Nasrin lät fortfarande kinden vila mot knäna, ansiktet vänt mot honom, men blicken vandrade bort mot fjärran. Hans ord gav henne ingen tröst. Istället var det med skräckblandad förtjusning som hon insåg att hon var ensam, mitt ute i öknen, med en man som försökt döda henne. Två gånger.
Men när han började lossa på sina kläder drogs hennes uppmä…[Read more]
Aeron lyssnade uppmärksamt på Elian, utan några tecken på att han tyckte han var märklig. Det fanns något med Elians röst som lugnade honom, något som fick honom att vilja lyssna. I vanliga fall föredrog han tystnad, men när det var Elian som pratade störde det honom inte det minsta – inte ens när orden ibland blev osammanhängande av entusiasm.…[Read more]
Det var omöjligt att hejda ett leende när Nasrins skratt bröt ut, även om Zaahl höll sig för kinden hon fläppt till. På något vis klöv det den sista stela atmosfären mellan dem, så pass att han kände sig själv slappna av, då även han rycktes med och skrattade till. Det var dock inte i närheten av den härliga klang som for ur henne. Kanske beh…[Read more]
Liv Hellvidottir
Hon kände hans närvaro andlingen innan hon kände hans fysiska närvaro. Det var som om han tog upp plats även när han inte var där och hans ord fick henne att dra på munnen något. Hon stod stilla med ryggen mot honom då han slöt sin hand om hennes då hon höll i Odens figurin. Hans hand dröjde sig kvar innan han med en mjukhet ho…[Read more]
Zaahls uppmaning om att hon skulle passa sig fick motsatt effekt. Nasrin kände hur det kröp i kroppen på henne av viljan att pressa just det ämnet längre. Hennes blick följde honom när han lade sig ned, och tankarna började redan formulera meningar att använda för att testa var gränsen gick. Men den ivern ebbade långsamt ut vid hans nästa ord.…[Read more]
Han sneglade på Aeron, som satt lutad mot bordet med det där svaga, lugna leendet. Det fanns inget dömande i hans blick, märkligt nog. Elian blev lite modigare av det, trots att han fortfarande kunde känna rodnaden sprida sig över kinderna. Och han hade väl en poäng, det var inte en bok som hörde hemma förutom i skuggorna.
“Hon visste inte vad de…[Read more]
Aeron tycktes inte otålig av tveksamheten, utan såg ned på boken som Elian slog upp på bordet framför dem. Hans blick svepte snabbt över innehållsförteckningen och en svag, knappt märkbar rynka formades mellan hans ögonbryn. Han kände inte igen boken, men väl dess författare. Det var en person vars verk hade legat till grund för otaliga texte…[Read more]
Elian satt stelt på stolen och kände hur värmen från källarkrogen nästan blev överväldigande, som om luften tryckte mot honom. Det var inte bara värmen från rummet, utan också från Aerons närvaro. Han försökte se obesvärad ut men kunde inte låta bli att känna som om något gnagde på honom. Det var inte direkt normalt för honom att göra sådant. Tän…[Read more]
Aeron fann sig uppskatta deras samtal och samarbete mer än vad han hade förväntat sig. Tiden verkade flyga förbi, och när de till slut lämnade biblioteket var oljelamporna sedan länge tända. En för honom främmande känsla grep tag i honom – en lätt besvikelse över att deras möte redan var över. Det var inte något han känt tidigare.
Innan de…[Read more]
Hallgrim förblev tyst under tiden Liv sjöng och sade inget heller efteråt. Hans usla humör låg som ett åskmoln över honom. När sången tystnade och männen i huset återgick till sina samtal lät Hallgrim sina tankar vandra till vad som väntade vid det stundande tinget. Även om varken han eller hans män svurit trohet till den framlidne Jarl…[Read more]
Timmarna hade passerat i en stillsam men intensiv tystnad. De hade suttit böjda över sina böcker och anteckningsblock, utbytt teorier och tankar, och jämfört detaljer om kroppens naturliga förruttnelse med det märkliga fenomen som professor Dannarn hade presenterat dagen innan. Kanske skulle det förvåna Aeron hur mycket detaljer Elian lade mär…[Read more]
Inte för att Zaahl var förvånad, men det kändes ändå lustigt när han insåg att det skiljde dem trehundra år åt, mer eller mindre. Aldrig förr hade han känt sig så värst gammal, men här satt han som en någotsånär jämlike och flera livscykler hade passerat från hans ungdoms dagar. Han mindes knappt hur det varit när han var 24 år. Inte hade han va…[Read more]
Om Aeron noterade den subtila reaktion som Elian fick av titeln “Lifvets gränsland”, visade han det inte. Hans uttryck förblev oförändrat och han skänkte inte den boken ens en blick, trots att ämnet egentligen intresserade honom. Men det fick vänta. Om han skulle undvika att väcka misstankar behövde han hålla sig till studieplanen.…[Read more]
Blicken föll hastigt ner på boken framför Aeron, “Lifvets gränsland; Förbannelsen med nekromanti.” Bara titeln fick det att krypa längs ryggraden. Nekromanti. Ordet hade en särskild tyngd, eller som om det var en hemlighet som inte borde uttalas högt, inte ens i ett rum som detta. Bara tanken på det fick honom att låta blicken vandra omkring dem -…[Read more]
Aeron hade kommit över ett särdeles intressant stycke och märkte inte när Elian försiktigt ställde ned sina böcker på bordet. Först när Elian slog sig ned och mumlade en låg hälsning lyfte Aeron blicken, halvt skymd bakom det mörka håret som fallit ned över hans ögon. Med ett kort ögonkast tycktes han erkänna Elians närvaro, men det var utan a…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir
Hon såg hur Asgeir såg mot henne och Villi men återgäldade inte leendet hon skickat hans väg och snart återupptog Villi deras samtal och hon vände huvudet mot honom istället.
Han försökte förklara för henne hur han brukade sin magi, hur har gjorde detta märkliga ting. Hon tänkte på hur hon varit skräckslagen för honom först…[Read more]
Lyreth torkade ilsket av handen mot sin kjol, inte direkt länge den förblev ren. Ändå envisades hon allt för ofta att ha på sig vitt. Saften från den krossade frukten rann långsamt nerför hennes fingrar, klibbig och doftande av en sötma som nästan fick henne att må illa. Hon sneglade på säljaren, vars uttryck av ren förskräckelse nu övergick i n…[Read more]
Asgeir såg ut över lägret, där vinden lekte med snön och fick fladdrande mantlar och tältdukar som sällskapet lagt upp att dansa som om de själva frös. Hans blick drogs ofrivilligt tillbaka till Ylva och Villi. Han försökte låtsas som om han inte såg hur de höll händer, och hur hon log sådär varmt mot honom. Det var inget. Bara lite värme. Vem…[Read more]
Elian höll sina böcker tätt mot bröstet medan han gick genom Kordoros universitets vidsträckta korridorer. De höga, välvda taken ekade av studenter som pratade och skrattade när de gick förbi, men han höll blicken sänkt och fokuserade på sina egna steg. Varje gång någon gick förbi honom rätade han på ryggen instinktivt, som om han försökte se ut s…[Read more]
Liv Hellvidottir
Hon stirrade på mannen som satt sig ned intill henne. Hon visste inte om hon skulle klå upp honom för frågan, fnysa åt det hela eller faktiskt sjunga något. Så hon satt tyst stilla istället och bara stirrade på honom. Hon skulle precis öppna munnen för att säga något då en av Hallgrims män gjorde sitt utrop. Genast vände hon sin…[Read more]