Hon tittade upp på honom med en förvånad blick. Efter en stund sänkte hon blicken utan att svara.
Hon nickade tyst.
” Bara det…”
Hon skrattade till.
” Kanske ta resterna från stuvningen. Richard lagar inte mat. Han bränner och förstör mat. Vi vill inte bli magsjuka så det är bäst att vår mat är vad vi äter”
Hon såg skamsen ut.
” Förlåt… Det va inte meningen att skrämma dig..”
Hon lyfte hans skadade hand och kysste den mjukt.
” Ett nattlinne…”
Sa hon lågt och rodnade.
” Skynda dig?”
Hon sa det mer som en fråga. Och tittade blygt upp på honom.
Hon log men sneglade oroligt på hans hand.
” Jag mår bra. Känner mig lite svag men det är inte allt för farligt”
Hon strök över hans bandage och såg upp på honom. En lätt rodnad formades på hennes kinder när han strök bort hennes hår.
” Jag räknar med att vi kan resa i morgon eftermiddag”
Richard ryckte på axlarna.
” Jag gjorde bara mitt jobb”
När Cassian kom in i rummet vände Nim sig mot honom och log mjukt. Hon sa ingenting. Bara låg på sängen och tittade på honom.
Skymning reste sig och hälsade på honom. På det ivriga viset bara hundar kunde göra.
Nims leende blev bredare.
” Hur är det med dig?”
Frågade hon mjukt.
Hon sänkte blicken och muttrade.
” Jag har försökt att slå tillbaka… Men… De är många… Och..”
Hon tystnade och gav ifrån sig en djup suck.
” Var jag än går så följer de efter… Berättar vad jag gjort, vad jag är och fler följer med dem för att jaga mig. ”
Hon såg upp på honom med en sorgsen blick.
” När de kommer hit kanske du ansluter dig till dem för att döda mig.”
Hon sa det inte med någon form av anklagelse eller ens oro. Bara ett konstanterande. Som om det hänt otaliga gånger.
” Jag är trots allt säker på att du också tycker att ett djur som är farligt för Samhället borde likvideras. Det är bara naturligt. Precis som det är naturligt för det djuret att vilja leva.”
Hon nickade till hans fråga om sömn och började gå.
” Men när de kommer… Jag vill att du ska veta att jag gjorde vad jag gjorde för att jag va rädd… För att han tänkte skada mig.”
Hon såg inte på honom när hon talade men det gjorde vind. De gyllene falk ögonen stirrade på honom där huvudet stack ut från Fayrens hårsvall.
Richard ryckte på axlarna.
” När hennes familj dog… Så ville hon dö med dem. Hon skyller attacken på sig själv. Som du har märkt så ser hon inte ut som nomaderna… De som dödade hennes klan blev benådade för att de hade trott att Nim va ett kidnappat barn. Nim hade en period där hon inte tog hand om sig själv särskilt väl. Hon åt inte. Sov inte på grund av mardrömmar och… ”
Richard såg med ens väldigt obekväm ut.
” Hon bryggde gift och drack som te.
När hon kom hit hennes andra år va hon bara skinn och ben. Jag ska vara ärlig… Jag va inte särskilt mild med henne… Jag låste in henne. Hon fick belöningar om hon åt. I form av promenader, övervakade av mig så klart. En nomad avskyr väggar. ”
Han suckade och drog sin rynkiga hand genom sitt hår.
” Efter en månad hade giftet lämnat hennes kropp… Men det tog ett halvt år för hennes vikt att bli hälsosam igen. Och… Hennes hälsa har varit svag sedan dess… Men hon kommer att bli bättre. Det va trots allt bara ett år sedan jag släppte henne och bara efter att hon svurit en ed över sin klans själar att hon inte kommer att skada sig själv igen. ”
Han såg på Cassian.
” När jag öppnade dörren trodde jag… Att hon svikit sitt löfte. Men jag ser nu att hon har något att leva för och behöver inte oroa mig”
Han log brett och nickade.
Richard skakade på huvudet.
