Luka kände sig lite uttittad om ärligheten skulle fram, var kanske inte van att bli stirrad på detta sätt men hon verkade ju i alla fall intresserad i vad det var som han sa. Det var kanske lite udda men Luka var van att hålla sig i skuggan så nu kände han sig plötsligt funnen som om han var någon kriminell som folk letade efter. Var lite obehagli…[Read more]

Ferin fortsatte att lyssna intresserat medan han berättade om sin kraft. Hela tiden tog hon nya klunkar, men släppte honom inte med blicken. Folk gillar att bli lyssnade på, det är allt de vill här i livet – att bli sedda och hörda. Och Ferin var bra på att se och lyssna, hon var också som resultat av detta en god människokännare. Det var många…[Read more]

Hennes blick drogs automatiskt tillbaka till Ulrik när han borstade av henne snö, en artig gest men av någon anledning kändes den lite intim, kanske för att de stod så nära varandra och hon praktiskt taget klängde sig fast vid honom?

“Oh!” Pep hon till när han till synes utan ansträngning plötsligt lyfte upp henne och bar iväg henne för att pla…[Read more]

För bunden var han, hon var inte så dum att hon trodde att han skulle sköta sig så väl. Deras resa hade i största allmänhet varit tämligen händelselös och han hade inte försökt fly än, men hon skulle inte sänka sitt garde innan han var levererad.

”Seså, så dålig var den inte”, sade hon lite retsamt innan hon gav honom en liten knuff i ryggen…[Read more]

Wreax lyssnade på alla de vanliga ljuden han hört då han anlänt till Celeras flera gånger tidigare, och var nöjd över att äntligen behöva sluta vänta. Han hade kommit åt att röra på sina ben tillräckligt, speciellt då han hade haft möjligheten att omvandla sig till sin undervattniska form, för att få tillbaka styrkan i sina ben för att kunna gå.…[Read more]

Eirik protesterar inte till Maeves önskan om att spåra lite till trots att det är mörkt. Blicken vilar vid mörkeralven för första gången nu när denne använder magi, som han anat, magiker… blicken skärpts men han säger inget om det. Istället nickar han i bifall mot Maeve” Ja vi fortsätter ” Säger han, ingen häst hade han med sig vilket betydde at…[Read more]

Om hon litade på sin bror. Hon ger honom ett milt, nästan lite roat leende när Torfi kommer fram till dem för att erbjuda Brand edsringen. Nästan automatiskt sträcker hon en aning på ryggen och ju mer brodern talar dessto rakare och stoltare blir hon. Hon håller hela tiden blicken vid sin bror och när han nämner henne så reser hon sig från sitta…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord. Hon kunde tydligt se hur hans tankar snurrade, hur han bedömde hennes svar och drog sina egna slutsatser, men hon kunde knappast bry sig mindre. Om han listat ut vem som anställt henne så var det snart nog inte längre hennes problem.

”Ah, väldigt filosofiskt av er… Men jag är rädd att hon som skapade mig…[Read more]

Hans fråga hade främst varit en spade som grävde efter mera information. Hennes brist på oro över stadsvakterna gjorde honom ytterligare säker på vem hennes anställare var. Om hon arbetade för den han tänkte att hon arbetade för skulle hon kunna visa upp någon form av nonchalant attityd, vilket hon gjorde, gentemot vad annars hade varit ett v…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare, men hon kittlade honom inte så som han fruktade, istället lät hon sig själv bli snurrad ett varv innan hon följde honom med blicken när han gick fram till fönstret.

Hon fiskade upp en sällan använd borste från en av hyllorna i garderoben och gick fram till Zator där han stod vid fönstret.…[Read more]

Hans svar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt ljud, trots att det var lite hest och inte ofta använt. Trodde han verkligen att det skulle ha gjort någon skillnad? Nog för att hon lagt en fälla att lura in honom i, men bara för att hon valt att göra det så lätt som möjligt för sin egen del så betydde det inte att hon var inkapabel…[Read more]

Det var nästan lite märkligt att han kände hennes händer mot hans bröst med tanke på alla lager av kläder han hade på sig men visst kände han det och kände sig tacksam över att hans hjärta inte fick spatt och började galoppera i bröstet på honom. Tacka Nenna! Där befann de sig; täckta från topp till tå av snö från olika anledningar och ändå…[Read more]

Jana hörde svagt genom vintermössan och snön att djuret röt till plötsligt, men åt något annat? Tankarna for genom huvudet medan hon kämpade för att behålla lugnet trots paniken men det var henne nästan övermänskligt när ett vilddjur slet och rev i hennes kläder. Hon kände hur tyngden från djuret oväntat försvann och äntligen kunde hon lyfta huv…[Read more]

‘Jag beklagar er belägenhet’,  kommenterade Dhrach kort. Han visste hur det kunde vara med ledare som förblev tysta och folket fick lida för det, han hade träffat på några stycken under sin resa dit från andra änden av världen. Det kunde bero på mycket, okunnighet att styra, ovilja, ignorans, girighet, sjukdom samt annat, men han kände inte till m…[Read more]

Ulrik hade sin dag planerad, kanske inte samma plan som Jana nu hade men han hade en plan oavsett. Planen för honom var att jaga maten till bordet och då han var den skickligaste av dem på att jaga så hade han nästan blivit utknuffad ur huset och tillsagd att inte komma tillbaka förens han införskaffat dem mat. Ibland kändes det synd att han var…[Read more]

Han lät samtalet gå en stund utan att avbryta dem medan han såg sig om, liten och skräckinjagande som en bebis säl som han var, eftersom hans vän Dhrach verkade vara helt på spänn. Det var ju något som betydde att de befann sig i en farlig situation, något Luka BORDE veta men ja Luka var lite långsam på att fånga upp de brödsmulorna ibland. Dhrac…[Read more]

Freggi Einriðivinr
Freggi märkte knappt när Turin kom in i hallen, men vid Ragnhildrs viskning följde hen hennes blick. Freggi hade stor respekt för Turin och bara skymten av hans gestalt fick Freggi upp på fötter igen. Hen fick med sig klingan upp och ställde sig nära sin vän, vänd mot Turin, rakryggad med böjt huvud och händerna hårt knutna…[Read more]

– Jag… jag vet kna-happt själv… Snyftande hon. Hon vände de tårfyllda stora bruna ögonen upp mot skyn som hon nätt och jämnt kunde skymta genom det täta lövverket. – Skaparen må-måste testa mig! Ännu en skälvande snyftning. – Jag hade precis fått jobbet i köket och, och, jag vet inte, någon måste väl skala furstinnans po-potatis, de s…[Read more]