Wreax
“Jag förstår det, Aine… Och jag väntar mig inte att du skulle vänja dig direkt. Havet är skrämmande för många. Överväldigande.” sade han, och rörde henne med lugnande händer.

–

Wreax såg på Aines bekymrade min. “Sfären skyddar främst folk som vistas i Antrophelia. Me’erfolket skulle bestå. Däremot skulle alla andra som inte har det halsb…[Read more]

Kapitel 3: På spåret efter Fëani Sarrancenia
År 1422, Tredje Tidsåldern. Påbörjar i Antrophelia, Me’erisia och slutar i Frostheim, Kaldrland.

Dessa händelser sker efter tråden “Ett möte i hemlighet”, då Wreax tagit avsked från Handelsgillet Bläck efter att han hade utpressat sin tidigare chef Vésiva med att hålla hennes man Neyir som gisslan,…[Read more]

Wreax
Han smekte hennes kind ömt. “Det är jag som vill tacka dig, för att du är med mig här. Jag vet att allt detta är mycket att ta in på en gång.” Han gav henne en kyss och omfamnade henne. “Det är inte ofta jag får en chans som den här, att njuta av stunden.”

Hans ögon studerade Aines med lust i blicken. Han kände dock spänningen i hennes krop…[Read more]

Vakterna kom fram, och de var välutrustade. Späck hade inte någon rustning – han hade inte behövt det mot förskräckta bybor. Han hade dock sitt ankare, som garanterat skulle lämna goda bucklor på vilken rustning som helst. De var dock ett dussintal och det märktes i deras självförtroende att de visste att de var flera. “Stanna, pyromaner…[Read more]

Späck såg förbluffad ut och han var inte någon som var bra på att täcka sina reaktioner. Matlagning?

Ja, visserligen hade han inte någonsin behövt lära sig den konsten. Han hade alltid förut i sitt liv kunnat anställa personal som kunde hantera matlagningen. Men nu hade han knappt pengar för ingredienser som behövdes för att laga mat, eller kry…[Read more]

Riddarna blev snabbt överrumplade av Kamilla även om de hade lyckats få ett svärd i hennes midja. De hade inte väntat den nivån av ilska som Kamilla stridit emot dem med. En av riddarna som stod kring Jezeral såg att hon redan var på väg mot dem, tappade sitt svärd till marken och började springa så fort som möjligt för att fly. En annan av de u…[Read more]

Herrie hade själv också samlat flera grenar. Några lite våtare än han hade hoppats, de skulle kanske torka lite vid elden innan man hade behov för dem?

Sen hörde han plötsligt tjutet. Det måste ha varit Tussie. Han tittade sig hastigt omkring, och drog fram en dolk. Han kunde inte låta bli att tänka sig att om något stort och elakt, likt en drak…[Read more]

Ryttarna fortsatte pressa in på Aelors styrkor. Det var tydligt att snart skulle de ha kontroll över stridsfältet. Med sitt långa ryttarsvärd högg han mot fiender som försökte storma hans häst. Länge klarade han av att försvara sig, men styrkorna hade gjort ett tydligt val att göra honom målet för deras angrepp – att dräpa ledaren av Bronnors fr…[Read more]

Wreax
Det måste ha varit egendomligt och märkvärdigt för en människa att för första gången uppleva havet som Me’erisierna gjorde. Det hade hans moder åtminstone sagt att det var de första gångerna hon var i vattnet. Till honom var det som att bli befriad, att hans inre äntligen fick komma fram. Detta hade främst att göra med alla fördelar han…[Read more]

Wreax
Han blev fundersam för ett ögonblick då hon talade om sfären. Inombords kände han själv hur svaret nådde honom på en bråkdels sekund. Isra, och Ayperos. De var nedanför Antrophelia. Allt detta hade Naera talat om för honom, att Ayperos återhämtat av sina krafter med den magiska källans hjälp. Aine hade fått honom att sänka sina skyddsmurar…[Read more]

Han var fundersam över allt de sade. Han försäkrade Eärmelindo om att han skulle både vara diskret och upprätthålla en hemlighetsplikt då det gällde allt som diskuterats. Ytterligare än det kände han dock inte att han hade mycket att lägga till i ämnet än det som sagts.

