Likaså glimmade Vésivas blåa fjäll i både ansiktet, rygg och armar. Även fenorna på armarna tycktes vara kvar. Trots allt var det hennes identitet och istället för hennes far som dolde sin me’er skepnad för de två benta. Hade Vésiva aldrig gjort det – tvärtom såg hon fördelar att inte göra det.

“Det finns väl en sanning i hans ord, men jag ans…[Read more]

Hon överrumplades mer och mer av alvens uppenbara förändring i uppsyn, det var som om hon började se de små nyanserna i hans uttryck. Hennes första intryck, som också bestått länge under den tid de spenderat tillsammans, var det av en ytterst behärskad och näst intill likgiltig individ. Nu trodde hon sig se mer. När han började gå föll hon in b…[Read more]

Ännu mer löjlig kände sig Vésiva när trollkarlen bad om ursäkt. Det var hon som skulle be om ursäkt igen – inte han. Trots allt var det hon som riktade något vasst mot honom. Ännu hade han inte gjort något dumt och det hela fick henne att rodna.

Medan hon tänkte efter vad hon skulle säga såg hon mot den torkade frukten och sträckte sig lite föri…[Read more]

Vanlgtivis brukade Tussie vara snabb på fötterna men hon var fortfarande yr och alla saker tycktes vara dubbla. Det var svårt att riktigt veta hur hon skulle placera sina fötter eller komma fram. Men motvilligt försökte hon lita mer på brinken framför henne. Eller en av de fyra som hon såg.

“Vad… hur ska vi fly undan dem? De kommer hitta os…[Read more]

“Döden” sa hon med ett snett leende, som om det hade varit ett skämt dem emellan. Fast hon, som så många andra av sin sort såg inte riktigt det som något hemskt. Vad var det, om inte en befrielse från den värld de var i. Kanske kom de närmrare Lloth… Hon hade ärligt talat inte lagt så mycket tid på den tanken. Inte än.

Ännu en gång lät hon…[Read more]

“Har vi inte alla rätt till att drömma?” frågade Sera med ett varmt leende för att skratta varmt åt hennes andra ord för att ta hennes drink i sin hand och utna förvarning slänga resten av drinken i en av växterna som inte tycktes allt för nöjd över vätskan och slog ihop sina blommor. Lite äcklad av drinken satte hon den på ett annat bord. Se…[Read more]

Fastän orden var tydliga, och Biorn uppenbarligen hört dem, verkade Ranghildr ha svårt att greppa om dem. Det kändes som om allt hon alltid velat  skedde på en gång. Och det kändes nästan lite… för bra. Hon rodnade lite lätt över det för att sedan skaka på huvudet åt det.

“Jag kan inte riktigt tro det.” svarade hon till slut, rak på sak som hon…[Read more]

Det var många tovor i Zators hår och han grimaserade lite grann när han var håröm. Även om systerns händer var försiktiga. Han höll upp sin hand mot håret för att försöka få henne att sluta och vände sig sedan om för att sedan höja sitt ena ögonbryn.

“Bättre? När vår kära syster får makten menar du?” frågade han med en fnysning och gjorde en…[Read more]

Inte många minuter passerade innan de kunde höra hur kvistar bröts. Kanske kunde det vara ett djur, en björn? Fast det var mer klumpigt och snart var det en ung flicka som nästan sprang rakt in i Maeve. Ögonen var lika gröna som vårens blad och det mörkbruna håret hade både kvistar och smuts. Andetagen var snabba och flickan såg hastigt bak…[Read more]

Vad var nästa steg?  Hennes läppar darrade lite lätt när hon öppnade munnen för att svara honom – även om hon inte riktigt kunde få ut några ord. Blodfläckarna på hans skjorta var tydliga och sättet han andades och svettade gjorde henne rädd och hon ville inget annat än att retrera. Försvinna tillsammans med sin far. Låta båda leva. Istället vis…[Read more]

Och där hade hon honom på kroken! Det var svårt för henne att inte le vid tanken, men hennes mungipor förblev spända i en dyster min.
Hennes historia var inte helt osann: hon hade fostrats av Ucar och han hade en förmögenhet som hon ansåg sig vara den rättmätiga ägaren av. Hon hade mer eller mindre själv stått för säkert halva summan genom st…[Read more]

Davant hade alltid vetat att han en dag skulle gifta sig av politiska skäl men han kände ändå en viss… besvikelse när Kiora Dendar stegade in i rummet. Han antog att det fanns en viss djupt rotad dröm om att denna stund inte skulle komma, eller att det skulle vara som sagorna om äkta kärlek och riktiga känslor. I den drömmen hade hans framtida fr…[Read more]

Alven fick en liten nyans av röd ton på sina kinder då han insåg att han gjort ett misstag, att mannen hon talat om inte varit blodsrelaterad till henne som han hade antagit. Än ett täcken på att han inte förstod dessa människor, deras kultur och deras traditioner. Hans krigiska instinkt sa att han inte behövde göra det heller, de var ju alla ba…[Read more]

Nesta hade stannat när alven verkade stanna. Han verkade faktiskt lyssna och försöka förstå henne, hon hade inte reflekterat över att hon kanske var lika främmande för honom som han och hans värld var för henne. Ännu en dimension av läxan i ödmjukhet. Hon stod handfallen i sin skam över det tårfyllda utbrottet.

När han klev närmare var det…[Read more]

Jana hade stirrat på deras fötter och tänkt snäsa “Nej, vilken fästman skulle ens vilja ta i mig!'” när hans nästa ord fick henne att bli storögd och hon kunde inte hjälpa att blicken sköt upp för att stirra på honom. Hon visste att hon inte drömde men hade hon verkligen hört rätt?

‘Varför… varför vill du vistas med en sån som… som mig?’…[Read more]

Men vänta, vad var det nu som hände?! Hon såg ju ut som om han nyss hade drämt en död, rå lax i ansiktet på henne och sedan satt hon bara stilla, tyst. Han önskade att hon skulle säga något, vad som helst, funderade lite panikbelaggt att påpeka vilken fin dag det var bara för att bryta tystnaden. Desperat höll han på att öppna munnen när hon…[Read more]

Jana satt som trollbunden och följde hans rörelse när Ulrik kliade sig i nacken, han verkade lite… nervös? Nej inte han inte. Han verkade ju alltid så självsäker och lika säker på hand när det kom till att fälla ett byte.

Janas haka försvann ner i halsduken och hon såg nog åter ut som en fisk. Frågad precis Ulrik Kettilsson, son till byns älds…[Read more]

Ulrik hade självfallet hört om Janas far, han var rätt ökänd genom att härja i byn stinkandes av alkohol och muttra för sig själv över ting som han inte visste vad de betydde. Ja det var helt klart att hennes far levde för spriten men varför visste han inte. Vanligtvis bekämpade ju folket med alkohol problem några inre demoner men demoner fann…[Read more]

Han gick lydigt ledd av Moira ut ur skeppet och in i Celeras hamn. Hans steg bultade med smärta för varje steg, men smärta var inte en främling till honom. Smärtan blev mer mindre med tiden, även om hans ben tycktes protestera mot att bli använda så tidigt efter att de brutits. Han visste att han skulle kunna få benen botade väl i Celeras s…[Read more]

Den ljushårige alven stannade upp då hennes ord forsade fram, vissa av dem svåra för honom att uppfatta genom gråten och språkbarriären. Trots allt var det en sak att höra det allmänna språket talas, något helt annat då det kom genom filtret bestående av snyftningar och tårar. Han försökte sitt bästa att se allvarsam ut, när han snarare inombords…[Read more]