Den store kentauren slöt ögonen och drog djupt efter andan för att sedan nästan frustande andas ut. Kanske för att samla sig eller få alla snurrande tankar att bli stilla, eller både ock. Öronen blev lite hängande bakåt och efter att ha dragit en stor näve över ansiktet, kliat sig i nacken så öppnade han sina ögon för att möta Lukas lugnande o…[Read more]

Dhrach tog något förvånat men tacksamt emot ett av äpplena Luka generöst erbjöd honom ur sin magra proviant. Äpple var faktiskt något han inte ätit på väldigt länge med tanke på årstiden och här ute i vildmarken där det knappast växte äppelträd så var det nästan en festmåltid.

“Jag tackar er, Luka”, kommenterade han innan han tog ett stort bet…[Read more]

Vattenvarelsens snabba skiftning från eländig ylande krabat till överlyckligt sprattlande fisk eller delfin – Dhrach visste inte riktigt – var något överväldigande för den trötte kentauren. Det var nästan som att se en hund, eller säl? Kallades inte sälar för havets hundar? Hursom, en lycklig säl-hund som nyligen funnit en vän att leka med, så…[Read more]

Det ryckte till i kentaurens hästliknande långa öron – det enda icke mänskliga drag i hans annars mänskliga överkropp – och han spetsade dem uppmärksamt framåt medan de tjocka ögonbrynen drog ihop sig över hans ögon i en betänksam min. Tystnaden som dittills varit hans följeslagare hade plötsligt lämnat honom och ett himla eländigt ylande kom från…[Read more]

Den unga drakkvinnan förstod inte vart hon befann sig. I ena stunden hade hon varit med sin adoptivfar framför eldstaden, eller nej vänta det hade hon inte alls hon hade ju legat i sin säng på morgonen och han hade gapat åt henne att stiga upp. Vart var hon nu? Hade hon somnat om trots allt och drömde nu att hon låg i någon ödslig illalukta…[Read more]

Dvärgen skrockade roat åt barnets seriösa fråga, inte på något sätt hånande utan med ömhet.
“Oavsett om du gjorde det eller ej – endast Tharûk vet – så kommer du alltid att vara min lilla ädelsten…”

Trädrötterna som låg virade över Thurunns långa drakgestalt var inte lika kraftiga och tjocka som runt det människolik Luka funnit, så trolig…[Read more]

Ett ögonbryn höjdes svagt åt Tillies gest att ta sig för näsan, men då Thuruun inte förstod om den betydde någon valde hon att ignorera det – nog för att hon inte haft tid att bada på sistone men hon kunde inte tänka sig att hon eller något där omkring just då luktade illa. Hon la handen över hjärtat och gjorde en kort hastig bugning, av ren…[Read more]

“Heh…” kom det bara från Thuruun och hon ryckte på axlarna. Hon hade varit på vippen och bett om ursäkt, men insåg att hon inte hade något att be om förlåtelse för. Hur man en såg på det ansåg de nog båda att den andre kunnat förstöra jaktlyckan, men båda hade ju lyckats få var sin kanin så då var väl ingen skada skedd. Spela roll vem som sett k…[Read more]

“RAAAAAGH!” Det vidunderliga vrålet ekade mellan träden tills det dog ut i nattens mörker. Om fåren inte varit livrädda innan blev de troligen skrämda från vettet när ytterligare en oväntad skepnad dök upp mitt i natten. Fast Thurunn hade faktiskt legat där en längre tid och försökt sova, invirad i en tjockmantel och lite pälsskinn. När hon just s…[Read more]

“Treeee….. AH!” Thurunn hann bara flyga halvvägs upp ur sitt språng när vildsvinet kom farande och förstörde hela hennes långa väntan på rätta ögonblicket – det hade inte alls tagit henne halva natten och morgonen, liggandes i ruggig dimma och på den kalla marken.

Hon tänkte inte låta frukosten försvinna, inte nu, oavsett detta plötsliga int…[Read more]