Aine
Hon behövde inte se hans ansikte för att veta att han visste, eller åtminstone hade en teori om vad som kunde fått sfären att reagera så. Sanning för en person, behövde inte vara sant. Men hon var känslig för andra personers sinnesställning, känslor. Hon hade uppfattat den korta ändringen av hans inre värld. För den delen, utan att behöva läs…[Read more]
Skjórinn
Hon rasade in i mellanrummet mellan de stenar som stod lutade mot varandra. Hallonsnåren rev henne lätt, men hon kände inte smärtan just nu. Adrenalinet fick hennes händer att skaka lätt, men darrningarna skulle hon tygla snart. Tätt inpå henne ramlade den främmande mannen in. Tornödlan var inte långt bakom, men den värjde snabbt för s…[Read more]
Wreax
Han blev fundersam för ett ögonblick då hon talade om sfären. Inombords kände han själv hur svaret nådde honom på en bråkdels sekund. Isra, och Ayperos. De var nedanför Antrophelia. Allt detta hade Naera talat om för honom, att Ayperos återhämtat av sina krafter med den magiska källans hjälp. Aine hade fått honom att sänka sina skyddsmurar…[Read more]
Ferin
Ferin hade bara antagit att den unge mannen skulle göra som slumläkaren och tråckla ihop såret med nål och tråd, kanske lägga på någon illaluktande sörja och ett förband. När det vita ljuset uppenbarades i hans händer drog hon först kort efter andan. – Vaf…!?
Hon slappnade inte direkt av när hon märkte, kände, att såret läktes, men hon g…[Read more]
Aine
Eftersom de långsamt närmade sig sfären, hade hon god tid att betrakta den. Men omöjligt att hon hann ta in allt av den, denna osynliga mur som höll havet borta från staden. Nyfiket sträckte hon fram sin hand, men så fort som hennes fingrar snuddat vid sfären ryckte hon tillbaka sin hand, som om hon bränt sig. Som när man får en lätt stöt f…[Read more]
Han mötte hennes blick och höll lätt i hennes hand tills de fått drycken samt maten. Efter hennes sista mjuka kramande drog han handen till sig och såg på maten. Hans kropp gjorde honom plötsligt medveten om hur hungrig och törstig han faktiskt var. De senate dagarnas färd hade varit på magra ransoner. “Att en dag få gifta sig och ta vid på gård…[Read more]
Hon svarar inte på det där med att en gång bära klänningen. Ger honom bara en svävande blick innan de når värdshuset. Hon stannar upp vid hans ord, söker hans blick. Att han var stolt över henne betydde så otroligt mycket. Lägger armarna om honom och ger honom en ordentlig kram” Och jag över dig Brand ” Säger hon tyst, kysser hans kind innan d…[Read more]
Försiktigt, lite som ett skyggt djur, satte hon sig en bit ifrån mannen och den lilla flickan. Hon lutade sitt huvud mot höger axel så att flätan sjönk mot andra sidan och kittlade hennes nacke. Stilla för sig själv undrade hon vad hade mannen blivit utsatt för. De flesta som vandrade i öknen hade blivit lämnade av någon eller något. Kärlek, hopp…[Read more]
Brand kan inte annat än le och samtidigt njuta av känslan av att nästan vara där han hör hemma. För även om hon var hans familj så var det just känslan av att vara hemma som inte ville infinna sig. Men det kändes rätt att åter vara bredvid hans syster och hennes ord lättade på de mesta av tyngden han haft på axlarna. Han flinar lite medan han klär…[Read more]
Hennes hand där den låg i hans kändes plötsligt väldigt liten och ömtålig. De flesta skulle troligen ha lagt benen på ryggen och sprungit långt därifrån, men hon var inte vem som helst. Hon var Me’erisias härskarinna och drottning. En liten rysning löpte dock längs hennes ryggrad, fastän inte av obehag, och hon log. Hon kunde försvinna i hans…[Read more]