Eidur hoppade till så att han föll omkull då ekorren sprang mellan hans ben.…[Read more]

Kapitel 2: Ett möte mellan kungar
År 1422, Tredje Tidsåldern. Vättekonungens Sal, Worggard.

Dessa händelser sker efter tråden “I skogens utkant”, då Wreax mötte Kheezai och Ithia och besökte Ethirion i Celeras. Skeppet som Wreax återvände med till Antrophelia stannade dock i Bläckspindelns Bukt, norr om Worggard. I Celeras hade Wreax fått bud fr…[Read more]

Deimos var först orolig över att branden skulle få ett liv som inte varade tillräckligt länge. Men explosionen väckte enorm glädje i honom. Ännu mera gjorde det då flammande spillror spred sig från explosionen till flera andra hus i närheten. Den lugna vinden gav elden syre för att sprida sig väl och med lite möda. Hans ögon som betraktade låg…[Read more]

Hans sinne kändes avdomnat, bedövat, av all närhet han fick av Aine. Det var inte något han inte som yngre hade speciellt gillat – att tappa sin kontroll fullkomligt. Så besatt som han var med att vara i kontroll över saker hade han haft svårt att acceptera att han kunde tappa kontrollen så – han hade även varit rädd för det. Men samtidigt…[Read more]

Allt hade Wreax inte berättat. Allt var inte relevant, och hade inte behövt berättas. Tiden för konversation var trots allt över, tills vidare.

Hennes första kyss var mjuk, och öm. Nästan blyg. När hon tog i hans nacke lade han snabbt undan skrinet som hon lade ner, så att det inte skulle falla av droskan, och tog själv i hennes nacke. Deras kyss…[Read more]

Först hördes ett brak. Sen ett skrik. Sen ett rytande, som följdes av flera skrik, varav ett ropade “VARULV!” i panik. Hallsten hade förvandlats till sin varulvsskepnad som Hillevi inte varit medveten om. Men i situationen fanns det få sannolikare som skulle ha kunnat förvandlas av krigarna. Det fanns inte många varulvar överlag, och en skulle…[Read more]

Det var nästan alltid då hans arv blev ämnet för diskussion som stämningen brukade spänna sig. Folk hade trots allt hört en hel del historier om mörkeralver och spindeldemonen själv. Vissa historier var sanna, vissa falska. “Nej, det är minsann inte vanligt. Min moder bröt inte konkret sett mot Lloth… Min fader räddade henne ur en strid som h…[Read more]

Wreax log medan de talade, han hade svårt att inte göra det i Aines sällskap. “Aine, du behöver inte oroa dig över att fråga saker om mig. Jag berättar gärna. Hamnskiftare? Ja, du har så rätt. Jag glömmer ibland att resten av världen har det ordet för att beskriva me’erfolket, då det är så vardagligt för vårt folk. Jag tror inte vi har ett ord fö…[Read more]

Leo med sitt kavalleri kom med fruktansvärd fart som bröt linjen medan långa spjut och längre ryttarsvärd tog otaliga av Kung Aelors soldater. Ett antal hästar stupade, men ryttarna var erfarna krigare som var beredda på att hoppa av hästryggen och stöda den flankerande manövern till fot. Nu var Leos trupper mitt på slagfältet och sköt in fie…[Read more]

Wreax njöt av det lekfulla sättet som de hade redan tagit till att tala med varandra. “Ja det hade varit ett tragiskt öde. Men jag hade i alla fall dött i dina armar…”, svarade han retsamt, och skrattade. Han log till hennes anmärkning om klädseln. “Du har rätt. Men jag har såklart fördelen med mitt arv.” sade han med det listiga leendet.  “Men…[Read more]