Hettan i Iselem var olidlig. Den spruckna marken tycktes ryka av hettan och de flesta höll sig i sina tält för att skydda dem mot den skinande solen. Fast de var nära havet, var det som gudinnan Echulas uppfriskande havsvindar var ett minne blott. Guden T’lac tårar hade upphört – för inget regn hade setts på månader.
Hettan hade bidrafit…[Read more]
Ëarmelindo hade så klart inget annat val än att hålla med i det som Vizzearys sade. Även om han alltid avvisat Iseleths dragning till den okonventionella blodsmagin kunde man inte neka dess makt. Och de skulle behöva alla allierade de kunde finna, om det nu var så att Iseleth fortfarande existerade i någon form. Likväl kunde han bara nicka lä…[Read more]
Asgeir hummade lätt medan mörkeralven och Eirik diskuterade den bästa resan att ta. Det var inte hans starka punkt, men därför hade han ju sin kära tvilling. Och det var väl därför man hade en tvilling, för att komplettera sina egna brister? Han litade på vad Eirik sade, och skulle följa hans ord. Likväl nickade han för att bekräfta Eiriks ord.
Skuggorna tycktes bli längre och får ett eget liv i korridoren. Några soldater verkade stanna upp och sedan flytta sig i breda cirklar för att ge fri väg åt gestalten som men släpande steg närmade sig. Det var nästan som om han varit i närheten och så dök upp när hans drottning behövde honom. Soldaterna som passerade honom slog ned sina blickar,…[Read more]
Staden tycktes ha vaknat lite mer nu, lite fler människor ute på gatan, lite fler djur, grisar som bökade i hopp om att hitta godsaker gömda under löv och annat bös. 25 somrar hade hon hittills fått uppleva varav de senaste gjort hennes blick alltmer vaksam. Barndomen hade hon tvingats lämnat långt bakom sig för länge sedan och trots att hon vi…[Read more]
Ett litet leende fanns på Ziyatés läppar, som om hon fann deras svar roande. Det var förstås sött, den vanliga mänskliga dumheten. Att lita på dem som skulle stå dem närmast. Skulle hon beröva dem deras oskyldiga små sinnen?
I slutändan kändes det inte värt det. Det skulle ge henne mer misstankar, om någon av dem skulle förråda dem… Eller snar…[Read more]
Kael frös till då han kände den där isande känslan i medvetandet, som en mental istapp som försökte skära genom hans medvetande. Han hade så klart tränats i att försvara sitt sinne för intrång, då han som ansvarig för militären hade många hemligheter i sitt huvud som man inte kunde låta nyfikna magiker ta del av.
Sensationen var obehaglig, men in…[Read more]
Orden som Nashwar sa var lite som vatten som rann av henne utan någon större påverkan. Hennes ögon smalnade lite. Bara tanken på hennes dotter fick henne att bubbla av ilska. För en kort sekund hade hon fortfarande kvar sitt hårda grepp om Nashwars klädnad för att sedan släppa henne.
“Åh… Echer är inte svåra att hitta. Vi ska finna dem. Det fin…[Read more]
Lite skeptiskt var Ranghildr åt hans historia – hon hade inte sett ett sådant här sår på någon innan och det var ibland någon mörkt i såret som tog all hennes styrka att få bort med vatten trasan. Hon luktade på trasan för att slänga den i hinken. Hon gjorde en gest mot en av tjänarna.
“Bränn detta, och rör inte trasorna. Hämta nytt vatten.” sa…[Read more]
Ayperos mörka ögon studerade henne, kanske något mer intensivt än de gjort innan. Som om han ville se att det hon sa faktiskt var sant, att hon menade det, och att det inte bara var en flickas fantasier. Det uppstod en tystnad mellan dem som kunde varat några sekunder eller flera minuter, där hans mörka ögon reflekterade hennes egna spegelb…[Read more]
Skulle han kräva mer information kommer ni till mig igen. Orden som Isra hade sagt dagen innan ekade i hennes huvud medan hon rörde sig i de långa korridorena till palatset. Det var som om de aldrig skulle ta slut. Ett konstant eko av hennes klackar som slog mot golvet. Till slut blev hon stannad av en av vakterna. Blev bedd att vänta där. Hon…[Read more]
Djan suckade högljutt och himlade dramatiskt med ögonen.