” Hon kommer att bli bra. Hon kommer att ha en natt av feber men inte mycket mer. Hade det varit du eller jag så hade det inte ens blivit en feber… Men Nim är… Sjuklig så hon är mer känslig för sådant här.”
Han ställde tillbaka sina örter och sin mortal på hyllan.
” Se till att hon dricker mycket och att hon inte rymmer iväg till vagnen för att resa, ialla fall till imorgon. ”
Sa han med ett brett leende.
Nim gav honom ett mjukt leende när han gick.
Richard fnös igen. Han va inte korkad. Det fanns bara en anledning till att de två ungdomarna ville ha bären som förhindrar graviditet.
Han sneglade på Nim.
” Så du har tagit in en i din klan. Om jag ska vara ärlig trodde jag aldrig att du skulle göra det. Att du för all framtid skulle vara ett vandrande spöke av din familj. ”
Nim satte sig upp och suckade.
” Men spöken är kända för att lura in levande i deras helvete…”
Hon tittade på Richard med stadig allvarlig blick
” Tycker du att jag gör fel? Att jag är självisk som vill ha honom vid min sida?”
Richard skakade på huvudet.
” Tvärt om flicka.. efter du lämnade min stuga såg jag aldrig dig visa svaghet. Du bär ett leende som en mask. Men när du ser på honom så ler du på riktigt. Med dina ögon. ”
Han kliade sig i sitt vita skägg och log brett.
” Du har min välsignelse lika så han.”
Nim räckte ut sin tunga åt honom.
” Vem bad om din välsignelse?”
Richard skrattade
” Sant. Men ni har den i alla fall. Men nog med prat. Gå och lägg dig. Du kommer snart att få feber och det är bäst att du är i en riktig säng och inte en brits när den sätter in. ”
Nim nickade och stapplade mot en av gästrummen, skymning lugnande efter henne.
Richard fnös
” Absolut inte! ”
Han blängde på Cassian och muttrade något om pojkspolingar som förstörde gamla Gubbars nöjen och suckade
” Sängen är stor nog till er båda och där finns en extra säng om Nim är orolig för sin dygd. ”
Han sa det nästan ovilligt.
Nim hade lugnat sig något och sänkte blicken.
” Jag vill inte sova själv. ”
Sa hon mjukt och rodnade.
Richard såg förvånat på henne och fick en dödlig blick av Nim när han skrattade högt.
Nims arm lades om skymning och hon gömde ansiktet i hundens päls istället.
Medans Cassian städade upp såg Richard på Nim och kunde inte låta bli utan att retas med henne.
” Just det.. gäst rummet har en relativt liten säng så jag tror du får vara överst. Men jag tror inte Cassian klagar. ”
Nim blängde på Richard, hennes ansikte rött som en tomat nu.
Richard fortsatte.
” Cassian… Jag känner mig obligerad till att informera dig att nim är utmärkt på att rida. Jag är säkert på att hon är lika duktig på att rida dig”
Han duckade med ett skratt när en ört påse kom farande mot honom och Nim morrade som ett djur.
Nim rodnade än mer när hon kände cassians smekning och gömde sitt ansikte i armvecket.
Richard pekade mot en dörr och så med skratt i rösten.
” Städskrubben. ”
Nim låg tyst.
Richard gav Cassian ett varg grin. började arbeta och försökte låtsats som att han inte lyssnade på de två.
Nim sneglade upp på Cassian fortfarande rodnande.
” Som du vill…”
Hur hon skulle överleva två retstickor hade hon ingen aning om. Hon hade en känsla av att dessa dagar skulle vara en prövning för henne.
Nim drog en darrande hand genom sitt hår och suckade
” Jag kan vila i vagnen precis lika bra som här… Vi måste hinna norr innan snöstormarna blir för intensiva… ”
Den gamla mannen gav ifrån sig en fnysning.
” Du vet lika bra som jag att snöstormarna inte börjar förrän om två månader. Om du vill vara ensam med Cassian för att ha en anledning att ta de där bären så bara såg det”
Sa han med en framfusighet bara en gammal människa kunde komma undan med.
