Ithia hade varit uppslukad av budskapet som förmedlades, inget nytt egentligen, inget hon inte hört förr, men det var ändå ett slags ljus i kaoset. Ett lugn i stormen. Men ändå, trots att hon borde känt sig tillfreds där i hjärtat av Athals budskap och välvilja kunde hon inte riktigt skaka bort känslan av att hon var betraktad. Denna känsla var…[Read more]

Att rida med Ejvald surrad på hästen bakom sig hade tagit hårt på Eirik. Inte ett ord hade kommit över hans mycket spända läppar under färden tillbaka till Frostheim. Det var mycket som skavde, orsakade smärta och sorg, inte enbart att han förlorat sin stora stöttepelare i livet utan också moderns svek och lappen hon skrivit som riktat sig enbart…[Read more]

Yama kom på sig själv och insåg att han inte bara kunde stå där, skulle han bara gå tillbaka och sätta sig nu när gärningen var gjord? Han kanske skulle informera mannen, den här Luka, vilken fara han befunnit sig i i alla fall, bara kort förklara varför han “stört” dem? Han öppnade munnen och skulle precis till att säga något när mannen tilltalad…[Read more]

”Ja, det hade nästan varit bättre”, muttrade Benodon och satte sig vid elden där han började lugna sig. ”Nåja, nu är vi här”.

Han sneglade på sin nya kompanjon och kastade ur sig ”vad gör du här i skogen om natten?”. Hans hjärta slog några slag, Benodon hoppades inte att fler hade fått nys om Heimdur.

När hennes bror räckte henne brevet så ögnade hon snabbt igenom det innan hon stoppade det innanför sina kläder. Hon visste inte vad hon skulle tänka eller känna över det korta meddelande som lämnats åt henne, men en liten del kände ilska över att deras mor adresserat brevet enbart till henne. Trots det så valde hon att behålla brevet nära si…[Read more]

Ejvald hade plockat undan sina saker innan han ställde sig lutad mot masten och betraktade Ragnhildr med ett snett leende. Det såg inte ut som att han hade gjort fel i att utse henne till ledare för den långbåten. Biorn går förbi och ser lite frågande på honom innan han ser mot Ragnhildr. Ejvald bara rycker på axlarna och flinar lite. “Någon gå…[Read more]

Även om Yazfein står där alldeles bredvid Maeve är det som om han ändå är utanför, ser allt utifrån, känslorna de uppvisar så främmande och avlägsna. Han förstod ilskan och sorgen som han känt när han trodde han skulle förlora Maeve. Så på något sätt förstod han dem men ändå var det främmande att sörja så. Han håller armen lite hårdare om Maeve…[Read more]

Luka, aningslös och små-berusad hade inte märkt att konversationen snart skulle få ett slut med Ferin då den långe mannen närmade sig deras bord bakom honom. Jisses han hade valt rätt då han nu kände att han började bli varm i hela kroppen, trots att det antagligen var samma temperatur här inne som innan. Det var bra att han inte drack mer med and…[Read more]

Trigger warning osv.

Viktor hade korsat armarna över bröstet där de stod och såg med en bekymrad rynka i pannan på folket som verkade svälja korggossarnas ord med hull och hår. Då och då rynkade han på näsan åt det som sades.
“Titta på dem…” han talade till sin råttliknande kompanjon som mer hade en mer nervös uppsyn. “…likt vinterlamm…[Read more]

Yamashita i Sanaka
I ett hörn på andra sidan lokalen satt en yngre man av tydlig Niraisk härkomst – hans korpsvarta hår var uppsatt i en stram men något tilltufsad knut på huvudet och hans skarpa käke skuggades av ett par dagars skäggstubb. Han sörplade i sig av fisksoppan han beställt och betraktade skådespelet på håll. Han hade sett det förr och…[Read more]

Katarina höjde ena ögonbrynet åt hans ord. Det kändes så tandlös. En tandlös kung som inte agerade. Hon fnös inombords.
“Jag utgår ifrån att po-” hennes ord avbröts av den lilla prinsessan som stormade in och en ogillande spänning syntes över hennes läppar. Hennes döttrar må vara vilda till naturen, men av en prinsessa att bara rusa in sådär?…[Read more]

Kanske blev hon lite förvånad över Ayperos närmande, men hon visade det inte utåt mer än genom att leendet över hennes läppar blev lite bredare. Hon hyste inga illusioner om att det fanns något annat än en affärsmässig överenskommelse mellan dem, men hon tillät sig själv att njuta av uppmärksamheten och lutade sig därför in i hans närhet för e…[Read more]

Lite nyfiket lät han blicken vandra över cellgrannen. Det var något annorlunda med honom. Hans sätt att tala, som nästan lät för perfekt för att vara på ett ställe som detta. Dessutom kunde han se hur hans särk som var täckt i damm, smuts och blod fast det såg ut som ett tyg av ett utmärkt kvaltitet.

“Du ser inte ut att passa in där” sa han o…[Read more]

Tystnaden var skrämmande. Det enda som han kunde höra var hur hans hjärta slog hårt i hans bröst och fyllde hans öron. Han höll nästan andan, rädd för att andas och avslöja var det var. När väl han hörde hur vargarna var längre bort kunde han andas ut. Åtminstone för ett litet kort ögonblick innan han hörde hur den andra mannen tog till orda.

Up…[Read more]

Tura visade nerver av stål vid krigarnas närmande och lugnt rörde sig som önskat så att de kunde söka henne på dolda vapen. Hon var stor, uppvuxen med yxa i hand, klättrande, vandrande, och med föräldrar som kastade en bokstavligen lång skugga. Hon erbjöd krigarna ett leende, men fick inget i retur och tog inte illa upp från det. Trots allt v…[Read more]

Ingrid och Tore.

Flickans blick vandrade mellan de båda, till en början något osäker på om hon skulle svara på frågan om sitt namn, men tillslut så verkade hon ändå bestämma sig för att det inte kunde skada, ty hon slappnade märkbart av en aning, även om hon fortfarande var uppenbart nervös.

”Jag heter Iris”, svarade hon med ett litet, osä…[Read more]

Triskian
Han lyssnade på det Aine sade om mannen, och han var nu lugnare och nickade som ett svar. Det var sant, han hade anlänt mycket fort och missat de första delarna av konversationen som hon och den äldre riddaren hade haft. Triskian följde den enögda tjuven med ögonen då denne gick ner tillbaka längs med trapporna.

Triskian noterade…[Read more]

Han nickade lite till Dhrachs kommentar om att han kände till vättarna väl. “Vättarna måste vi tyvärr känna mer väl än någonsin hade velat. De må inte vara våra äldsta fiender, men de är definitivt våra främsta sådana. Att inte känna till dem har varit en av orsakerna till att de tog staden Ishraz från oss och bildade Worggard.”

Gofúr…[Read more]

Ithilwyn skrattade lite roat åt hans förvirring och nickade åt att han skulle sätta sig. Hon log varmt och beställde in dryck gjord av skogens bär och frukter, och tallrikar fyllda med det färskaste och för honom exotiska Árd hade att erbjuda, bär, frukt och plantor. Hon åt nöjt och såg roat på honom. Maten var så klart mer till hans nytta än…[Read more]