”Var skulle jag annars ta vägen? Det finns ingen fristad för mig och vad spelar det för roll? Vart jag än begett mig, Karm, Iserion… alverna… så hade min syster förr eller senare ändå hittat mig. Dessutom… var jag inte färdig med Kaldrland, det finns någon här jag vill ta farväl av ” Ett stråk av sorg över hennes ansikte vid de orden men hon sa…[Read more]

Fëani har tagit sig av hästens rygg, så öm i kroppen att hon vinglar till en aning när hon tagit mark och lägger en hand till stöd mot hästens hals. Hon hade inte varit beredd på den här folksamlingen alls och hon är tacksam för att Arand håller sig nära henne. Växlar en blick med honom och märker hans nick mot mannen i skuggorna. Hon söker med b…[Read more]

Ett skri ekar över himlen, ekar över staden. Ett skri av glädje och för att påkalla att de nu äntligen nått hela vägen hem. Ingen mer skadad, ingen mer död… hemma! Skriet blandas med hornet från muren och han tar ett extra varv över staden innan han sänker sig på tysta vingar ner mot sin bror och landar på hans arm. En plats där han trivdes och…[Read more]

Leida ler, varmt men också en aning roat” ”Jag har klarat mig i över ett år utan ditt beskydd bror, jag har inga planer på att dö än och med dig här ökar chansen att leva ännu lite till. ” Hans skratt får det allvarliga att försvinna från hennes blick för en stund och hon skrattar lätt med honom. Det är fint att höra hans skratt igen, hon hade…[Read more]

”Kommer det någonsin råda lugn Brand? ” Frågar hon lågt medan hon ser upp mot honom och låter skeden vila” Vänta inte för länge med att fullfölja din dröm bror… återvänd till gården, du kan ta upp svärdet när svärdet behövs, när du blir kallad. Och hitta dig en hustru som kan det du inte kan. Skaffa barn som kan hjälpa till på gården… Brand, om…[Read more]

Fëany möter mörkeralvinnans blick, låter henne leta i sin bok som verkade vara fylld till bredden av allehanda kunskap. Låter henne jämföra, låter henne se och när orden sedan kommer tillsammans med det förvirrade lilla leendet nickar hon sakta, långsamt och knappt märkbart

” Vad tror du själv? ” Frågar hon stilla, om man såg, verkligen såg…[Read more]

Hon svarar inte på det där med att en gång bära klänningen. Ger honom bara en svävande blick innan de når värdshuset. Hon stannar upp vid hans ord, söker hans blick. Att han var stolt över henne betydde så otroligt mycket. Lägger armarna om honom och ger honom en ordentlig kram” Och jag över dig Brand ” Säger hon tyst, kysser hans kind innan d…[Read more]

Hon lyssnar, som uppslukad av orden som kommer från mörkeralvinnans läppar. Isra… hennes syster… Zator… hennes bror. De hade hungrat efter mer och fallit, låtit sig falla. Hade hon kunnat rädda dem? Nej, förmodligen inte och den tanken tröstar en aning samtidigt som den gör henne ledsen. Hon kan se förvirringen i kvinnans blick, det gör henne lugn…[Read more]

Den förbryllade minen i hans ansikte får henne att brista ut i skratt medan hon torkar sig färdigt och får på sig sin tunika igen, endast linnetunikan, den andra fick vänta. Hon hade ombyte med sig men inte hit vilket var dumt, det borde hon såklart ha tänkt på. Ler roat mot honom” Så skönt att höra att allt är som det ska. ” ger klänningen i pac…[Read more]

Hon möter stadigt sin brors blick medan hon rör lätt med händerna genom vattnet, leker med det, varmt väldoftande och rentav lyxigt. Hon borde unna sig det oftare.” Ja, du är samma själ. Min bror… min älskade bror ” blicken varm när den möter hans och utstrålar tillsammans med styrkan den där värmen som bara var ämnad för honom, tillhörigheten. ” [Read more]

”Din son? ” Hon vänder långsamt blicken mot mörkeralvinnan och möter för en kort stund de röda ögonen. Tankarna snurrar. Hon kan se sin bror och sin syster framför sig, deras vita hår… mörkeralvsblodet som rann igenom deras ådror. ” Den mörkeralv som blev far till Isra och Zator? ”Frågar hon lågmält” Mors rådgivare? ” Det börjar sakta gå upp för h…[Read more]

Eirik låter de gula ögonen möta upp mörkeralvinnans röda  ett litet leende leker i hans mungipor” Du hade aldrig hunnit. ” Säger han självsäkert innan han reser sig, en hand på sin bror axel innan han möter monsterjägarens blick helt kort” Jag flyger en vänaa sedan.. blir borta en liten stund. Och ja, jag är er ögon i morgon. ” En stund i hans vä…[Read more]

Hon ler åt honom” Ja passa dig, för bettet har blivit än vassare sen vi skiljdes åt. Du ska få se och jag tror nog att du kommer bli stolt över din syster.” Kramar om honom lite till, han skulle aldrig få känna på hennes bett men andra, som hotade dem skulle bli varse att hon inte var att leka med, inte han heller. Tillsammans skulle de vara nästi…[Read more]

Åh vad det kändes bra att få vara nära honom igen. Hennes älskade bror. De starka trygg armarna som när hon var liten alltid funnits där och skyddat henne från allt. Även om hon också var utvalda av ulvarna så var det något visst i att veta att det fanns en bror där som plockade upp henne om hon föll. Hon skrattar lite med glädjetårar i ögonen” [Read more]