“Och du har ett sent samtal med Yazefin, ser jag.” svarade hon med ett höjt ögonbryn. För att vara ärlig orkade hon knappt ens konfrontera Maeve utan skakade bara på huvudet åt det hela som för att visa att de skulle tala om det vidare sen.

Att hon inte ens svarade på Maeves fråga var tecken på att hon undvek något och hon försökte att få bort…[Read more]

Späck fick en något bister min då hon tog ankaret upp. Givetvis visste han att det skulle komma på fråga och han var förberedd på frågan. Men han kunde ändå inte låta bli att hans ögon mörknade och att han gav ifrån sig en suck.

“Det är… en längre historia, som jag kan försöka göra kortare.”, sade han, och drack av ölet, som om det skulle ge ho…[Read more]

Hon fann ett visst mått av tröst i att Arand trots allt verkade veta vad han skulle göra, för när det kom till magi och förbannelser så kunde hon knappast påstå att hon besatt särskilt mycket kunskap.

”Tack Arand…” Mumlade hon tyst, innan hon skakade på huvudet och gick tillbaka bort till resten av sin familj. Hennes far hade vinkat dit henne…[Read more]

Han blänger ilsket efter Ziy när hon glider in i skuggorna men nickar kort med en blick som säger att hon skulle göra bäst i att inte försöka förråda honom nu. Han var inte på humör och risken fanns att han gjorde något som inte alls skulle vara bra för någon av dem. Han drar ett djupt andetag och lägger an illusionen av den äldre rådgivaren igen…[Read more]

När hennes blick mötte sin mors så kunde hon inte hjälpa att hjärtat liksom lade sig som en klump i magen. En rodnad hade börjat blomma ut över hennes kinder och trots att hon såg att hennes mor hade gråtit så var hennes förlägenhet större än viljan att trösta och hon log lite ursäktande. Hur i helvete skulle hon förklara det här? Hade hennes…[Read more]

Han satt på en bänk med blicken riktad mot det som var kvar av brasan från natten innan, frågan var om han hade sovit alls denna kväll eller bara varit vaken. Han vänder på huvdet när hon knackar honom på axeln och nickar. “Så Celeras och jaga pirater säger du? Då blir det så men jag vill att du förklara för mig varför du valde det.”

Han log…[Read more]

Lissandra log nöjt när maten kom ut i tid. Det var ingen lyxmåltid, men det hade hon inte heller förväntat sig. Andra kanske hade gjort det, för en och annan diskret suck hördes bland besättningen, men i försiktighet. Artigt började alla äta, och vissa ryckte med axlarna som om de medgav att det inte var helt hemskt. Lissandra skrattade till medan…[Read more]

Wreax blick vandrade noga mellan Arand och Fëani, medan tummen på hans tomma hand mötte turvis varje fingertopp i var sitt håll längs med handen. Han anmärkte på vad hon sade om tålamod. ”De två starkaste krigarna är tid och tålamod.”, konstaterade han, och fortsatte betrakta dem noggrannt medan han lutade sig bakåt i stolen med sitt stop i den…[Read more]

Monsterjägaren hummade lite missnöjd över Wreax svar – eller om det var någon annan känsla så var det svårt att säga. Han verkade inte helt övertygad om denna situation, det var klart, och även om han verkade sitta rätt avslappnat på sin stol var hans vapen inte långt borta.

‘Jag är inte här som en representant för Grå gillet.’ sa han simpelt,…[Read more]

Tom. Det var vad Ranghildr kände när hon rörde sig igenom korridorerna. Hela kvällen hade tömt henne på alla de känslorna som hon hade gömt innerst inne. För att inte tala om de dåliga samtalet med Eirik och tanken på att Ejvald snart inte skulle finnas i hennes liv. Det var en tanke som var svår att bära, men inte kunde hon låta honom ruttna…[Read more]

Arands ögon fick från Maeve till Eirik, och nickade lätt då de talade medan han funderade. Hans ansikte avslöjade inte så mycket vad han kände eller tänkte om det hela, mest att han såg ut att ta det hela väldigt allvarligt. Men efter deras ord nickade han, och talade både till dem och för sig själv.
‘Nej… Detta är ingen typisk hemsökning. N…[Read more]

Sättet som han förklarade åt henne fick henne att spänna käken av irritation. Vem trodde han sig vara? Kanske det var en dåre, en idiot, som inte kunde mer än att svinga ett svärd eller kniv. Nå… Så länge han skulle göra det som hon bad honom om, skulle allt vara okej. Inga huvuden falla. Inte ännu åtminstone. Kanske en hand eller två, men in…[Read more]

Ett litet fnitter lämnade Seras läppar, nästan lite för flickaktigt för hennes karaktär och hon lade sin ena hand i Hultas öppna hand för att klappa den lätt och uppskattande.

“Byter kroppar, hm?” frågade hon tillbaka och var tyst så pass länge som om det såg ut som att hon verkligen funderade på möjligheten och till slut skakade hon på huvudet…[Read more]

Ett litet tag var Eili helt säker på att hon skulle få en rak höger. Så säker att hon stängt ögonen hårt och höll i hattbrettet lite hårdare som om hon förväntade sig smärta. När istället frågan kom vem hon var, öppnade hon ena ögat försiktigt som om hon inte var säker på om det var ett trick. Fast ännu kändes det ingen smärta.

“Mitt namn är…[Read more]

Åt orden som Späck gav Toss vid middagen tycktes han sträcka på sig, så att skjortan spändes och ett litet tag såg det ut som om en av knapparna hade tänkt att skjutas ifrån hans spända mage och mot en av männen på andra sidan. Men just när den sista tråden skulle brytas hade han säkte sig över maten och drog in doften av fisken.

“Lukta…[Read more]

Dunsen verkade ha gjort Tussie avsvimmade – eller åtminstone så yr att hon hade svårt att koncentrera sig. För plötsligt verkade de finnas fler av de som var samlade och en bultande huvudvärk.

“Inget… nej… nej!” försökte hon desperat få fram ur sig.

Maruld gav ifrån sig ett hånfullt skrockande av orden från de små varelserna och när den…[Read more]

Så klart hon hade rätt. Vilken dimma skulle så fort svepa omkring dem och speciellt framkalla så hemska minnen. Bara tanken fick henne att rysa. Som hastigast skymtade hon de lite glansigare kinderna på Istilwys även om hon ignorerade dem. Orden fanns fortfarande i hennes tankar och att hon själv inte hade glansiga kinder var märklig…[Read more]

Det hade inte mycket tid och stegen stannade precis utanför dörren och snart hörde bestämda knackningar. Ziyaté såg kort mot dörren för att sedan se mot Yazefin igen.

“Vi kan sätta dit Istilwys.” sa hon simpelt och sedan slöt hon ögonen för att glida in i skuggorna för att inte synas där. För att vara ärlig var hon inte helt säker på vad, e…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att bita sig själv i underläppen för att fundera över det. Fast när hon fick natten att klura ut det hela. Hon lade sig inte allt för sent den kvällen och när väl morgonen kom knackade hon på Ejvalds axel. Självsäkert för att sedan korsa sina armar med ett svagt leende.

“Celeras, eller utanför Celeras. Piraterna där.…[Read more]

Ilskan bubblade inom Ranghildr och det var svårt att dölja det. Även om hon försökte med sina spända käkarna och knytna nävarna. Vad fanns det mer att säga? Hon hade inte tänkt ändra sig.

“Gör vad du vill, Eirik. Jag berättade för dig i förtroende om du vill kasta bort det – är det upp till dig.” sa hon, ärligt och fnös för att sedan resa sig upp…[Read more]