Kubub hade sovit som en sten under nattens alla händelser och inte vaknat förrän solen kikade fram. Hon satte sig upp med ett grymtande. Kvällen innan hade hon tagit vaktpasset uppe på kullen och som vanligt somnat, för där uppe var det alltid tyst och ingen som störde.

Den grova kvinnan tog sig ut ur tältet och sträckte på sig innan hon vände…[Read more]

Luka betraktade Arthions gest och lade den på minnet, ifall den skulle komma till användning i framtiden. Antagligen snart, en och en halv dag närmare bestämt.

“Nej, aldrig faktiskt,” svarade han. Kriget mot Iserion, ja det var väl därför han blivit sänt hit. Men det var det nog bäst att hålla tyst om, han visste ju trots allt inte vilka som bef…[Read more]

Hon kikade fram från bakom Atlen som nu skymde all sikt, och tog ett litet skutt för att inte snava på säcken som låg kring hennes fötter likt en besegrad best som inte hade mer att hoppas på än att lyckas fastna runt någons fot och fälla denne till marken. Trots att Atlen ställt sig framför henne som en beskyddande mur av bläckfisk så klev hon…[Read more]

”Ja.. nej”. Han fäste ingen vikt vid den förändrade stämningen i rummet. En brödsmula ramlade ut medan han pratade vilket han inte heller lade märke till.

”Jag tar inte illa upp. Jag växte upp i slummen och minns inte mycket, förutom att jag brukade låtsas att min far var en salamander, i alla fall tills den dag jag lärde mig vad en salamander e…[Read more]

Han följde efter in i matsalen och efter att ha mött blickarna hos de som inte undvek honom så fick han lust att vända på klacken och gå därifrån. Men han satte sig ned och tog för sig trots att han kände sig lite illa till mods. Svaret han fick gav honom något frånvarande i blicken då han försökte pussla ihop hur man kunde forma träd med hjälp…[Read more]

Blodet var överallt. Tungt, mörkt, blött och kladdigt. Han kunde inte se vem av dem eller vad det kom ifrån. Det luktade som gamla mynt. Besten hade äntligen slutat kämpa och förhoppningsvis dött. Luka sträckte sig efter kniven men fann den inte, men såg ganska omedelbart att Vinga hade den. Lika bra det, hon verkade veta bättre hur man försvarade…[Read more]

Rörelsemönstret förändrades och det kittlade i magen, och innan hon visste ordet av befann de sig inte i vattnet längre. Röster lät annorlunda i luften än de gjorde under ytan, och Fëani välkomnade det. Hon såg fortfarande inte ett dyft, men försökte hitta balansen så snart hon kände något hårt och fast under sig. Stjärtfenan delade sig och fo…[Read more]

Namn: Fëani
Kön: kvinna
Ålder: 14 år
Längd: 150 cm
Tyngd: 40 kg
Ögonfärg: grönblå
Hårfärg: röd
Födelseort: Antrophelia
Folkslag: Me’er
Lojalitet: –
Civilstånd: ogift

Vilken lyx! Förundrat såg och rörde han vid allt han passerade i rummet. Till och med rinnande vatten hade de! Vad var det här för paradis? Inte tänkte han gå miste om det här tillfället, utan tvättade sig noga och tog på sig det rena ombytet, hela tiden utan att släppa det viktiga dokumentet utom synhåll, och tog det genast med sig och gömde ig…[Read more]

Utan att protestera lät han sig visiteras, även om han inte var van vid det så förvånade det honom inte, och var inte direkt något att göra sig lustig över. Vad han tyckte om en och en halv dags ritt valde han att helt hålla för sig själv. Erbjudandet om att stanna och övernatta var mer än frestande. Så vitt han visste var ärendet inte så pass b…[Read more]

Med vilt uppspärrade ögon drog han sig snabbt undan så snart han insåg att han var fri. Att det var tack vare Vinga som vargen släppt honom såg han ganska omedelbart. Och nu satte den tänderna i henne istället. Han svor högt och försökte samla sig för att se vad han kunde göra. Ansiktet. Ansiktet var en svag punkt. Med kniven i ett hårt grepp k…[Read more]

Hästar. Luka hade ätit en häst en gång. Inte för att han tänkte göra det igen, i alla fall inte just här och nu, även om han kände sig tillräckligt hungrig för det. Det var det första han kom att tänka på, och hoppades i sitt stilla sinne att djuren inte skulle se det på honom.

”Må det vara en snäll en, då” mumlade han bara, med en nästan bi…[Read more]

Säcken öppnades för ett kort ögonblick och under de sekunder som ljuset flödade in han Fëani inte mer än få syn på Atlens ansikte och notera ett nytt ärr hon inte sett innan, hon halvt öppnade munnen för att hälsa men hann inte säga något innan säcken stängdes och det blev åter mörkt.

Hon fick anstränga sig för att inte utstöta något ljud d…[Read more]

Ljudet av något eller någon som slets i bitar utanför gick inte att missta. Vinga verkade mumla något, men han kunde inte höra vad. Det var svårt att avgöra men hon verkade inte alls lika skrämd som han själv kände sig. Han ville inte släppa odjuret med blicken, orolig att den skulle röra sig om ögonkontakten bröts. Kanske kunde han skifta skepna…[Read more]

“Tackar. Jag förstår.” En lättnadens suck undslapp honom när alven tillät honom att fortsätta in, att han bemöttes med en kylig inställning var inget han ville göra sig lustig över eller ens ville lägga någon vikt vid alls, och gömde dokumentet igen. Just nu var han mer än något annat glad att förseglingen inte behövts brytas innan den nått sitt…[Read more]

Att personer han mötte ogärna välkomnade andra än sitt eget folkslag var för honom inget nytt, det var så på många ställen. Det ställde dock sällan till med problem för hans del, i alla fall hittills. Men att han inte tillhörde “fel” folkslag, det hade han aldrig varit med om förut. Han var inte en människa, nej. Behövde man vara det? Eller men…[Read more]

Oron låg och gnagde som en rostig spik över att de närhelst kunde bli påkomna, och kände mer än allt annat en stark lust att hjälpa till, trots att det enda hon just nu skulle göra var att ligga tyst och stilla. Och det var kanske just det som fick henne att känna sig extra hjälplös; det bästa vore om hon inte gjorde något alls.

Fëani…[Read more]

Det är inte en av dina bekanta? Frågan väckte en blandning av frustration och förolämpning hos Luka och han visste inte hur han skulle reagera.

“Inte ser jag väl ut så där?” fräste han, fast han kunde egentligen inte i mörkret avgöra hur figuren i dörröppningen såg ut alls. Han famlade i mörkret efter sin kniv, men stannade tvärt upp då varge…[Read more]

“Ja..” Hans ljusgrå blick mötte alvens mörka när han tvekade lite innan han svarade, och hoppades att alvens fråga inte bad om en utläggning av vad Märehn var för rike, för det visste väl de flesta, eller? Vad vore det för första intryck, att råka idiotförklara någon?

“Mitt namn är Luka, jag har blivit skickad för att förhandla fred.” Alven…[Read more]

Känslan av att vara iakttagen kändes intill överväldigande och fick honom aningen illa till mods, men kände ingen önskan att gå därifrån. Förundrat betraktade han den välvda porten, de omgivande träden och det mjuka ljuset som strilade ner mellan lövverken. I vanliga fall var skogar inget han tyckte särskilt mycket om att befinna sig i, träd bruka…[Read more]