Åter hade hon fått bud om att Vesvía kommit till hennes palats, redan nästa dag. Hennes första tanke var att saker gått snett, och blotta tanken fick hennes mage att knyta sig lite. Inte för att Vesvías make betydde något för henne, men om han skulle förolyckas så skulle det onekligen gå ut över Vesvías välmående och i förlängningen oc…[Read more]
Hon lyssnar, som uppslukad av orden som kommer från mörkeralvinnans läppar. Isra… hennes syster… Zator… hennes bror. De hade hungrat efter mer och fallit, låtit sig falla. Hade hon kunnat rädda dem? Nej, förmodligen inte och den tanken tröstar en aning samtidigt som den gör henne ledsen. Hon kan se förvirringen i kvinnans blick, det gör henne lugn…[Read more]
Den förbryllade minen i hans ansikte får henne att brista ut i skratt medan hon torkar sig färdigt och får på sig sin tunika igen, endast linnetunikan, den andra fick vänta. Hon hade ombyte med sig men inte hit vilket var dumt, det borde hon såklart ha tänkt på. Ler roat mot honom” Så skönt att höra att allt är som det ska. ” ger klänningen i pac…[Read more]
Nesta
Nesta drog i tunikan hon hade fått, den kändes allt för kort, och hon var en “kjol-person” – hon visste inte om byxorna hon fått fick henne att känna sig naken eller instängd.
Tiden i tältet hade gått långsamt, hon hade aldrig kunnat föreställa sig att alverna skulle vara så… psykologiska i sin tortyr. De hade lämnats där, uppklädda, vä…[Read more]
Xharin log, nej men nog visste han att magi inte var hennes expertis, men han värdesatte ändå hennes åsikt om det.
“Just nu kan jag ju inte avgöra det i vilket fall. Det kostade mig en del att ta oss ut därifrån. Men jag kan nog försöka ta reda på det nästa gång vi kommer dit. För en förbannelse kan brytas även om det kanske inte är vad jag är e…[Read more]
“Lögner alltihop förstås – Lloth rörde aldrig Antrophelia när Izotar var närvarande. Inte förrän Zator och Isra fann henne och hon gav dem kärlek, visdom… Allt lögner som var som en vacker melodi för de blinda.” sa hon tyst och sedan knäppte hon fast sin bok vid ett bälte.
Orden som den unga kvinnan sa, förvirrade mörkeralvinnan och hon rynkad…[Read more]
Lika obarmhärtig som ökens hetta var under dagen, var dess kyla under natten. När solens sista strålar sjunkit ned under horisonten och gett vika för nattens mörker var det inte bara kylan som kom krypande, utan även djinner och demoner. Så hur olidligt det än var att resa under dagen, var det bara dårar som lämnade lägereldens sken under natte…[Read more]
Brand ser för en sekund lite förbryllad ut och lägger huvudet på sne medan han betraktar Leida när hon ställer sig upp för att börja torka av sig. Kanske var det den tidiga morgonen, kanske var det spänningen och pressen som Erngissle satt på henne med erbjudandet om att gå med i hirden, vad det än var så var det inte reaktionen han hade väntat…[Read more]
Hon möter stadigt sin brors blick medan hon rör lätt med händerna genom vattnet, leker med det, varmt väldoftande och rentav lyxigt. Hon borde unna sig det oftare.” Ja, du är samma själ. Min bror… min älskade bror ” blicken varm när den möter hans och utstrålar tillsammans med styrkan den där värmen som bara var ämnad för honom, tillhörigheten. ”
Kärlek och glädje? Sparven förstod inte dessa ord, allt han förstod sig på var skriken av panikfyllda folk och gråtande barn vilket var en av få saker som gav honom sann glädje. Eld var bara eld i hans ögon men var ett men till vad han ville ha ut dock. Men han kunde väl spela med eller hur? Trots allt var han lite av en expert av att låtsas fi…[Read more]