Det hela förvånade Ranghildr och hon hade tänkt kommentera hans märkliga sätt och ord, men hann inte riktigt innan hon kände ett brännande inom sig som gjorde att hon gav ifrån sig ett högt vrål av smärta som säkert skulle höras ut från bastun med. Lite krampaktigt greppade hon tag i bastubänken för att se på Vili med kisande ögon där tårar h…[Read more]

Ulyria drog tillbaka handen i avsmak och synade Villy från topp till tå, personen hon såg framför sig utstrålade något hon fann som oärligt, kanske var han till och med farlig. Känslorna av Villis beröring ingöt både rädsla som motvilja hos Ulyria, hon log en falsk min av etikett när han talade, det var omöjligt för henne att veta om Villi var a…[Read more]

Asgeir kunde inte riktigt påstå att han förstod vad hon pratade om. Han var dock rätt trött, slagen och bultande av värk efter dagens kamp, och kanske något för mycket mjöd därefter. Att ha stött på Ylva var en märklig slump han inte räknat med, då han gått för att få lite egen tid. För några dagar sedan hade de knappast känt varandra, nu verkade…[Read more]

Trött reste sig drottningen upp och hostade för att torka bort lite blod, som hon hastigt gömde ifrån sin make. Ett svagt leende fanns där på hennes läppar och hon strök en mild hand över Vilis kind och såg in i hans ögon med ett litet skratt.

“Du behöver inte säga vad gamla dårar som jag vill höra, Villi.” sa hon och klappade honom vänskapl…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon log lite snett då han verkade komma på sig själv och vände sig sedan om för att ge henne utrymme att klä på sig ifred. Hon log åt det hela och tänkte på Villi i bastun. Han hade inte vänt sig om och hon skrockade till kort vid tanken.
Hon drog upp byxorna innan hon drog på sig den tjocka tunikan över det hela och sedan ma…[Read more]

Villi var inte direkt bekväm med denna typ av konfrontation, och drottningens blick var allt annat än behaglig. Audgisil gav hela situationen bara en enkel blick, innan han la en arm om Ranghildr.
‘Låt oss gå hem.’ sa han istället. ‘Vi behöver båda sömn.’ och trots allt hade en mycket yngre kvinna slagit henne blå och gul denna dag, det kanske v…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon huttrade lite då hon torkade av sig vid stranden. Kanske borde hon gått in och värma sig igen innan hon klädde på sig men hon hade knappt kommit ut därifrån så hon vågade inte ge sig in igen. Vem visste hur länge kungaparet orkade sitta i värmen och Villi… ja han var ju säkert född i den på något vis och skulle väl kun…[Read more]

Tyst satt Ranghildr och såg ner på sina händer. Som hon försökte att stilla sig själv. En kruttunna som var lätt att tända på. Ilsket knöt hon sina händer för att sedan låta blicken vandra upp mot Villi med en tårögd blick. Hon öppnade munnen för att säga något spydigt, men istället så svalde hon bara luft och hon visste inte riktigt vad hon skul…[Read more]

Audgisil kände sig lite vemodig över ämnet som tagits upp, det var trots allt något han tänkte på varje dag – trots att det sällan pratade om det. Att Ranghildr skulle ta på sig skulden för det var inte direkt något han önskade. Han visste inte riktigt heller vad han skulle säga eller göra då de öppnade dörrarna och Villi och Ranghildr börja…[Read more]

Ylva Sigvaldaddottir

Då Villi ändå erkände att han uppskattade hennes vänskap så var det inte med lite motvilja han verkade göra det. Eller med ett ljud som för henne betydde att hennes fråga eller påstående inte uppskattades. Hon kunde inte låta bli att skratta lite åt honom för det innan han satte sig mer upp till rätta och verkade skärsk…[Read more]

I ögonen till drottningen kunde man se tårar. Något inte ens Audgisil nästan sätt om man inte räknade med få saker, och Kettils död var en av de saker som var just det. Hon darrade lite på sin läpp för att skaka på huvudet åt både konungens och Vilis ord. Som om hon inte riktigt ville höra det överhuvudtaget. Hon knöt sin näve och vände sig om.…[Read more]

Audgisi var tyst en stund, innan han frustade lite.
‘Den tokstollen? Är du säker?’ frågade Audgisil som om han var skeptisk över hennes försöag.
‘Och vad tror du Oden har med honom att göra? Är han den du tror, är han nog här på sina egna… bevåg. Knappsat vår sak att fundera över?’ undrade han, och kom lite huttrande upp på stranden. En g…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Villi igen då han skrattade åt hennes påstående att han skulle vara en alv. Klart han inte var alv, det hade hon inte trott heller men han måste ju driva med henne. Han kunde inte vara så gammal ändå? Även om han inte såg gammal ut så verkade han inte heller gammal till sättet. Ingen gammal människa hon kände ändå…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade drottningen. Så klart han visste att hon ljög. En av de få som kunde säga direkt och hon rynkade lätt på ögonbrynen. Inte helt säker på om hon skulle yttra sina tankar högt. Hon visst trots allt att hennes make inte hade allt för mycket glädje av gudarna.

“Tänk om… Vili är Loke. Och jag förargat Oden? Tänk om d…[Read more]

Audgisil kände hur det var som om all alkohol försvann i ett sus då det kalla vattnet omfamnade honom och Ranghildr med sin kalla omfamning.
‘Se så, jag vet när du ljuger.’ sa han lite roat med ett leende på läpparna.
‘Men det är skönt att vara hemma igen.’ sa han och kysste henne på tinningen. Kom nu innan du fryser brösten av dig.’ sa han och vä…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kungen då han reste sig upp. Hon försökte att inte stirra direkt på honom då han, precis som Villi satt naken i bastun. Han verkade också leta sig ut på något ostadiga ben och lämnade henne ensam med Villi i värmen.
Hon huttrade till lite då det drog in en iskall vind och såg sedan på Villi. ” Så…? Är du alv då? “…[Read more]

Vattnet var lugnande, även om det var iskallt. Hon skvätte upp lite vatten i sitt ansikte för att försöka väcka sig själv och suckade nöjt när Audgisils armar var om henne. Lite trött lutade hon sig emot honom och drog in hans doft.

“Ingenting…” ljög hon, medan tankarna rörde sig kring Lopt. En figur hon inte hade tänkt på länge… Men…[Read more]