Hon tog tacksamt emot koppen med te, men denna gång valde hon att inte sätta sig ned utan lutade sig istället mot den närmsta väggen medan hon betraktade meningsutbytet. Alven hade ännu inte bett henne att lämna dem och hon skulle ljuga om hon sade att hon inte var nyfiken på exakt vad det var Wreax Siturios gjorde här.

När han såg menande mo…[Read more]

Leendet över hennes läppar blev kanske lite bredare vid Wreax uppenbara irritation och om det inte var för att de klivit in i hennes arbetsgivares närvaro så hade hon kanske myst in sig lite extra i den känslan – kanske till och med valt att säga något mer. Men nu lät hon bara leendet tala för sig själv när hon nickade till hälsning åt den alviska…[Read more]

När hennes bror räckte henne brevet så ögnade hon snabbt igenom det innan hon stoppade det innanför sina kläder. Hon visste inte vad hon skulle tänka eller känna över det korta meddelande som lämnats åt henne, men en liten del kände ilska över att deras mor adresserat brevet enbart till henne. Trots det så valde hon att behålla brevet nära si…[Read more]

Ejvald hade plockat undan sina saker innan han ställde sig lutad mot masten och betraktade Ragnhildr med ett snett leende. Det såg inte ut som att han hade gjort fel i att utse henne till ledare för den långbåten. Biorn går förbi och ser lite frågande på honom innan han ser mot Ragnhildr. Ejvald bara rycker på axlarna och flinar lite. “Någon gå…[Read more]

Även om Yazfein står där alldeles bredvid Maeve är det som om han ändå är utanför, ser allt utifrån, känslorna de uppvisar så främmande och avlägsna. Han förstod ilskan och sorgen som han känt när han trodde han skulle förlora Maeve. Så på något sätt förstod han dem men ändå var det främmande att sörja så. Han håller armen lite hårdare om Maeve…[Read more]

Kanske blev hon lite förvånad över Ayperos närmande, men hon visade det inte utåt mer än genom att leendet över hennes läppar blev lite bredare. Hon hyste inga illusioner om att det fanns något annat än en affärsmässig överenskommelse mellan dem, men hon tillät sig själv att njuta av uppmärksamheten och lutade sig därför in i hans närhet för e…[Read more]

Ingrid och Tore.

Flickans blick vandrade mellan de båda, till en början något osäker på om hon skulle svara på frågan om sitt namn, men tillslut så verkade hon ändå bestämma sig för att det inte kunde skada, ty hon slappnade märkbart av en aning, även om hon fortfarande var uppenbart nervös.

”Jag heter Iris”, svarade hon med ett litet, osä…[Read more]

Wreax ord fick henne att skratta och hon klappade honom nästan lite kärvänligt på ena kinden med en smal och kall hand, en hand som utåt sett inte så mycket ut för världen, men som han nog visste kunde orsaka fruktansvärd skada.

”Wreax, Wreax… Knip ihop käften nu innan ni gör mer narr av er själv än ni redan gjort. Ni kan väl i alla fall låtsas…[Read more]

Eiriks ord skapade en klump i hennes mage, en isande, obehaglig klump som kändes om möjligt ännu tyngre när han vände blicken mot henne. Beslutsamheten i hans röst var en hon inte kände igen och den fick henne att rysa lite där hon stod. Det kändes fel, att förkasta sitt blod så öppet som han gjorde, men samtidigt så kunde hon inte klandra hono…[Read more]

Han har ett väldigt fundersamt uttryck när han lyssnar på både Leida och Hillevi, men nickar då och då som för att visa han förstått eller håller med om vad som sägs. Sen sneglar han mot sin syster med ett leende där hon satt sig ner, själv föredrog han ändå att stå upp. Långsamt placerar han sina händer på bältet i en neutral pose innan han sucka…[Read more]