“Inget val, fortfarande trogen, bla-bla-BLA” imiterade han henne med vida gester som fick vin att spillas ut på marmorgolvet. Djan hade rört sig närmare henne i en halvcirkel runt och ett skratt lämnade honom. “Jag tror snarare att paladinordern vill veta någonting om vår drottning” han had…[Read more]
Först var Tristian tyst, som om han helt hade glömt att han blev tilltalade. Han drack en klunk av vinet innan han nickade – lite för ivrigt för att vara den äldre kungen som han var.
“Rosenträdgården…” svarade han, som om han inte riktigt var säker på vad hon talade om innan han erbjöd henne hans arm som stöd medan han nickade mot den större…[Read more]
Ithia korsade sina armar medan hon betraktade denna man som stod där och dömde henne. Adelskvinnan som lågt där djupt inom henne stormade över förnedringen att bli tilltalad på detta vis av en rådgivare. Men hon insåg också att hon inte skulle komma någon vart om hon inte spelade enligt hans spel, om det nu var så att han var Akilas portvakt så…[Read more]
Solen stod högt i Iselem och utanför var det nästan oldiligt varmt. Fast den enda som syntes av den i Akilas stora kammare var en ensam solskens stråle som delade av rummet i två. De mörka gardinerna gav ett mörker i rummet, ett som inte verkade störa drottningen som satt i en av de bekväma fåtöljerna som fanns i en av hörnen. Upphöjd och med god…[Read more]
Felaern höjde ett ögonbryn. Han visste att högalver var dramatiska, men detta var på en helt ny nivå.
‘Döda dig?’ frågade han oförstående. Sedan riktade han blicken över axeln, nå det kanske inte var så konstigt i alla fall att hon tänkte så med tanke på alla döda människor och alver som låg utspridda över fältet. Han grimaserade lätt, a…[Read more]
Brand av Hafgrims ätt
Frostheim, Kaldrland, var det att vara hemma nu? Nej han var inte hemma utan bara tillbaka i landet som varit platsen för hans födelse. Ett riktigt hem hade han bara haft en gång i livet. Men det var länge sedan han varit där nu och kanske skulle han få återse den platsen inom kort. Senaste tiden hade han färdats långt fö…[Read more]
Leida av Hafgrims ätt
Tidig morgon, Frostheim hade ännu inte vaknat helt och det var endast några enstaka människor i rörelse längs de något vårleriga gatorna. Doften av får och gris, mat som kokades över eldar och rök blandades och förstärkte känslan av att återigen vara i en stad. Det var ett år sedan nu, ett år av att ständigt vara i…[Read more]
Han var fundersam över allt de sade. Han försäkrade Eärmelindo om att han skulle både vara diskret och upprätthålla en hemlighetsplikt då det gällde allt som diskuterats. Ytterligare än det kände han dock inte att han hade mycket att lägga till i ämnet än det som sagts.
Eidur hoppade till så att han föll omkull då ekorren sprang mellan hans ben.…[Read more]
Kapitel 2: Ett möte mellan kungar
År 1422, Tredje Tidsåldern. Vättekonungens Sal, Worggard.
Dessa händelser sker efter tråden “I skogens utkant”, då Wreax mötte Kheezai och Ithia och besökte Ethirion i Celeras. Skeppet som Wreax återvände med till Antrophelia stannade dock i Bläckspindelns Bukt, norr om Worggard. I Celeras hade Wreax fått bud fr…[Read more]