Han såg sig fundersamt omkring på gården till herrgården där han hade vuxit upp. Den välskötta trädgården som oftast endast var något Amatha skötte som ett tidsfördriv var omgiven av en låg robust mur. Trädgården hade inte mycket att erbjuda när det gällde kreativ inspiration, men själva muren pryddes med spjutliknande ornament som kan orsaka al…[Read more]

Wreax skakade på huvudet av ilska till Moiras sätt att tala till honom. Han hade inte visat många tecken på att verkligen bli irriterad, även om han flera gånger hade varit det gentemot henne.

Hans planer och kalender hade fullkomligt blivit kastade omkull för åtminstone en månad, och det fanns många saker som red på hans direktiv. Hans frånv…[Read more]

Triskian
Han lyssnade på det Aine sade om mannen, och han var nu lugnare och nickade som ett svar. Det var sant, han hade anlänt mycket fort och missat de första delarna av konversationen som hon och den äldre riddaren hade haft. Triskian följde den enögda tjuven med ögonen då denne gick ner tillbaka längs med trapporna.

Triskian noterade…[Read more]

Han nickade lite till Dhrachs kommentar om att han kände till vättarna väl. “Vättarna måste vi tyvärr känna mer väl än någonsin hade velat. De må inte vara våra äldsta fiender, men de är definitivt våra främsta sådana. Att inte känna till dem har varit en av orsakerna till att de tog staden Ishraz från oss och bildade Worggard.”

Gofúr…[Read more]

Wreax gick från att ha varit något irriterad till att plötsligt vara road. “Ni skulle vara förvånad…”, som syftade främst på det mannen hade sagt om uppkäftiga ord.

Hans min blev hånfull, och han tittade direkt mot Moira medan mannen skar upp hans händer. “Det är precis som jag anade, Iris. Du är en knähund, även om du förnekade det innan… E…[Read more]

Wreax var bättre till mods då han märkte att Ziyaté uppvisade tecken på att ha varit nöjd. Han var redan för sin ålder bra på att snappa upp känslor i andras miner, ord och sätt att uttrycka sig.

Pojken må också ha varit otränad, outbildad, oslipad… Men han var inte dum. Han såg fundersam ut och besvarade hennes fråga på ett sätt som han tyc…[Read more]

Före draken hade landat tänkte Eidúr på allt som han hade varit med om denna dag hittills. Först en drake i en mans skepnad, sen allt tal mellan denna och Eärmelindo, som han talat med innan men alltid på något sätt lyckades förvåna ytterligare tack vare alla år som denna alv hade sett. Sen hade de talat om mörkeralver, vättar, och demoner… Oc…[Read more]

“Äh!”, ropade han till.

Wreax skakade på sin hand och sin arm, att bli avväpnad kändes otäckt i hans bara hand och ända upp till armbågen. Men det var en värdefull lärdom för honom – att springa rakt till attack och att bli åtskild från sitt vapen var inte en god idé.

Han var nu aningen lugnare och mer lydig. Han var inte ett enkelt barn att han…[Read more]

Allt detta med fysisk ansträngning och stridsövningar var nytt och förvirrande för Wreax. Han visste vad allt handlade om, då det var frågan om Lloth och Dar Zakhar, då han hade han hört berättelser från sin mor, och hon ville att han skulle göra sig redo att kunna försvara sig själv. Hans uppfattning var att spindeldemonen och det eviga mörkre…[Read more]

Ziyatés svar till Wreax att tystna, och han blickade henne i ögonen. I sitt 10-åriga huvud hittade han inte på mycket av ett svar till det hon sade, det han tidigare sade var något som liknade en barnramsa som någon yttrat under en lek, och döden var något fullkomligt främmande för honom att ens tänka på.

Amatha blev dock nöjd av vad Ziyaté svara…[Read more]

Wreax såg upp på Ziyaté med trotsig blick. “Och en ynkrygg yttrar bara hot när de är trygg…” Han bytte tillbaka formen till den han hade innan, och slog undan hennes hand innan han reste sig från golvet.

Amatha såg ogillande på sin son. “Wreax, bete dig…” Sen såg hon mot Ziyaté. “Ziy… Finns det något sätt för mig att ge något i gengäld för…[Read more]

Amatha svarade till Ziyaté med lika ilsken ton. “Han skulle inte vara svag av sitt eget val, han skulle vara svag för att han inte har ett val. Och det skulle inte göra honom bättre än någon stark, nonchalant man, tvärtom. Det kommer bara att göra honom förbittrad mot världen, eller så skulle alla starkare män trampa över honom eller döda honom f…[Read more]

Amatha såg på Ziyaté, och försökte sitt bästa att vädja till hennes känslor. “Ja, jag är svag. Min kropp lyder inte längre mig, som du tränade den att göra. Men jag var en gång stark, tack vare det…”

Sen såg hon på sin son som låg på golvet. “…Och han är svag, ung, naiv… Ingen har behov för en värdelös Kel’zak som han skulle bli i min upp…[Read more]

Wreax var förvånad och visste inte alls vad allt det hela handlade om. Men han fick den behandling som kunde väntas från en mörkeralv. Han kved ifrån sig efter sin mamma, och sakta kröp det mörkeralviska tillbaka in i Amatha, som hade spenderat största delen av senaste århundradet att arbeta på sitt sätt att umgås med andra folk, vilket var b…[Read more]

Amatha var själv klädd i en stilig klädsel som var mer anpassad för att umgås i kretsar med adelsfamiljer och annat högre uppsatt folk. Hon hade en klänning i svart och violett, med broderingar i silver. Kontrasten mellan kvinnorna var stor, då Amatha inte var alls klädd likt mörkeralver eller den bild man hade av dem allmänt.

Hon hoppade ti…[Read more]

Vinden var kall och skakade om hans kläder och hår. Även om den kändes frisk efter att han blivit andfådd av att ha sprungit efter henne började den få honom att huttra lite, så ovan som han var med kallare klimat. Men trots det väntade han tålmodigt tills hon steg ut med sina händer i luften. Han såg tillbaka mot Aelis ögon medan hon talade och f…[Read more]

Han tog en stund för att skåda på golvet, mattorna, böckerna, och tavlorna. Den bild han själv fick av omgivningen var väldigt annan än vad de flesta skulle uppleva – hans främsta tankar var att omgivningen var för färglös, för smaklös. Det samma konstaterade han då han studerade mannen och dennes uppsyn. Inte för att han själv skulle klä sig…[Read more]

Som en aspector med sin långa erfarenhet var Triskian betydligt bättre än de flesta i att finna saker som försökte undvika allmän kännedom eller letande ögon, med hjälp olika slags magiska besvärjelser som han arbetat på i många årtionden. Därför hade han ofta, även om hans eget ingripande i de situationerna inte var nödvändigt, varit ögonen för…[Read more]

Triskian hade inte väntat sig att Aelis skulle börja springa – han tänkte att det hade varit nog med att se till att hon inte kunde använda magi eller vapen mot honom. Men han gjorde det man snarast kunde vänta sig att han skulle. Han sprang efter henne, och märkte att hon kom igenom springor mellan stenblock som han inte kunde klämma sig igenom…[Read more]