• Spottet besvärade henne inte, istället skrattade hon till åt hans begäran. Hon höll emot honom, han var lyckligtvis inte så stark som vissa hon hade slagits med, men hon behövde var försiktig, för stridsivrig var han. Hon lutade sig lite närmare honom och stirrade honom i ögonen.

    “Märklig begäran! Om jag släpper dig sticker du efter svärdet och h…[Read more]

  • Hon log och följde hans reaktion, hon hade faktiskt ganska kul helt plötsligt, vilket var lite oväntat. Hon hade börjat helt acceptera att hon inte var i fara just nu och även om det stormade in en massa vakter närsomhelst eller en familjemedlem så hade hon en gisslan om hon behövde. Snart nog fastnade hans blick och hon följde den till en sabel…[Read more]

  • “Vänta …” Hon tog ett kliv bakåt och studerade honom lite närmare, ett ögonbryn höjt högt. Hon inspekterade hans hållning, grepp och blick. Hans tonläge kände hon igen från de hundratals gångerna hon själv haft det när hon låtsades vara tuff på gatorna, och de hundra gångerna efter när andra gjort så mot henne.

    “Du är inget hot! Du har inte s…[Read more]

  • Blanka tjöt till när han bet henne, ryckte undan sin hand och tog ett steg bakåt. Hon skakade irriterat på handen och blåste lite, för att sedan stirra på mannen med tydlig irritation. Snart var han dock uppe på fötter och höll i en skärva från sin tekopp, någonting som fick henne att tveka. Hon hade magi, åratal av erfarenhet från slagsmål på ga…[Read more]

  • Att hålla andan var kanske inte det mest genomtänkta, hon kände hur det blev svårare och svårare att andas tyst genom näsan och när dörren öppnades och personen klev in vred hon huvudet mot dörren och studerade fötterna. De gav henne inte mycket information såklart, men hon förvånades när hon såg dörren stängas. Om den här personen misstänkt…[Read more]

  • Blanka valde att utmana sin tur och antog att något viktigt affärsärende hade ryckt bort ägaren av rummet, så hon hade tid att fortsätta söka igenom det. Eftersom den boende hade tränat skrift, borde det finnas bläck i rummet, någonting hon visste vart hon kunde sälja det vidare. Så hon sökte igenom lådorna och passade på att trycka ner lite allt…[Read more]

  • Familjen Carpelan, en högt uppsatt adelsfamilj i Karm med ett arv som kommer vara generationer. En familj så rik att deras barnbarn nog aldrig skulle behöva oroa sig för pengar, hur slösaktiga de än valde att vara. Åtminstone det var vad som sades om dem på Hannadons gatuhörn, men för alla dessa rykten var det få som vågade sig på att råna dem. Ri…[Read more]

  • “Ter’ath. Ett betydligt mer passande namn än Koda.” Hon flinade lite blygsamt. Agaroth log sedan åt deras befälhavare och hennes bror, bugade lätt med huvudet åt dem båda och höll det böjt när brodern lämnade tältet. Hon lade först nu märket till tillståndet Aenya var i och lite kvickt placerade hon handen på sitt hjärta som för att uttrycka en…[Read more]

  • Ranheim var stort, men hur mycket Bodil än försökte gick det inte att komma undan från idioter. Det kunde tyckas vara ett mycket litet problem att ha, men när det var ett dagligt problem slutade det vara så litet, åtminstone för henne. Hon hade ägnat sitt liv till att släpa ut hennes klan ur smutsen och fyllefesterna och depressionen som den gamla…[Read more]

  • Agaroth log brett när hon förstod att hon inte gjort någonting otrevligt och rätade sig för att kunna möta deras blick med hennes egna som skymdes till stor del av den stora hatten. Hon vilade staven sin över axeln sin och gav brodern en enkel nickning, hon hade redan bugat, det fick likaväl gälla dem båda. Hon viftade bort lite av hennes ru…[Read more]

