Kamilla såg sig om när hennes midja och ben snärjdes av rötterna från träden. Hon var inte förvånad över faktumet att hon hade anfallit en illusion, hon väntade sig det vid det här laget, men faktumet att hennes strid var mot träd och inte en faktiskt fiende besvärade henne. Träden hade inte gjort henne något ont, och faktumet att de rörde sig g…[Read more]

“Du kunde inte gjort någonting innan. Det var dåraktigt från början…” sa hon, lite tyst som om det egentligen var tankar snarare än ett svar på det han sa.

De klarblåa ögonen granskade honom med en orolig blick. Allt blod och blåmärken talade om att han inte mådde allt för bra heller. Fast det verkade inte finnas ett sår som gjorde att han föbl…[Read more]

Blickarna verkade inte bekymra konungen – inte då i alla fall. Tjatet och skrikandet från hans fru kunde han stå ut med senare. Ett varmt och vänligt leende fanns i hans ansikte och han märkte inte att han hade hållt prästinnans hand lite längre än väntat och släppte den sedan.

“Ett löfte är ett löfte” påpekade han, men det var snarare något…[Read more]

Nashwar blev förvånad när hon insåg att hon helt plötsligt var ensam med drottningen. Inte för att någon hade anledning att tro att Nashwar hade någonting annat än goda avsikter och en kärlek för sin ledare, så var det fortfarande förvånande för henne att det bara var de två nu. Under sin tid som krigare hade man aldrig ett enskilt möte med sina ö…[Read more]

Det var inte förrän de var ensamma i rummet som Akila drog en hand längst bordet som också var en världskarta över Talanrien. Ett litet finurligt leende fanns på hennes läppar och hon tog sin tid att besvara hennes fråga.

“Är det inte synd att så få i världen nås av Sharahs ljus?” ställde hon som en motfråga istället och lät blicken vandra mo…[Read more]

Innan de blev tilltalade kunde konungen förstå att någon var på väg emot dem för hans frus grepp blev plötsligt hårdare omkring hans arm. Som om hon vägrade att släppa sin make. Han gav till ett irriterad läte över det hela, enbart så att hon hörde för att vända blicken mot alvinnan som tilltalade dem. Hjärtat slog lite snabbare, på det sättet de…[Read more]

Kamilla kämpade mot trädet men efter att han hade använt sin magi och trädet påbörjade sin klagan blev det en helt annan strid, det var inte längre samma motstånd och det handlade nu mer om att få trädet ur vägen. Det tog henne en stund att inse precis vad som hände dock, hon tänkte inte mer på det än att han hade hjälpt henne bekämpa det, me…[Read more]

Om det var något den lille fisken kunde så var det att få andra i sin närhet att må bra. Detta kom på automatik och var inget som han ens behövde försöka med då det befann sig i vartenda fjäll i hans kropp. Visst var det både fascinerande och skrämmande att en ända person kunde vara så godhjärtad och snäll i krigens värld med tanke på vad den…[Read more]

Det var egentligen fascinerande hur jägarinstinkten sparkades in så fort något flaxade omkring i hans synfält men det var ju inte direkt det ända kattlika han hade att kämpa mot. Fjädrar var en stor andra sak som han aldrig kunde få nog av då han satt på tusentals olika fjädrar hemma i sin hemliga boning. Det var så gott som omöjligt för honom at…[Read more]

Frågan fick Vésiva att stanna till i sina rörelser och hon drog en hand över sin haka medan hon funderade på den. Hur svårt var det egentligen? Ärligt talat hade hon inte ens en tanke på hur man gick längre, det var en naturlig sak. Lika naturligt som att simma. Hon ryckte på sina axlar lite åt frågan till slut.

“Inte svårare än att jag har kunna…[Read more]

Det lät långt, både att vandra och med tid. Kanske de bara skulle låta Corrin vara kvar i den skepnaden. Det var väl trots allt en förbättring till vad som var innan? Han rodnade lite över Faegrims ord och harklade sig lite nervöst medan han kliade sig i nacken.

“Inte på Corrin…” erkände han lite rodnandes och försökte få sin blick på vad…[Read more]

Nilla kollade även hon mot sin moders gestalt men la också märke till att hon hade andra äventyr i tankarna för närvarande. Vid sin systers sorg i frågande rösten så kunde hon självfallet inte hjälpa att känna ett sting själv över att det faktumet skulle separera dem båda under en lång tid. Hur lång egentligen? Visst skulle hon väll kunna övert…[Read more]

Utmaningen som Neaduin kastade mot honom gjorde honom lite förvirrad och det tog honom en liten stund för att komma ikapp människan. Men han gjorde det med ett litet leende och knuffade till henne lite lekfullt.

“Vi kan säga att det blir jämt, så slipper du förudmjukas” retades han och lät blicken vandra framåt igen för att undvika ett par grenar.

Alla ord som vakterna sade rann av Sera, det var som om hon hade stängt av allt som skedde omkring henne. Hennes fötter rörde sig framåt men det verkade som om hon inte registrerade något som fanns omkring henne. Ilska, irritation och sorg var ingen idé. Hennes mor var död. Riket är dött. Jag kommer dö. Fanns det ens någon mening med att försöka l…[Read more]

Legat Maximus Aurennius

Stora delar av befolkningen var fortfarande ute på vattnet, men legaten Maximus hade vad han behövde för att se till att staden kom till, åtminstone vad som behövdes inför andra natten. Vid sin sida hade han en piska, men han hade inte behövt använda den på månader, och förväntade sig inte behöva den nu heller. De h…[Read more]

Nashwar började känna sig till ro med sällskapet, även om hon fortfarande var i fullständig vördnad av det. Hon såg på drottningen med ett leende, inväntande ett svar. Det tog längre tid än hon hade hoppats, och det var inte svaret hon hade väntat på, men hon var tvungen att låta sig bli tålmodig, för detta var ingenting som kunde eller borde rus…[Read more]

Fortfarande var hennes klarblåa ögon på Davant och det fanns något roat i hennes blick och hennes mungipor ryckte det som hastigast i över alla de ord som föll ur mannens mun.  Fast det var nästan som hon uppskattade det än att han skulle vara tyst och vänta på order. Det fanns allt för många sådana i hennes omgivning redan. Davant var lite mer…[Read more]

Nyfikenheten som fanns hos den unga kvinnan var intressant. Ingen hade någonsin vågat ställa en sådan simpel fråga till henne och det gjorde nästan drottningen konfunderad och förvånad. Hon tystnade ett tag innan hon inte kunde rå för att skratta lite varmt åt flickans sätt att tala. Egentligen borde hon rätta till felet som den unga kvinnan gjor…[Read more]

Äntligen. Det hade varit en plåga att samtal med adelsmännen, de tycktes inte vilja ge sig i sina argument och kvävde honom nästan med sina förslag på både söner och döttrar som var ensamma nog för att kunna ta hand om hans familj. Som om de var värdiga.  För en gångs skull blev han nästan glad av att höra sin brors röst och han vände sig om me…[Read more]

Dagens händelser hade skakat om staden rejält och konungen var fortfarande något skärrad över det som hade hänt. Allt blod fick det att vända hans mage ut och in. Denna gången hade han åtminstone inte svimmat och han kunde tacka Erethil och Ieyna att hans bror var vid liv. Tanken på alvinnan fick honom nästan att rodna, men det märktes knappt unde…[Read more]