Okaji vägde alla hennes alternativ mot varandra, men oavsett vinkel kunde hon inte på något sätt trotsa kejsarens order och samtidigt vara säker på att Toku inte tog skada. Att hon själv skulle komma levande ut ur palatset var osannolikt, än mindre staden just nu. De hade män i närheten av byggnaden, men det fanns inget sätt hon skulle kunna sign…[Read more]

Okaji såg sig om när hennes farbror klev in i rummet och började tala. Omkring dem var vakterna redo att kliva in och göra sina blodiga jobb, medvetna eller ej om exakt vad det skulle innebära. Okaji hade aldrig haft det svårt att döda för att skydda sig själv och än mindre svårt att döda för att försvara Toku, men i den här stunden kände Okaji et…[Read more]

“Ta den tid du behöver,” Började hon enkelt och nickade. Om hon kände sorg eller annat för Audgisil visade hon det inte. “Det gör mig ingenting att stängas in. Asarna är mitt sällskap, å må de vara så även för dig i denna stund. Jag är din fiende, men önskar du mina råd är jag tillgänglig.”

Hon hade ingen avsikt att göra motstånd om hon in…[Read more]

Hillevi kände sig färdig med situationen. Hon hade tagit från den vad hon kunde och när Turin var färdig med sitt svar så nickade hon mot honom och sedan såg mot deras fånge och Freggi.

“Låt dig inte förvirras, Freggi. Hon kommer försöka leda dig bort från klarsynthet.” Hillevi log lätt åt Ranghildr för att sedan börja gå, passerade dem båd…[Read more]

“Ett hopp vi alla bär. Hur vi ser på det som en gång var tycks däremot skilja sig för varje person man frågar. Inte ens gudarna känns ense om vart vi har varit, och vart vi är på väg.” Hon placerade brevet i hans hand och ställde sig sedan rät, händerna slutna bakom sin rygg, avvaktande hans handling. Hon tog ett kliv bakåt, för hon räknade med at…[Read more]

Skäktor var rätt. När muren föll fanns det en kort stund av tystnad medan båda sidorna smälte sin förundran över hur enkelt porten föll. Snart röt Bronnors styrkor till förstås, striden fick inte stå stilla länge, och in genom öppningen i staden rusade hjorden så många i bredd som det gick. Dem till mötes kom pilarna från armborst, en våg a…[Read more]

Tura såg sig om när alla snart lämnade de två ensamma. Hon varken kunde eller försökte dölja sin förvåning när det slutligen bara var de två kvar. Visst att han var en gång en krigare, men hur länge sedan var det inte han befann sig i strid? Hon var obeväpnad, men inte osannolikt förmögen att ta hans liv nu, innan krigarna kunde ta sig tillbaka ti…[Read more]

“Jag skulle älska att få höra din musik!” Hon log brett och började sedan fundera på frågan som Sera ställde. Vad skulle Hulta vilja göra? Hon tänkte ofta på vad hon skulle göra om hon fick välja, men oftast var det olika svar beroende på humör när hon tänkte på det. Men en sak dök oftare upp än andra.

“Jag skulle vilja skapa min egen trollform…[Read more]

Tura visade nerver av stål vid krigarnas närmande och lugnt rörde sig som önskat så att de kunde söka henne på dolda vapen. Hon var stor, uppvuxen med yxa i hand, klättrande, vandrande, och med föräldrar som kastade en bokstavligen lång skugga. Hon erbjöd krigarna ett leende, men fick inget i retur och tog inte illa upp från det. Trots allt v…[Read more]

Kamilla nickade åt Athel  efter det han hade sagt. “Rid i förväg, för ingen av oss vill stanna längre än vi behöver. Det finns viktiga saker att göra och ont om tid. De svårigheter du står inför i vakan av banditernas slut är utmaningar du inte kommer undan som ledare. Se nu till att allt är klart för när vi anländer, för det har ryktats om vampyr…[Read more]

Istilwys nickade och log åt Ziyaté, såg sig om och sedan slukades hon av skuggorna. Det tog kanske två, tre minuter innan Istilwys dök upp framför Ziyate igen, som säkert hade tagit sin egen vandring in bland träden. Hon log åt henne, placerade en hand på axeln och på ett ögonblick slungades de genom skuggorna tillsammans och dök nästan direk…[Read more]

Hon log åt henne. “Prinsar eller prinsessor,” Rättade hon Sera innan hon fortsatte dricka lite. Efter en stilla stund där hon tömde glaset lutade hon sig framåt och stirrade på Sera. “Innan jag kan öppna fem för mig nya böcker i rad på denna plats och dra slutsatsen att de inte har någonting att lära mig, är jag inte kunnig nog. Säkerligen i…[Read more]

Hillevi såg lite fundersamt på Leida och sedan Brand. Hon lät båda tala till punkt och samlade sedan deras frågor i sina tankar för att formulera sig så bra som möjligt. “Kriget pågår inte för att bevisa någonting för resten av världen. Familjen Ulfhedna tog hjälp från utländska krafter och mördade vår kung, och begravde alla som var lojala til…[Read more]

Hillevi betraktade de två framför henne med svagt men befintligt intresse, hon var aldrig en att engagera sig i dramat, känslorna och de sociala delarna av livet, och hade svårt att empatisera med vad som pågick framför henne, men detta var inte nytt till många i rummet. Hillevi var engagerad och känslosam där det krävdes av henne, men annars lä…[Read more]

Hillevi och hennes följe sitter kvar när de flesta har rest sig, och förblir sittande en kort stund när Brand och Leida närmade sig. Hon lyssnade på honom när han talade och när han var klar så log hon smått och reste sig upp, hennes två bredvid henne direkt efter likaså. “Tack Brand,” Hon såg mot Leida. “Trevligt att träffas. Systern Leida…[Read more]