hon tillbaka och var tyst så pass länge som om det såg ut som att hon verkligen funderade på möjligheten och till slut skakade hon på huvudet…[Read more]

Ett litet tag var Eili helt säker på att hon skulle få en rak höger. Så säker att hon stängt ögonen hårt och höll i hattbrettet lite hårdare som om hon förväntade sig smärta. När istället frågan kom vem hon var, öppnade hon ena ögat försiktigt som om hon inte var säker på om det var ett trick. Fast ännu kändes det ingen smärta.

“Mitt namn är…[Read more]

Åt orden som Späck gav Toss vid middagen tycktes han sträcka på sig, så att skjortan spändes och ett litet tag såg det ut som om en av knapparna hade tänkt att skjutas ifrån hans spända mage och mot en av männen på andra sidan. Men just när den sista tråden skulle brytas hade han säkte sig över maten och drog in doften av fisken.

“Lukta…[Read more]

Dunsen verkade ha gjort Tussie avsvimmade – eller åtminstone så yr att hon hade svårt att koncentrera sig. För plötsligt verkade de finnas fler av de som var samlade och en bultande huvudvärk.

“Inget… nej… nej!” försökte hon desperat få fram ur sig.

Maruld gav ifrån sig ett hånfullt skrockande av orden från de små varelserna och när den…[Read more]

Så klart hon hade rätt. Vilken dimma skulle så fort svepa omkring dem och speciellt framkalla så hemska minnen. Bara tanken fick henne att rysa. Som hastigast skymtade hon de lite glansigare kinderna på Istilwys även om hon ignorerade dem. Orden fanns fortfarande i hennes tankar och att hon själv inte hade glansiga kinder var märklig…[Read more]

Det hade inte mycket tid och stegen stannade precis utanför dörren och snart hörde bestämda knackningar. Ziyaté såg kort mot dörren för att sedan se mot Yazefin igen.

“Vi kan sätta dit Istilwys.” sa hon simpelt och sedan slöt hon ögonen för att glida in i skuggorna för att inte synas där. För att vara ärlig var hon inte helt säker på vad, e…[Read more]