Inga skratt. Inget hånleende. Bara ärlighet. Jana måste se ut som en fisk på torra land igen, där hon bara stod och fånstirrade på honom. Han verkade lika självsäker som alltid men ändå fanns där en antydan till osäkerhet på något viss, eller inbillade hon sig?
‘Skämma ut dig…’ Svarade hon lite andlöst, inte för att hon var i chock utan mer öv…[Read more]
Selyana kunde se hur detta upprörde hennes mor vilket hon förstod till 100%, detta var inget man kunde linda in till en fin present och om ordet nådde folket så skulle ytligare problem frammanas. Selyana var oroad likt sin mor men hade likt henne ett bra sätt att dölja det hela på. Det hade aldrig varit klokt att visa sin sanna oro inför andra v…[Read more]
Axel kunde inte hjälpa att flina till en aning mot henne då han visste att det inte var ovanligt att han råkade reta upp annat folk. Han kom ju trots allt från en skog där de hade sitt egna lilla sätt att bete sig på och där utbildning inte alltid var det första man tänkte på heller. Allt han visste hade han så gott som lärt sig utanför sin…[Read more]
Resan var långt ifrån simpel och den stora kontrasten tog på Nilla en hel del men lyckan från Arlins frieri fick henne dock att trycka det hela undan en aning. Maten var förfärlig, hon kände att klänningstyget inte längre var figursytt då hon tappade vikt då maten inte riktigt var något man ville äta mycket av. Det gick i men var inte direkt något…[Read more]
Det fanns ytterligare ett främmande ansikte på skeppet som skulle ta ungdomarna till Frostheim, en tanig flicka, troligen några år yngre än Nilla. Hon hade köpt sig en plats på skeppet innan det hann lämna Karm och när Nilla och Arlin klev på skeppet så satt hon redan där.
Hon såg ganska vilsen och malplacerad ut och ingen av besättningen…[Read more]
Slaget i huvudet kändes främst otäckt i hans knän som vek på sig lite av smällen. Men han hade också varit förberedd på att Moira skulle göra det vid hans ord, så han han böja på sina knän tillräckligt att han skulle värja av det värsta av chocken.
Han fnös åt Moira och den lilla flickan ljudligt. “Min tid är alldeles för dyrbar för att bli bo…[Read more]
Med en hård hand daskade hon till Wreax i bakhuvudet, som om hon läxade upp ett olydigt barn som precis sagt något särdeles opassande.
”Det är inget vis att tala till en flicka”, sade hon hårt, men vände sedan blicken till flickan igen och lät den mjukna något. Ett litet leende spred sig över hennes läppar och hon ryckte på axlarna som sva…[Read more]
Herrie sprang med de andra och var i ett upprört sinnestillstånd, men uppfattade Tussies ord medan de sprang. “Faegrim! Vi måste till våra väskor! Jag har med mig dolkar i väskan, det kan vara att vi behöver dem även om vi inte vill använda dem!”
Brinkernas och skogstrollets äventyr hade blivit betydligt livligare än vad någon av dem hade väntat…[Read more]
Drottningens ögon smalnade något vid dessa avslöjanden. Att dessa nyheter och rykten inte nått henne tidigare frustrerade henne, men hon fick påminna sig själv om att hon inte kunde vara allvetande. Men hade de vetat om detta tidigare hade de kunnat förhindra katastrof. Nu var diplomatin Iserion och Nela’thaënas återigen i gungning, men inte bar…[Read more]
Ithilwyn såg på honom lite tveksamt och roat i blandning då hans ansikte var så nära hennes, och fnittrade till lite över hans lustiga sätt att tala och se på henne.
‘Du retade verkligen upp dem där inne.’ påpekade hon och skakade på huvudet så hennes hår yrde omkring henne, bara tanken gjorde henne olustig samtidigt som det hade varit rätt r…[Read more]
Triskian
Och så kände han den – den magiska aktiviteten. Inte av det slag han skulle ha gissat, då han hade väntat sig något närmare nekromanti och död, men snarare något i direkt kontrast. Något mer naturligt, som gav upphov till tillväxt och liv. Även om han var förvånad försäkrade det honom om det han hade misstänkt, att en magiker var på…[Read more]
Turin satt i sina egna tankar, gudarnas ord i Draumrheim hade plågat honom, “ätter och släkter ska täras itu” och “ömse sidor ska lida”. Exakt vad innebar dessa ord? Strider innebar lidande för båda sidor, det var ingen överraskning. Men ätter och släkter som ska täras itu och rämna i tusende bitar? Som alltid väckte gudarnas ord lika många frågor…[Read more]
Alven fick ett litet roat leende på läpparna, kanske var det sättet hon uttalade hans namn. Kanske var det hur hon strök handen genom sitt hår, och listade upp orsakerna till varför hon behövde dölja det. Eller kanske var det bara situationen över att samtala med en person som inte så länge sedan varit en namnlös fiende, men nu en känslosam p…[Read more]
Flickans blick betraktade Wreax och de ord han yttrade, men hon verkade inte påverkad av hans sätt att tala – eller hans hot. Som ett av Celeras många gatubarn hade sådana ord från män blivit så vanliga att de var tomma ord i vinden. Trots allt var staden inte tom på märkligt folk och deras speciella behag som sådana som hon själv alltid på…[Read more]
Det hela var väldigt plötsligt, väldigt spontant, men ändå hade Arlin känt att det var rätt. Pirrig hade han varit då han tog fram ringen, men då hon tackade ja och gav honom den djupa kyssen som följde kände han sin nervositet smälta. Ringen gled smidigt på hennes nätta finger, och han gav henne ett varmt leende som fick honom att se betydligt…[Read more]
Avskedet skede i det stilla tysta samma kväll, stämningen under middagen hade varit tryckande men ingen hade sagt något medan den klassiska Märehnska grytan med lamkött och diverse rotfrukter hade intagits med bröd. Hon hade låtit blicken vandra utmed hennes yngre syskon och hennes far som var märkt av alla år ute på heden med både skador frå…[Read more]
Hillevi och hennes följe sitter kvar när de flesta har rest sig, och förblir sittande en kort stund när Brand och Leida närmade sig. Hon lyssnade på honom när han talade och när han var klar så log hon smått och reste sig upp, hennes två bredvid henne direkt efter likaså. “Tack Brand,” Hon såg mot Leida. “Trevligt att träffas. Systern Leida…[Read more]
((Novell ish, vet inte något jag började skriva bara))
Vinden slet och drog i kläderna och håret på flickan som stod högst upp på åsryggen som tornade upp sig över heden. Hon stirrade mot fjärran, mot söder där heden försvann ett grågrönt band med de snöklädda bergen i väster och det grönblå havet i öster. Hösten var här för flickan kunde känn…[Read more]
Saskia Belsante
År 1422, November
3 dagar senare ….
De hade fraktat hit hans kropp i ilfart, inte för att man oroade sig för tjälen, utan för att alkemisten behövde snabbt undersöka kroppen för att ens ha en chans att kunna avläsa vilket gift det var. Hon hörde alkemistens mjuka, hummande röst bakom hennes skuldra. Saskia suckade lite och vr…[Read more]