Han betraktade henne under fascinerad tystnad medan hon talade. Hon var vacker att se på och kanske glömde han att lyssna för en sekund. Hade han satt sin välfärd på spel? Hon menade förstås alven som skjutit honom i ryggen, insåg han sen, och med ett litet hummande konstaterade han för sig själv att det nog måste ha uppfattats så. Han hade sjä…[Read more]

Hans ord om en söt pojke fick hennes kinder att hetta lite och sin mörka hy till trots så syntes det som en svag rodnad, och kanske sved det lite bakom ögonlocken när hon blinkade. Hon visste att hennes bror inte menat att dra upp det, kanske hade han helt enkelt inte tänkt på det, men frågan fick henne osökt att minnas hur hon blivit behandla…[Read more]

Orden från Wreax läppar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt läte, även om man hade kunnat förvänta sig det från någon som såg ut som hon gjorde. Hon svarade honom dock inte med detsamma utan vände sig istället mot mannen som satt bakom skrivbordet och nickade kort till hälsning.

”Tvärt om. Han var inte särskilt svår att lura, tråkig…[Read more]

Hon verkade uppenbart lättad över att ingen av dem ifrågasatte hennes närvaro på båten, och vid Arlins ord dök ett litet, blekt leende upp i hennes mungipor. Hennes blick flackade lite mellan honom och Nilla innan hon valde att låta den stanna vid den sistnämnda. Kanske kändes det lite tryggare med en annan ung kvinna ombord? Kanske hade hon frukt…[Read more]

Hon kunde kanske inte se hans blick, men hon kände hur något förändrades, och hon visste att han hade något lurt för sig. Det var som om luften för ett ögonblick blev laddad och hon visste att han hade brukat någon form av magi, även om hon inte sett hans händer röras eller hört några ord lämna hans läppar. Det hela fick henne att rynka på näsan…[Read more]

Den uppenbara smärta som fanns i hans ord fick hennes underläpp att darra och hon tryckte hårt hans hand. Inbillade hon sig eller började den kännas kall?

”För att jag älskar honom…” Viskade hon hest. Hon hade inte planerat att säga det högt, men vad fanns det egentligen för mening med att dölja det just då? Det enda hon ångrade var hur y…[Read more]

“Maeve, mitt barnbarn, stark och vild som elden själv.” Ejvald viskar nästan fram orden mellan vågorna av smärta som sköljer över honom. Blod rinner ur hans mungipa, ett tecken på att något var väldigt illa inom honom. Han försöker hela tiden hålla hennes blick, huden hans börjar bli blek och andningen snabbare. Men greppet om hennes hand är star…[Read more]

Hon var glad att Yazfein var där med henne, för trots att han inte sade något så kände hon att han fanns där för henne, lät henne ta den stunden av svaghet utan att döma henne, och utan att låta någon annan komma förbi. Ingen skulle kunna utnyttja hennes stund av svaghet och sorg när han fanns där vid hennes sida, och kanske var det därför som ho…[Read more]

Yazfein står bakom Maeve och ser ner mot mannen framför henne, han säger ingenting utan bara står där och betraktar dem, ger henne utrymme för detta samtal som mycket väl kan bli deras sista. Ejvald kramar hennes hand hårt med sin och ler ett blodigt leende, blod rann långsamt från ett sår i pannan och från andra sår på hans kropp. Det fanns kra…[Read more]

Ejvald lyckas än svinga svärdet lite runt sig  för att hålla männen på avstånd men när han ser Ragnhildr falla till marken tar han två kliv framåt var vid en yxa gräver sig in i hans rygg. Kraften från slaget skickar honom ner på knä och han blir sittandes, kramar hårt om svärdet i sin hand men benen lyder inte längre. Han vet att det är väldig…[Read more]

Sanningen var att det redan var över. Hon hade pressat så hårt att hon till slut hört hur benet i mannens hals gick av och viset på vilket han började klösa efter hennes händer när Yazfein sparkade undan hans vapen indikerade slutet för honom. Även efter att han blivit stilla så höll hon kvar sitt grepp och kanske hade hon suttit kvar där om det i…[Read more]

Han flinar ändå och nickar kort mot henne innan han skrattar högt och ljudligt igen. Med långa kliv går han bort mot båten som var hans, för att där slunga upp packningen där. Sen gick han bort till Ragnhildr igen och lade båda händerna på hennes axlar, såg henne rakt i ögonen med en glöd som sällan fanns där men när han kände livet värt att lev…[Read more]

Det är med lugna steg Yazfein kliver upp bredvid Maeve och mannen, efter att ha slängt en blick på mannens arm så skakar han leendes på huvudet innan hans sparkar vapnet utom räckhåll för honom. Där efter klev han där ifrån och studerade omgivningen en ganska lång stund. Hade två personer verkligen gjort detta? Männen de mött måste ha blivit överr…[Read more]

Det var troligtvis tur att det inte var så många män som valt att stanna kvar i gläntan, för om striden blivit utdragen så hade Maeve troligtvis inte kunnat behärska sin vrede. Som det var nu så fanns det bara en man kvar på benen efter att Yazfein hanterat den som huggit henne i ryggen och mannen med yxan.

Det fanns ingen fruktan i mannens…[Read more]

Yazfein hade inte suttit av från hästen snabbt nog när han ser hur männen försvinner i väg in i skogen med Ragnhildr.   Han hade tänkt för hästen i den riktningen när en rörelse i ögonvrån får honom att vända huvudet ditåt just i tid för att hinna kasta sig ur sadeln för att undvika ett svepande hugg från mannen med danyxan. Smidigt kom han på f…[Read more]

Han svarade inte på hennes ord, men handen som han lade mot hennes där den vilade om hans midja kändes betryggande och hon visste att han skulle göra som hon bett honom om det kom att behövas.

När de plötsligt red in i gläntan med den sprakande elden så möttes hon av en syn hon fram tills nu hoppats bara skulle existera i hennes mörkaste…[Read more]

Likheten vid ett rådjur försvann knappast när Arlin valde att vända sig mot henne och ställa en fråga, tvärt om förstärktes den och hon flackade lite med blicken. Vad skulle hon svara på en sådan fråga? Knappast sanningen.

”F-Frostheim…” Mumlade hon lågt och drog upp axlarna en aning där hon satt likt en strykrädd katt. Hon kunde dock inte låta…[Read more]

Han hade förväntat sig att det skulle vara lite roligare att ha så fint dambesök, men Saskia Belsante hade mest legat och sovit, och när hon väl vaknat så hade hon smitit iväg innan han hunnit säga något. Kanske kände han sig lite försummad på det viset, en känsla han inte alls var van vid, men så var ju också Saskia Belsante alldeles för fi…[Read more]

Zators ord fick henne att tugga lite besvärat på underläppen. Hon hade förstås tänkt samma sak själv mer än en gång, drömt mardrömmar om hur det skulle kunna bli när de inte längre hade sin mor att skydda dem från omvärlden. Hon ville tro att Fëani inte skulle låta sig styras av någon annan, att hon skulle minnas att de trots allt var av henne…[Read more]

”Jo, och ett ännu större ego”, kommenterade hon roat.

Moira ryckte lite på axlarna åt det hela. Flickans ord hade fått henne att flina smått, men hon kunde ändå inte låta bli att känna att det var en dålig idé att låta Wreax se vart han fördes. Trots det så gjorde hon som flickan sagt och med en lätt knuff i ryggen på Wreax så manade hon honom…[Read more]