Yazfein har slutat med sina förberedelser och satt spjutet i marken när Eirik tar upp brevet för att börja läsa. Han kliver bort från det han försökt göra och ser på syskonen tillsammans med mannen som en gång varit deras morfar. Men som nu har lämnat denna jord och färdats vidare. Vart visste han inte och kunde inte säga, dock kände han att…[Read more]

Ayperos ord verkade ha tagit eggen av vad för trotsighet Ziyaté än haft och kanske hade hans ord och de tankar som de väckt gjort henne något ouppmärksam, ty hon verkade inte ha hört Isras ord. Kanske var det lika bra. Hon skulle få se snart nog.

”Känslor kan vara komplicerade, inte sant? Ni borde veta bättre”, sade hon med ett litet leende,…[Read more]

Åt hennes ord så ryckte han lite på axlarna. Han visste att det ofta varit konflikter mellan Iserion och alverna, allt på grund av skogen som låg så nära deras gränser, men han hade aldrig behövt bry sig särskilt mycket om det, inte förens nu. Och vad ville han egentligen? Hans far ville ha krig, han var en man som tröttnat på alverna och deras fö…[Read more]

Hon ryckte inte till när Ayperos högg Ziyaté i bröstet, men hennes ögon smalnade en aning och kanske spelade ett litet leende i hennes mungipor medan hon betraktade Ayperos. När han reste sig upp och vände blicken mot henne så sträckte hon ut en slank hand och strök bort blodet som stänkt upp i hans ansikte med tummen.

”Kalla mig sentimental,…[Read more]

Med sammanbitna tänder betraktade hon sin bror och morfar. Hon mötte Eiriks gula blick med sin egen blå och såg sin egen sorg speglas däri, men till skillnad från honom så kunde hon förstå, kunde acceptera att detta var det öde som deras morfar valt. Eirik hade alltid varit den som stått närmast Ejvald och just i den stunden, när han satt där med…[Read more]

Hennes blick vilade på Ziyaté ett tag, ett leende över hennes läppar, innan hon vände blicken mot Ayperos igen.

”Hon påstår att hon kom för att varna mig… Att Lloth letar vägar in i Antrophelia”, svarade hon och ryckte lite på axlarna. Det var trots allt mer sannolikt att Lloth skulle finna en väg in nu när Ziyaté var här än innan, ett faktum so…[Read more]

Yazfein är kanske halvvägs klar med de förberedelser han behöver göra, stannar upp med blicken mot Eirik och Mave. Han är osäker på om han kommer hinna klart med allt innan den gamles liv rann ut. Sen möter han Maeves blick, ser ner mot marken och skakar på huvudet innan han menande nickar mot Ejvald. Sen fortsätter han mer bestämt med sina runor…[Read more]

Hans ord fick hennes kinder att hetta men det syntes lyckligtvis inte i det dunka ljuset. Kanske borde hon ha bjudit in honom till sin sängkammare tidigare, tänkte hon roat, men skakade snabbt av sig den tanken. Snart nog.

”Åh, det kan det nog göra, men jag är rädd att det inte är mitt fel den här gången”, svarade hon retsamt innan hon slank ut…[Read more]

Bli hennes död? Hon kunde känna hur ilskan kokade inom henne vid de orden, men hon behöll lugnet utåt innan hon med en kort fnysning vände på klacken för att gå och hämta någon som kunde ta hand om hennes farmor.

Hon hann inte särskilt långt innan hon sprang rakt in i Ayperos. Hans hand om hennes midja och sättet på vilket han fångade upp h…[Read more]

Drottningens blick vändes genast mot blodet som nu prydde hennes annars så rena golv och hon rynkade märkbart på näsan. Hon kom kravlandes tillbaka hit som en skadad hund och hade dessutom mage att smutsa ned hennes sovrum. Hon fnyste kort och vände tillbaka blicken mot sin farmor. Det fanns något lockande i att välkomna henne, att få ha det lill…[Read more]