“Vad var det för uppdrag eller är det bättre jag inte frågar det?” Han låter aningen sarkastisk när han avslutar meningen och möter Ziy’s blick medan han öppnar och stänger nävarna. Han tyckte inte om någon av dem och att de hade arbetat tillsammans på ett uppdrag var inte heller det bästa. Men det är när hon nämner vad som sker i salen som allt…[Read more]

Han ser lite fundersam ut och lägger huvudet på sne medan han lyssnar på det hon säger, sedan suckar han lätt. “Nej det var kanske inte vad jag ville höra men jag är glad att du säger som det är. Nå då ska vi se, ditt straff kommer bli att bota för det du gjorde mot Ingval. En tiondel av den din del av bytet kommer gå till Ingval’s släkt som bo…[Read more]

“Mhm..” Tyra nickade och hånlog när hon hörde tvillingsysterns förslag. Hon hade en poäng Benen var tjockare än armarna och innebar mer kött för hennes svärd att skära igenom. Hon vred sedan på sitt huvud och flyttade blicken mot sin bror med ett höjt ögonbryn och något äcklad min. “Aldrig att jag tänker bära omkring på den där lilla råttan.” Kla…[Read more]

Att bli ledd framåt på det viset som Djan gjorde, som om hon var en fånge snarare än gäst, var inte något hon uppskattade. Hennes instinkt var nästan att vända sig om och ta tag i hans hand, men hon hejdade sig själv med nöd och näppe. Varför var det så kallt där inne? Detta hade alltid varit en plats hon associerat med värme och kärlek, men ka…[Read more]

Som ur ingenstans kom en liten flicka tassandes över värdshusgolvet. Hon såg ut att jobba där, för hon hade kläder som matchade värdshusflickornas klänningar med förkläden. Hade hon varit ett vanligt gatubarn, som inte var en ovanlig syn i Celeras, hade hon haft mer slitna kläder och sett betydligt smutsigare ut. Så liten som hon var fanns det n…[Read more]

Dastan fortsatte röra sig genom den dunkla korridoren med Seras arm i sitt grepp. Utan att stanna, vred han på sitt huvud och såg på Sera med en allvarlig blick som tydde på att han inte skulle släppa henne. “Om vi vänder tillbaka dit är vi döda alla tre.” Viskade Dastan kort tillbaka. “Låt inte hennes uppoffring vara förgäves. Vi måste röra…[Read more]

Felaern såg näsan lite besviket efter fågeln som försvunnit. Men han hade inte förväntat sig att kvinnans närvaro inte skulle skrämma iväg fågeln. Hon var lika ljudlig som Mahadwens ryttare kändes det som, och lika oförsiktig då hon trampade ned blommor och örter. Men det var inte mycket att göra åt saken.
‘Ja, vi ska gå.’ upprepade han me…[Read more]

Då hon försökte ta hans händer drog han undan dem och la dem istället skyddande på flickan som fortfarande sov. Deras röster var förstås inte höga, och det var utmattande för ett barn att resa genom öknen och dess hetta. Han lyssnade till sitt namn upprepas, men höjde inte blicken som fortfarande var sänkt i elden. Det fanns mycket smärta i hans…[Read more]

Jezeral fick ducka under Kamillas vrede och vida svingningar med klingan. Liksom krigarna om kring henne fick han backa för att inte bli skadad. Allt höll på att gå åt fanderns, och han kunde inte riktigt skydda Kamilla samtidigt som han skulle försöka ta hand om Naera.
‘Dö inte!’ ropade Jezeral åt riddaren, vilka andra råd kunde han ge? Plötsligt…[Read more]

Elden sprakade till när han lade dit ännu ett par kvistar. Glöden flög upp mot natt himmelen och Dahlia sträckte sig fram mot honom för att lägga sin hand i hans för att försöka söka sin blick med hans. Nästan lite desperat som om hon försökte se något. Förstå något hon inte riktigt förstod.

“Eyraz…” sa hon, som om hon smakade på namnet.…[Read more]

Hur mycket han än älskade att vältra sig i hennes uppenbara oro så var det dags för dem att möte drottningen. Djan nickade kort med en långsam blinkning för att sedan lägga handen mellan hennes skulderblad för att leda henne mot den sal som drottningen väntade i. Han hade alltid varit en närgången typ.

Ett steg bakom ledde han henne genom en kor…[Read more]

Det hade varit svårt att få Nilla ur sitt hem, bort från sin familjs vakande ögon. Men de hade ändå med möda och besvär lyckats bestämma denna mötesplats mittemellan staden Kaelred och Nillas hem. Han hade redan anlänt några timmar innan, och hade oroligt och nervöst vandrat fram och tillbaka. Nilla hade dessutom varit lite försenad, och en stund…[Read more]

Kettil såg mot sin far och följde sedan hans blick mot Rune. Det var kortvarigt dock för hans mor anlände och kom rusande genom salen mot honom. Ett plågat leende fyllde hans ansikte och han sträckte ut sina armar för att möta henne, men liksom henne passerade han rakt igenom. Han såg ner mot henne, tydligt tveksam, och rörde sig för att försök…[Read more]

“Istilwys? Vi var på samma första uppdrag…” hummade hon för att sedan ge ifrån sig en liten skrockning och lägga huvudet på snedden åt Yazefin. För att slå lite med sina smala fingrar på underarmen. Hon mindes fortfarande den resan. Det var en av de minnena som fortfarande var som klarast trots att de flesta minnena var diffusa nu.

Det…[Read more]

Ithia var för fylld av sina tankar och sin oro för sin vän för att hon skulle bry sig om hans illvilja, sättet han satt på och sättet han talade. Det var ändå något som lät väldigt fel med de ord han sade. Skulle Sera förrått sin mor? Den Sera hon känt hade inget intresse av att ta över landet, snarare suktade hon efter äventyr, frihet och sitt…[Read more]

Eyaz gillade inte alls situationen han befann sig i. Det gjorde honom oerhört obekväm. Nästintill omedvetet bet han ihop käkarna hårt och fick koncentrera sig på att andas normalt genom näsan. Blicken var avsmalnad men fortfarande fäst på kvinnan. Sättet hon sa det på fick honom att ångra sig ännu en gång att han gett henne sitt namn. Skulle…[Read more]

Orden kom allt närmare. Glåporden. Svordomarna. Fast det var en röst som tycktes skära igenom dem alla. Var det Istilwys? Plötsligt tycktes alla röster som försvunna – det var trots allt omöjligt för dem alla att vara där och varför skulle de?

Bara tanken var löjlig och fick Ziyatés kinder att prydas med en röd färg där hon låg på marken och höll…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Isra och hennes reaktioner nyfiket och kalkylerande. Då hon kramade om hans ben la han en av sina händer på henne, varsam att inte skada henne med sina vassa kloliknande naglar. Förvånande hur något så vasst kunde vara så varsamt på samma gång.

‘Du tänker i samma banor som jag, kära Isra.’ sa han med ett finurligt lee…[Read more]

Även Faegrim hade hört tjutet. En stund hade han betraktat värdesakerna lite eftertänksamt. Men sådana värdesaker var av föga värde i Brinkeland, så han lämnade dem bakom sig utan fler tankar och rusade in i skogen mot tjutet.
‘Tussie? Herrie?!’ frågade han, med andan i halsen. Hade träden vaknat till liv och försökt skada dem? Eller var det något…[Read more]