Djans uppmärksamhet hade redan gått ifrån mörkeralverna till sitt vinglas som han betraktade med en lite besviken min. Detta noterades snabbt av en tjänare som steg fram för att fylla på det. Med sitt glas väl fyllt höjde han blicken och lät den gå genom folksamlingen där inne. Ett sus gick genom salen då männen greps av vakterna, för att sedan…[Read more]
Familjen J’lothain hade tilldelats två angränsande gästrum i den västra delen av slottet, ett större med sovdelen avskärmad och resterande inrett med fåtöljer, bord och läsbord i vilket Lucas och Katarina bodde. Från det kunde man ta sig genom en dörr till det mindre där Nilla och Alma ockuperade sig. Familjen hade redan tidigt haft en gemensam…[Read more]
Corrin stönade, ställde sig från sin stol och lutade sig över den sittande Finn. Hon tog hans huvud i sina händer och såg honom rakt i ögonen. “Lyssna på mig nu! Folk här i staden känner mig, ingen mer får veta vad som har hänt mig – om du nu MÅSTE kalla mig vid det namnet kan du i alla fall låta bli att skrika det högt!?” Hon lät händerna sjunka…[Read more]
Saskia Belsante
Hennes arv måste vara mer än att producera barn, hon sökte efter något mer. Hennes arv låg i lagarna hon stiftade, i hur hon styrde sitt land. Barn kunde dö, långt innan de kom till en tron. Hennes blick och tankar vilade på ett långsiktigt mål, att bli någon som historien skulle minnas, men inte som en mor till en furste. Is…[Read more]
Kheezai följde med de två ut till droskan som väntade, fortfarande handen om Ithias. I den andra handen kramade hon den lilla glasflaskan hårt mot bröstet. Hon var rätt att förlora den, för nu när sömnen började avta från hennes sinne mindes hon inga drömmar. Om flaskans innehåll kunde hålla hemskheterna borta så ville hon inte tappa den i för…[Read more]
Gofur Akurkam, den unga stadsvakten var närapå pressad mellan dvärg och stenvägg då dvärgarna sprang omkring. De civila i panik till sina hem, stadsvakterna i konfunderat försök att hålla reda på vad som händer och få de civila till sina hem, och krigarna utåt ur staden. Han kom äntligen loss från massorna, och såg sig omkring. Han tog fram sitt a…[Read more]
Thovna var inte medveten om det våldsamma dramat som utspelade sig utanför staden, och skapade mycket ilska bland dvärgarna som var på tjänst och kunde bevittna det hela. Men händelsen skulle utan tvekan sprida sig som en löpeld genom staden. Ett muller av perfekt underhållna mekanismer skakade muren då portarna öppnades och dvärgarna marscherad…[Read more]
Aeriel skrattade och log harmlöst när Taewyn frågade om hennes ålder. En mindre vindputs svepte plötsligt över dem, vilket fick skogalvens gulblonda flätor som hängde ner framför hennes axlar att svaja till lätt. “För oss alver är jag ung, det stämmer.” bekräftade hon och lade huvudet lätt på sned. “Du förstår, vi alver åldras inte på samma sätt…[Read more]
“Se, jag sa ju att sanningen skulle visa vägen Corrin!” utbrast Finn och nickade lite exalterat. Alla de platserna var något som han bara hört i sagorna. Faktum var väl att Faegrim själv såg ut att vara hämtad ifrån en av de myterna de talade om kring elden på kvällarna. Han blinkade till och lade ett fundersamt finger på sin haka. Faktum var…[Read more]
“Om det går bra?” frågade Vésiva road över frågan, det var inte mycket konkurrens och Me’ersia var för de tvåbenta exotisk med dess varor på samma sätt som de tvåbenta var exotiska för M’eersias befolkning. Hon nickade sedan lätt på frågan, var inte säker på vad hon skulle fortsätta på det. Sedan kom hon på det en lysande idé. Hon la ner hela sin…[Read more]
Kael stod i slottet och såg ut över staden nedan, på platsen där han så många gånger i sin ungdom tränat mot Vinga. Det var en märklig känsla att ha henne tillbaka i Kaelred, men även om hon var tillbaka var det som om det låg en stor distans mellan dem. Kanske var det Lucas J’lothains fel, kanske var det hur de skiljts åt sist. Något förvån…[Read more]
Sättet som Vendrik höll hårt i hennes hand och hans uppenbara ilska. Som ett litet barn som inte fick det han ville. Hon gav till ett litet flickaktigt fnitter som om orden som kom från Vendrik var ett skämt. Hon strök milt en hand över Vendriks kind och gav den en hastig kyss. Ilskan var patetisk, för även om Alienna var en besvikelse. En förrä…[Read more]
Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga skriket från de torterade, gav henne nästan en mild huvudvärk. Inte var det som om hon hade någonting emot tortyr. Snarare var det dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Vanligtvis sk…[Read more]
Sandor satt stillsamt men ändå med ett hårdare ansiktsuttryck och lyssnade på vad Maeve hade att berätta. För det var ju ändå som det ofta sades, att man var vis om man kände sin fiende. Då Eirik tog till orda igen vände Sandor sin blick till den märklige fågellika mannen och nickade.
‘Ja, det är det jag är rädd för.’ sa han något direkt.
Ithia nickade åt Ethirions ord, och mumlade ett tack. Vad allt detta skulle kosta eller innebära var fortfarande ett mysterium, men det skulle väl klarna förr eller senare. Kanske priset inte skulle vara för högt, jämfört med att bli av med en demon? Så hon följde Wreax tillsammans med Kheezai och satte sig i vagnen.
‘Det vore en vänlig gest, tack…[Read more]
Wreax hade noterat att ena av hans livvakter betraktat denna främmande varelse en stund, och hade beordrat denna att stanna, vilket inte var hans jobb. Livvaktens jobb hade varit att hålla sig diskret, och enbart reagera på det som Wreax pekade ut som hot. Wreax såg snopet på livvakten som bara gick fram till främlingen, och blev dräpt för att den…[Read more]
Djan höjde inte ens blicken till tjänaren som kom in utan han verkade snarare betrakta kartan med ett oroväckande nöjt leende på läpparna. Det var nästan något erotiskt över hur vinet sögs upp av kartan och den mörka fläcken bredde ut sig. Ögonen var avlägsna och blanka för en stund som om han inte alls var närvarande.
Så tändes ljuset igen och h…[Read more]
En annan värld skulle förtås betyda ny möjligheter. Säkerligen hade mannen framför henne erfarenheter och förmågor som skulle kunna användas för Iselems bästa. För Sharahs bästa. Hon log svagt åt hans kommentar och skrattade, det lät som ett vänligt skratt även om hennes ögon påpekade att det inte gick ifrån hjärtat.
“Ingen skulle någonsin tvin…[Read more]
Han hade varit en oerhört förstående och mild make till henne. Hade han inte? Och det var på det här sättet hon lönade honom. Genom att gå bakom hans rygg och… som han misstänkt… förhindrat att hans säd fastnade i henne och blev till barn. När han förstått hur det låg till hade han först blivit ledsen och sedan arg, han kände sig oerhört s…[Read more]
Vendrik sneglar surt mot Djan när han skrattar sådär, det kan inte vara annat än tillgjort. Ingen människa skrattar sådär självmant. Ingen människa… men det förklarar saken. Han kan inte annat än föreställa sig trycka ner en välanvänd socka i halsen på rådgivaren och mata honom långsamt till havsodjuren. Vilket också påminner honom lite om de pl…[Read more]