Till skillnad från Zator så kunde Isra uppskatta det fina i livet och mer ofta än sällan så önskade hon sig att få en ny klänning uppsydd inför särskilda tillfällen, och hon skulle aldrig lämna sitt rum utan att först ha borstat håret… Kanske var hon lite fåfäng, eller så var det helt enkelt ett sätt att försöka passa in så bra som möjligt i bild…[Read more]
Med ett rynkat ögonbryn nickade han i sitt lyssnade. Inom ett kort ögonblick ställde han sig upp plötsligt och slog ut med armarna. “Låter ju fantastiskt, hur och när ska jag ta mig dit?”. Efter alla dessa år i ett tråkig tempel hade han inte längre tid för tålmodighet, han måste ta alla möjligheter att uppleva, med betoning på leva, världens alla…[Read more]
Med ett brett leende nickade han uppmanande åt Míndras, men kanske fanns det ett visst mått av oro i hans ljusa ögon. Han var kanske inte den skarpaste i alla lägen, men han var inte så dum att han trodde att hans vän skulle kunna framföra furstinnans önskan utan att själv dra på sig misstanke. Men Míndras var en klok alv, han skulle säkerligen…[Read more]
Det var kanske dumdristigt, kanske hade hon vaggats in i en falsk känsla av trygghet, kanske var hans svaghet bara spelad sådan… Men vad spelade det egentligen för roll? Hon visste med största säkerhet att båda hans ben fortfarande var brutna, hon hade själv känt och klämt på dem när han sov eller var avsvimmad. Kanske skulle han kunna göra l…[Read more]
Han log lömskt då hon tackade nej till att komma närmare. Han sade bara. “Er förlust, inte min.”, och blinkade med sitt andra öga. Det var otydligt om han verkligen försökte förföra Moira, manipulera henne, eller bara låtsades göra det för att han tyckte att det var underhållande. Då hon lade filten på honom tog det inte länge för honom att so…[Read more]
Triskian
Han nickade till henne då hon frågade om ombyte. “Jag tänkte utnyttja illusion för det.”, sade han, och tog i sin ärm som nu blev en klädnad som liknade det munkar brukade klä sig i, som täckte både armar, överkropp och ben. Klädnaden var trasig, och till sin färg något mellan mörk grön, brun och grå, vilket verkade lämpa sig väl till den…[Read more]
Tanken på att han skulle vilja träffa Manfred Korp fick henne nästan att skratta. Kanske skulle han ha stått ut med magikerns svamlande bättre än hon gjort till en början, men han skulle säkerligen ha fått skavsår i öronen efter ett tag och genast ångrat sin önskan. Men… Det var troligen inget som skulle ske.
”Jag är rädd att ni fick nöja er me…[Read more]
Han ser att hans ord väcker tankar i Moira, vilket gav honom nöje. Till honom var det något av en njutning – att se på medan han gjorde vissa ordval, eller andra, och såg på medan den han talade med reagerade till det han sade. För de flesta skulle att tala vara en rak kanal mellan vad de tänker och vad de vill yttra. Men för Wreax Situros…[Read more]
Hon himlade med ögonen åt hans ord, men kanske såg hon lite förlägen ut, som om hon inte insett att hon stirrat och nu skämdes en aning över att ha blivit påkommen. Han verkade dessutom ha läst hennes tankar, något som hon fann aningen oroväckande. Trots det så lyssnade hon med uppenbart intresse på hans svar, och när han talat klart så satt hon t…[Read more]
Ejvald lade sig inte ner på ett tag utan satt på kanten vid bädden, betraktade Ragnhildr med ett sorgset leende. Han var inte säker på att detta var det bästa att göra men nu hade hon bestämt sig. Han plockade iordning det sista av sina saker inför den färd de skulle göra. Han skrev ner några rader på ett pergament som han vek ihop och lämnade…[Read more]
Han satt tyst med blicken mot golvet medan hon var ilsken, och kanske det att han inte verkade besvara den tonen fick Moira att lugna ner sig. Sen tittade han upp med ett leende, följt med ett litet skratt. “Se inte på mig så, jag blir inte likt ett russin oavsett hur länge ni väntar!”
Han sträckte lite på sig, och talade med en lugn ton “<…[Read more]
Cathryn stannade upp i sina steg och frös för någon sekund.
.. kommit.. tillbaka? Vandrande döda? Vad hade de hamnat i?
Hon svalde, hon kunde inte tveka, inte om hon skulle bli Corrin igen. Hon sträckte handen efter Finns hand, drog sig till honom och gick bredvid honom. Det kändes lite bättre.
“… och frid ska de få… ehhhm… hur dock?”
– Det känns prima! Hon log stort och klappade sig där såret varit för bara några minuter sedan.
De gick in på krogen, Nennas Horn. Ferin beställde två enorma stop mjöd åt dem och tog ett bord i ett lite mörkare hörn – hon förutsatte att Luka skulle betala; han hade ju sagt att han skulle köpa dryck åt henne. De var långt från de skummare hamnkva…[Read more]
Ytterligare en ljudlig smäll fyllde hytten där de satt och ljuset från den efterföljande blixten fick långa skuggor att dansa över hyttens redan mörka hörn. Moira kröp märkbart ihop där hon satt och nu syntes det hur hon spände sin käke gång på gång, som om det skulle kunna avvärja eller mildra rädslan, eller så var det bara för att hindra någ…[Read more]
Han såg på Moira och var fundersam, sen lutade han till baka där han var. “Ja.. Kanske bäst att inte testa det i dessa omständigheter. Men på tal om att simma…” sade han. Hans ton var egendomlig, på något sätt vänlig, men dröjande.
“Iris… Jag har ett önskemål. Om det vore möjligt på något sätt, finns det någon chans att jag kunde få bada? De…[Read more]
Aine Chaullac
Hennes krafter var användbara, men det var en balansgång. För starka manipulationer av känslor kunde slå fel, för mycket eller för lite skulle leda till att personen uppfattade att något var fel, att någon levde rövare i dennes egna huvud. Sådant som gick emot en annans natur kostade mer än vad det smakade. “Synd att odöda är to…[Read more]
Triskian
Triskian betraktade medan pigan verkade bli på bättre humör, och att hon var mer samarbetsvillig. Han nämnde inte om det, men som erfaren magiker var han känslig till användning av magi, speciellt som aspektor som ofta också hade som uppdrag att spåra magisk aktivitet. Då pigan ledde dem till övre våningen lade han märke till den tatuera…[Read more]
Kettils ord var visa, visare än hon mindes att han hade varit när hon lämnade honom i Caras Idhrenin, men kanske var det så att döden också innebar en viss vishet.
”Du har mitt ord”, mumlade hon som svar på sin brors ord innan hon backade undan för att ge sina föräldrar och syskon plats att ta farväl.
Handen som hennes far lade på hennes axel…[Read more]
Faegrim var inte helt för nöjd över att höra om gravgårdar och förbannelser. Det var spännande så klart, men kanske lite för spännande. Men kanske var det för Finns skull som Faegrim fyllde hjärtat med stål, och gav Finn en uppmuntrande klappning på korsryggen, han nådde trots allt inte så mycket högre än så.
‘Oroa dig inte, vi har en duktig magi…[Read more]
Arands blick följde Maeve då hon talade till sin spöklika bror, men det var Audgisil som la en stödande arm om sin dotter och klappade henne lätt på ryggen. Då hon talat och Ranghildr återvände mötte han henne för att stå vid hennes sida då hon talade till deras son i sitt sista farväl. Det var med enkla ord som Ranghildr tilltalade sin son, men…[Read more]