När Yazfein blev släppt visade han prov på kanske mer vighet än vad den gamla kroppen borde klara och landade lätt på fötterna i en graciös rörelse. Men sen tog han sig för sidan igen och log kort mot Ragnhildr, men med något mer bakom det leendet. Han ställde ner sina sadelväskor på marken och försökte dra ett djupt andetag innan han såg mot Rag…[Read more]

Arzin betraktade lite fundersamt kvinnan som hade tilltalat honom med för ett ögonblick ett uttryck som sade “Vem är du att tilltala mig?” Men det byttes mot ett roat leende ganska fort och han följde hennes blick bort mot Olaus. Så då hade han gissat rätt att den mannen var värd för denna tillställning. Hantverkar ynglingens hand slöt sig om Hec…[Read more]

Arzin

Lite förundrat såg den unge mannen sig om där i stora salen medan han med en bägare i handen skickligt och elegant gled mellan de dansande gästerna utan att riktigt se dem. Arzin hade för denna tillställning “lånat” en hantverkar ynglingskropp för att sedan befria en välklädd herre från dennes eleganta röda, guldbroderade utstyrsel. D…[Read more]

De rörelser kvinnan gjorde för att förflytta hans vikt på axel gjorde han fick bita sig i tungan för att inte mer än dra skarpt efter andan. Kunde hon inte ta det lite lugnt med honom? Han var trots allt inte en av hennes folk. Var det så här man behandlades kunde han förstå var Maeve fått sin tålighet ifrån och styrka.

“Sätet låter som en…[Read more]

Han ler bara lite stelt vid hennes ord om ensamhet, det fanns flera sorters ensamhet så han hade egentligen inte farit med osanning när han sagt han rest ensam.  Sen hinner han inte säga mer innan hamnar på Ragnhildrs skuldra med ett förvånat läte. Hade det varit en annan situation och han inte varit skadad hade det inte varit så lätt att få ta…[Read more]

“Det är då säkert två revben som är brutna och resten lagomt blåslagna. Men kunde varit värre så klart. Jag uppskattar erbjudandet om hjälp då jag fått lägga om det själv.” Det var ingen i mörkeralvernas stad som skulle hjälpt honom och Lloths utsända hade inte brytt sig alls. Vilket hade varit väntat så klart. Han riktade blicken framåt in…[Read more]

Han kunde tydligt se hur Ragnhildrs blick gled över honom kort men han nickade och blickade sedan framåt.
“Min tid innan jag kom hit var inte direkt händelselös ska väl sägas och det kunde gått väldigt illa. Vilket det kan än…” Det sista mumlar han lite tyst för sig själv medan han gnider sig över sidan igen. Sen ser han mot Ragnhildr o…[Read more]

Han biter tillbaka en kommentar om ljus och mörker vilket istället blir till ett stelt leende. Han trodde nog det fanns mer mörker än ljus och något riktigt ljus hade han svårt att se i det hela just nu. Det var så mycket som inom den närmaste tiden skulle kunna komma att förändras eller försvinna för honom. Han drog ett djupt andetag vilket fick…[Read more]

“Ni får ursäkta min otålighet hövdingafru. Jag förstår så väl att detta ej bör dryftas här ute. Lite spänning och trötthet gjorde mig oförsiktig.” Han ler roat och ser framemot att få komma in samt bort från vinden. Han rättar till väskorna på axeln innan gnider sig lite fundersamt över hakan vid hennes fråga. Det är både lite ilska och trötth…[Read more]

“Allierade och från er familj, ja.” Han ser fortfarande lika fundersam ut medan de går. Hur långt de hade till staden var för honom svårt att avgöra men han tänkte de borde vara där innan mörkret fallit. Sen lägger han höger hand över vänster underarm och gnider över armen som om den är kall utan att riktigt tänka på det. Han slutar inte hell…[Read more]

“Jag vågar säga Hrafn har fyra män mindre sen de försökte ta min häst och betalt för att släppa fram mig.” Han har slutit upp bredvid Ragnhildr och håller ganska lätt jämna steg med henne då de nu börjat röra sig genom skogen. Ja det fanns likheter där mellan mor och dotter. Vilket var vad som hade gjort att han var säker på att hon var den hon…[Read more]

Utan att vända henne ryggen tar han ett par steg bakåt och plockar upp sina sadelväskor, sen går han framåt igen med väskorna över vänster axel och höger hand fri utanför manteln.
“Det är väldigt sant att en skog kan dölja fler än två, men jag tror ni och jag kan de vad helst skogen gömmer en bra omgång. ” Han knöt långsamt sin hand och var man r…[Read more]

Han nickar och andas ut lite då hon sänker spjutet men han slappnade inte av helt ändå för som med så många andra så kunde nog humöret svänga ganska fort. Han sneglar lite runt om dem innan han tar ett djupt andetag och fäller ner huvan för att visa det väl ansade skägger och grånande håret som var en del av den illusion han valt för sitt mänskl…[Read more]

Han sänker långsamt händerna igen och man kan skymta både värjan och seaxen nu under den öppna manteln men händerna håller sig så långt i från dem de kan. Yazfein tar ett lugnt steg framåt mot spjutet med blicken riktad mot Ragnhildr.
“Jag kommer på kung Sandors förslag för att se om jag kan erbjuda någon hjälp i dessa oroliga tider. Men jag h…[Read more]

Yazfein lyssnar och kramar lite hårdare om skaftet vid hennes hårda ord, hans kropp är helt beredd på att slåss och försvara sig tills dess att han hör hennes namn. Han stelnar till blinkar till som om han just klivit ut i starkaste solljus från en grotta. Handen släpper taget om vapnet innan han långsamt väldigt långsamt öppnar upp manteln helt…[Read more]

Yazfein höll sig stilla, avslappnad men med händerna dolda av manteln och ett samlat men nollställt uttryck i ansiktet. Han följde kvinnans rörelser med blicken innan han log lätt. Men tyst förbannade han sig själv för att han hade slappnat av så och låtit sig själv överraskas så. Han skyllde det också en del på en viss person som skickat honom p…[Read more]