  • Agaroth vred och vände sig i sin bädd, gnällande tyst för sig själv. Fåglarna, ekorrarna och de andra djuren i tältet började oroligt klättra över skogsalven i ett försök att väcka den större varelsen från dess oroliga dröm, och snart nog hände just det och hon studsade upp till sittande ställning, svettig och andfådd. Vad i hela världen var det?[Read more]

  • “Konst.” Han svarade enkelt på hennes fråga och log för sig själv. “Fick jag göra precis vad jag ville hade jag nog lämnat slagfältet, politiken och ödets bördor och utövat min konst.” Han såg mot henne och mötte hennes ögon av nyfikenhet för vad hon skulle tänka. Han ljög inte, det var vad han helst skulle göra. Han kunde också utöva sin konst n…[Read more]

  • Tezcatlipoca nickade åt hennes svar, det var ett vettigt sådant. Inte det mest spännande, men helt rimligt, för så många av dem gick i sina fäders fotspår, eller enligt fädernas önskemål. Det var nästan tråkigt hur vanlig historia det var. Men hon hade verkligen tagit till sig av uppdraget, och det fick han beundra. “Inte det mest pålitliga ur…[Read more]

  • Han studerade henne när hon pratade och ryckte sedan till när Veigo plötsligt avbröt henne med ett angrepp. Han log brett nog att det var synligt på ögonen och skakade lätt på huvudet, för att sedan kliva fram och klappa honom på axeln. “Du och dina projekt,” Han lutade sig lite åt sidan för att ta sig en andra titt på kvinnan. “Anazi? Ovan…[Read more]

  • Tezcatlipoca torkade sitt svärd när slaget var avslutat, vandrande genom det brinnande lägret studerande de fallna, samtidigt som styrkorna hans börjat samla in de överlevande. De gamla, allvarligt skadade och trotsiga avrättades, för att avlasta vårdgivarna och förenkla både fångtransporten och minska deras behov väl fängslade. Han förstod att…[Read more]

  • Tezcatlipoca hade i sin ungdom spenderat mycket av sin tid att valla boskap, det var någonting rofyllt med aktiviteten, att förekomma sina djur och styra dem dit man ville ha dem genom förståelse, inte våld. Det var därför med belåtenhet som han tillsammans med sina trupper klättrade upp ur de fornåldriga tunnelsystem som smugglare, upprorsma…[Read more]

  • Toku hade inte fel. Okaji hade varit skeptisk till att de skulle få gå även om han var en man vid sitt ord, just för att hon utgjorde ett sådant hot på så många sätt, och trots att hon förväntade sig bli förrådd av honom i sammanhanget så var hon ett hjärtslag bort från utbrott när vakterna separerade på henne och Toku. Känslan var som knivar i h…[Read more]

  • Vred lätt på huvudet men vände snart tillbaka igen efter Salts fråga. Vad spelade det för roll om hon kunde se henne eller inte? Det lär inte som att hon var på väg att skada henne. Hon svarade dock inte ens, och Salt påbörjade sin grej. Hon förstod inte först vad kvinnan gjorde, men gradvis började hon lista ut det och hon kunde faktiskt int…[Read more]

  • Nog hade hon fått henne att prata allt. Det gjorde nästan lite ont i örat att höra allt snack, men med målet i sikte gjordes allting mer uthärdligt. Repet var vidrigt, men hennes tänder var vassa nog att hon ganska snabbt kunde orsaka ganska märkvärdig skada på det. Hon valde att vara tyst hellre än svara på massa frågor för att få det att gå sna…[Read more]

  • Okaji stod tyst under resten av ceremonin, till och med när de stod så nära kejsaren att hon kunde känna doften hans, hon stod tyst och i den stunden tyglade sig från att angripa honom. Det hade inte tjänat henne någonting, men att se honom så nära, och så till synes oberörd av hennes avslöjande höll en stark låga vid liv inom henne. Hon hade i pr…[Read more]

  • Load More

© Talanrien

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.