Samtidigt på en annan plats…

Strax före gryningen hade gården börjat komma till liv. I den stora villans kök hade tjänstefolket börjat tillreda frukost och stallen hade djuren börjat tas om hand. Katarina vaknade med ett ryck då himlen utanför fönstret hade börjat anta en gyllene färg. Hennes andhämtning var snabb och håret klistrade sig…[Read more]

Först avfärdad sedan lämnad i en, för Davant, obekväm situation. Davant kunde inte hjälpa det utan log ett torrt leende som inte nådde hans ögon. För att vara en mörkrets varelse kunde Davant inte annat än förundras över hur oskyldigt ondskefull denna handling var. Han hade förväntat sig halshuggningar, knivar i mörkret och andra ljusskygga gärn…[Read more]

Ja det var inte alls svårt att lura en person som Luka, han var alldeles för naiv för att inte tro på vad som delades med till honom. Han trodde att alla berättade sanningen till honom, speciellt när de delade historier som denna. Varför skulle de ljuga om det trots allt? I alla fall när man pratade om det med någon som Luka. Sedan kunde man väll…[Read more]

Axel märkte självfallet av deras irritation över hans ordval vilket fick honom att tänka över sina ord och kunde se vart han gjort fel. Det var ju lite inom sitt yrke som man övertänkte saker och lärde sig av sina fel efter man märkt att ordvalet i sig kanske inte hade varit det bästa att använda i situationen i sig, men det var för sent att än…[Read more]

Dexter var egentligen inte en korkad man, ett fyllo måhända, men inte korkad så varför stapplade han omkring i krigszon och samlade på sig förnödenheter han behövde? Ganska enkelt förklarat faktiskt; Då vakter och folk var helt upptagna med striden som pågick så fanns det mindre hinder för den rom-stinkande piraten att ta det han kände behövd…[Read more]

Vid Arlins uttal som följdes av min älskade så pirrade det i hela kroppen på Nilla och värmen spred sig mysigt igenom hela hennes kropp vid just de två orden; Min älskade. Det var något som för henne spelade all roll i världen, hon kunde inte bry sig om varken skräcken över vad de nu genomförde, den ovanliga (för henne) miljön de befann sig i e…[Read more]

Luka kunde inte annat göra än att hålla med, trots att han var så tung ovan ytan så var detta en underbar känsla utan tvekan. Värmen var nästan överväldigande då han senderat ett liv långt nere på den kalla havsbottnen men på samma gång var det underbart att faktiskt vara varm och för en gångs skull torr. Det var en otrolig känsla som han a…[Read more]

Ulrik som alltid var så självsäker och social kände sig aningen genrad vid detta ögonblicket som sagt då han alltid haft ögonen på henne men inte vågat få fram ett enda ord till henne. Han hade försökt ett antal gånger men i sista sekund väjt undan, antagligen utan att hon ens hade noterat det hela. Som den gången hon stått och kollat på ett m…[Read more]

Han noterade omgivningen som han blivit ledd till, och funderade över kontrasten mellan sin egen organisation och Det Tionde Fingret. Hans egen stil att vara en del av städer och riken där han var kunde beaktas som betydligt mindre diskret. Han var den slags brottsling som gjorde sin närvaro känd, med sina visitkort, och lokaler som uppe…[Read more]

Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

“Ni är båda vänliga som erbjuder er hjälpa, men mitt blod brukar sluta rinna efter några timmar. Och det finns ändå inte tid för att varken sitta eller läka. Världen blöder värre än mig, så min resa behöver fortsätta.” Hon klev över till Jezeral och placerade en tung hand försiktigt på hans axel i vad som kunde tolkas som tacksamhet. “Du be…[Read more]

Spänningen i rummet var som knivar och hon kunde inte rå för att känna att egget var riktat mot henne själv. Inte för att det gjorde henne illa till mods. Tvärtom, hon tyckte om det. Känslor som hat, frodade något istället för likgiltighet. Ett litet skratt, som nästan lät lite för glatt i sällskapet som om hon fann situationen road eller som om d…[Read more]

Kathryn såg upp på Finn.. han hade ju kvar sin styrka. “Motstånd? Som i.. stappla mot dig.. ovch ehöver mottas bort? Ja det klarar vi av.” Hon klappade Finn på armen. “Finn här får styrkan av tio män när han ser mig i fara.” Det var inte ens en lägn, bara en metaforisk överdrift. Finn hade aldrig varit särskilt skarp eller modig men hade alltid…[Read more]

Den unge magikern betraktade både Corrin och Finn över deras frågor och tveksamhet.
‘Vem kan säga med säkerhet?’ frågade den unge magikern, men även om situationen var vedervärdig kunde han inte dölja en fascination och en iver över ämnet.

‘Så många dog i Loradon, på en gång. Sådant sätter spår i markerna omkring sig. Kanske är det en förbannelse…[Read more]

Kiora mötte inte Nenyas blick, utan hennes ögon var istället fästa på Davant. Hennes blivande make. Inte en man hon hade valt, utan snarare en make som hade blivit vald åt henne. Så klart hon alltid vetat att hon en gång skulle hamna i ett arrangerat äktenskap, precis som hennes syster. Men hon hade ändå på någotvis hoppats att det hade varit h…[Read more]

“Imorgon redan, efter lite vila. Min tjänare kommer visa dig till en varm säng och mat att fylla din mage med innan du beger dig av. Mitt garde kommer att hämta dig på morgonen för att eskortera dig vidare.” sa Akila simpelt med ett litet leende för att höra hans nyfikenhet och iver i rösten. Blevpåmind om sin egna ungdom och glädje. Även om d…[Read more]

Arathiel bet ihop och stötte sig mot en trädstam. Hon hade nyss vaknat och var fortfarande aldeles för blek för att vara uppe och vandra men hon ville veta vad som gjorts beträffande hennes fångst, den hon tagit all denna skada för. Vem mumlade något om ett försvinnande? Hon staplade fram emot Aenya, inte riktigt nära nog att höra allt tydligt me…[Read more]

De äldre verkade lite tillbakatagna över främlingen som frågade om råd för sevärdheter. Trots allt var detta ingen resebyrå utan Berelons ledare. De muttrade något missnöjt sinsemellan, och otåligt gjorde en av de äldre dryaderna en handgest till Ithilwyn.
‘Han är på ditt ansvar, Ithilwyn.’ sa hon simpelt.
‘Lämna oss nu.’ trots allt, hade de…[Read more]

Míndras fördes snart till Aenya, och den rödhårige alven som satt på en av de väldiga rötterna hade en ilsken glöd i ögonen. Inte en brinnande vrede, utan snarare som glöd som hade en fruktansvärd värme i sin kärna men var relativt svala på ytan. Den rödhåriga alven betraktade skogsalven som närmade sig med en av krigarna, och gestikulerade åt…[Read more]