När Zaal såg hur vakterna stupade en efter en kunde han inte hjälpa sig själv och skrattade maniskt. Deras hjälplöshet var något han fann ett stort nöje i. Det var så tragiskt att så svaga, unga varelser kunde vara så pass naiva och tro att de hade någonting att säga till om. Han såg på den enda vakten som var kvar vid liv och hånlog. Samma…[Read more]

Nezharek kisade fortfarande med ögonen mot solen som sken så fruktansvärt starkt. Det var flera månader sedan han sett solen. Och blod. Hans blick följde Zaal som närmade sig en av människorna och under kragen flinade han, det var som om han visste vad som skulle hända. Att han önskade det.

Det var gjort. Mannens liv var taget och blodet glänste…[Read more]

Så klart. Varför skulle något vara annorlunda från nu till då? Även fast människokrypen hade korta liv, kändes det onödigt med ett sådant avslut, eller kanske början på deras äventyr. Hon suckade när resten av vakterna höll sina spjut mot dem och började komma närmare. Hon lade armarna i kors och verkade inte alls orolig för vapena som riktade…[Read more]

Dörren bakom dem stängdes, och han drog ett djupt lättat andetag, som om det var första gången på flera veckor han drog ett andetag som inte var ansträngt. Hans mörka blick betraktade Isra, och det fanns en gillande glimt där i de mörka ögonen.
‘Vi har mycket planerande framför oss, ers höghet.’ sa han, och även om han använde titeln hela ti…[Read more]

Solen slog kraftigt till mot Zaal’Eks ögon när de anlände till sin destination. Han höjde handen upp mot solen och kisade med ögonen. “Ah, Solen. Jag förstår inte hur man kan vilja leva i detta ljus.” Klagade Zaal barnsligt, men något skämtsamt. Fast inte på ett allmänt kul sätt, utan snarare på ett lite otäckt sätt, sådär som bara han kunde.…[Read more]

Arlin blev nästan förvånad över hur glad hon blev, samtidigt kunde han känna att hennes leende smittade av sig, och han skrattade ett lite lättsamt skratt.

‘En berättelse?’ hummade han lite muntert, och tänkte efter. Det fanns så många berättelser att det var svårt att berätta.
‘Nå, låt mig berätta en av gudarnas berättelser.’ sa han till sist, t…[Read more]

Taewyn visste inte riktigt vart hon skulle se eller vad hon skulle göra under den där tystnaden. Nog för att hon var van att dela på tystnader tillsammans med Neaduin, men denna tystnad var på något vis mer tryckande och fick henne att känna sig nervös. Kanske hon sagt något dumt? Och av någon anledning ville hon inte förolämpa denna alv. Hon kä…[Read more]

Den blonda alvpojken hade tagit ett steg för fram för att bistå Ithia då hon flyttade på mörkeralven, men insåg snabbt att han troligtvis bara skulle vara i vägen. Hennes fråga gjorde att han såg lite misstänksamt på henne.
“Ethirion är… en upptagen man” han vägde sina ord med försiktighet, “Men god, jo. Det skulle jag kunna påstå. Ibland får jag…[Read more]

Faegrim blickade ned lite över Kathrins… eller var det Corrins?… kommentar om Faegrim den Skarpsynte.
‘Faegrim… Skuggklinga… Faktiskt…’ mumlade han, lite tillrättavisad, trots allt hade han funderat länge på sitt namn, och det skulle han etablera! Och här fanns en möjlighet, om han kunde lösa detta mysterium skulle det minsann vara e…[Read more]

Wreax och Ethirion kom in i arbetrsummet som inte var ett dugg mindre än det tidigare rummet. Det enorma arbetsrummet var varje historikers, akademikers eller arkanists dröm, med ett hav av information och verktyg för en hel del olika sorters forskning och undersökningsarbete. Men Wreax var själv mera intresserad i verktyg av ett annat slag, och…[Read more]

Den andre mannen gav Nezharek krypningar i skinnet, och det var inte mycket som gav honom det. Däremot kunde han inte annat än att hålla med om att gå på alvjakt, förbannade vare de alla som levde under solen. Förberedelserna gjordes i all hast, kläder och vapen för att kunna röra sig lätt i skuggorna. Proviant var inte mycket, de skulle få…[Read more]

Var det ett nej på hans fråga? Han antog det, för helst höll han sig så långt bort som möjligt för den där människan. Om det ens gick att kalla honom det. Äcklig, förrädare. Han kunde inte rå för att le lite åt Neaduins fråga.

“Mina fränder kommer inte skjuta dig.” försäkrade han henne, även om de förmodligen skulle få ställas till svars.

Alienna var som vanligt en vacker uppenbarelse, med sitt långa ljusa hår, sitt fagra ansikte och den långa eleganta kroppen som var klädd i lätta fladdrande tyger i ljusa nyanser som formade sig om hennes långa och slanka figur. Så mycket en sagofigur som en alv kunde vara, men samtidigt som hon hade ett strålande leende på sig och en avslappn…[Read more]

Kathrin lade märke till deras blickar. De var inte så bra på att dölja det som de trodde. Karlslokar. Hon korsade demonstrativt armarna för att skyla sig medan hon himlade med ögonen. “Ja, jag blev en kvinna, så ofantligt uppmärksamt av dig, Faegrim den Skarptsynte.” Hon suckade sedan åt Finn. “Ja, att inte jag kom på den idén! Hallå? Några mäkti…[Read more]

Alienna? Ett lågt skratt kom ifrån drottningen och hon var inte säker på om hon hörde rätt först. Men tjänaren intygade på att drottningen om Älvskogen var där. Kunde det vara mer passande?

“Se så, det är ofint att låta gäster vänta.” uppmanade hon och avfärdade iväg tjänaren med en nonchalant gest. Så som han skulle vara en irriterande fluga s…[Read more]

Inte en min rörde hon när mannen framför dem offrades. Det var för det bättre. Att offras var det enda som gjorde denne mans liv värt att leva. Om ens det. Skriket var patetiskt. Trots allt uppfyllde hans Lloth önskan och för det borde han vara stolt. Tanken på sin härskarinna fick henne att le lite för sig själv när hon kände en värme inom si…[Read more]

Mitt i diskussionen mellan de tre parterna ursäktade sig en av Akilas närmsta tjänar, som kom fram till drottningens sida för att tala lågt i hennes öra.
‘Jag ber om ursäkt, ers höghet, men ni har en oväntad gäst.’ sa han i viskande ton på iselemska, och gav Vendrik en något smutsig blick – bara för ett kort ögonblick – innan han vände sin upp…[Read more]

Vesiva stirrade på sina kort framför sig, hon hade så klart redan sex kort. Tre för mycket och en av dem råkade vara en fyra. Triumferade lade hon fram fyran, dunkade bestämt i bordet och drog korten åt sig själv som hon lade på bordet. ven om ett av korten åkte tillbaka upp i hennes hand. Hon log brett och drog ett nytt kort för att börja med…[Read more]