Nim rodnade djupt och stammade.
” D-d-d-det v-va inte så jag m-m-menade Richard och d-d-d-det vet du!”
Hon blängde argt på den gamle mannen som bara log brett och viskade till Cassian.
” Det är så kul att retas med henne! ”
Han sa högre.
” Ni kan ta gäst rummet medans ni är här. Jag behöver undersöka dig så att drogen inte gjort permanenta skador på dig. ”
Nim såg bort och tjurade som ett barn som inte fick gå ut och leka.
Mannens leende mjuknade
” Nim du behöver vila. Din man har varit sjuk av oro så vad sägs om att sköta dig för en gångs skull”
Nim sneglade på Cassian och hennes blick mjuknade
“Förlåt… Jag mår bra nu”
” för alla utom henne kan jag tänka mig”
Sa han med ett leende.
Nim tog tacksamt emot hinken och tömde sitt mag innehåll med våldsam kraft när det lugnat ner sig darrade hon som en nyfödd kalv.
” Fan gav du mig gamling…”
Muttrade hon
Mannen skrattade
” Jag kan kalla det hämnd för vinet men jag hade ljugit. Du hade blivit drogad av mir- tinar. Som du väl vet är det högst olämpligt att ha sådant i kroppen.”
Hon blängde på mannen.
Mannen log varmt.
” Det syns pojk… Vad heter du?”
Frågade han medans han la på en salva på blåmärken som formats på cassians hand.
Han lindade sedan handen i linne och just när han va färdig hördes det obehagliga ljudet av någon som kastar upp allt sitt maginnehåll.
” God morgon sömn tuta. Du skrämde oss rejält”
Han rynkade på näsan när ytterligare kräkningar hördes.
” Hinken är bredvid dig vad sägs som att använda den”
Mannen gav Cassian en blick innan han log.
” Bra att hon dödade honom. En mindre”
Han gav Cassian en blick och höjde sitt ena ögonbryn.
” Åh… Så det ligger till så”
Han tog hela burken och ställde den bredvid Cassian.
” Gör henne lycklig”
Han såg på cassians hand
” Kom här pojk. Jag ska lägga om din hand”
Han såg bitter ut och svalde hårt innan han sa.
” Lyckades de… ”
Han vände sig mot en hylla med torkade bär.
” Om de valdförde sig på henne så måste hon ta de här för att vara säker på att hon inte … Att de inte .. ”
Han såg mot Nim igen. Hans ansikte fyllt av lidande.
” Se till att inte dö pojk. Det är vad hon behöver mest av allt.”
Han nickade
” Folket här är vidskepliga och det är inte bara har en vagn av nomaderna inte får komma in bland bebyggelsen”
” antagligen slav handlare. Det har försvunnit människor från gårdarna… Nim är exotisk. Hon hade kostat en del… Och du är värdefull på slavmarknaden också pojk. Va försiktiga på er resa. Det finns slavhandlare grupper som är mycket större. ”
Han gav ifrån sig ett torrt skratt.
” Hon tror nog inte på det ett dyft! Hon är intelligent men ändå så otroligt korkad”
Han log varmt
” Det gör hon… Och det är bara i dessa trakter hennes folk är illa omtyckta. I norr och i öken länderna hogaktas hennes folk för deras smide och magi. Här är folk rädda”
Mannen suckade
” Banditer är en plåga. Men banditer skulle inte droga henne. Bara döda er båda för att ta vagnen… ”
Han såg fundersam ut
” Vet hon om att du känner så starkt för henne? ”
Han såg ner på Nim med en faderlig ömhet.
” Jag hade aldrig turen att få barn. Min fru kunde inte och sen dog hon i feber. Men … Nim år som en dotter. Jag ser henne en gång om året. Hon är som en vålnad, eller nej.. mer som våren. Kommer varje år och gör livet ljusare. Sen vandrar hon vidare för att komma igen nästa år.
Jag ser fram emot att få följa hennes liv. Och genom hennes ditt antar jag”