Arlin kände sig lite lättad då de började gå och hon tog till orda istället för att vara tyst som vissa flickor var. Hennes beröm gjorde honom något generad, en del Kaldrländare var rätt anspråkslösa medan andra var väldigt ofiltrerade med sina bragder. Han hörde till den försiktigare sorten.
‘Det jag upplevt här har varit bra, men denna kväll…[Read more]

Han var tacksam över hjälpen han fick utav henne och nickade därför muntert som svar innan han följde med henne då hon var på jakt efter ett skepp. Han betraktade alla fanorna nyfiket. Det verkade som om det så gott som fanns minst ett skepp till varje del av världen ankrade vid bryggorna och sorlet av folk var så blandat som det kunde bli. Han…[Read more]

Luka tittade på Wreax lite pafft men nickade förstående och önskade honom god lycka då han simmade iväg och lämnade baren bakom sig. Han hoppades verkligen att hans far skulle bli bättre men man visste ju aldrig vad som skulle ske. Allt man kunde göra var att hoppas trots allt.

Han vände tillbaka blicken på Vesvia som verkade muttra lite surmu…[Read more]

Vid mannens skratt så svepte svansen över marken bakom honom igen och förgyllde hans oberäkneliga flin en hel del. Demonen var road över situationen så det var en bra start på en förhoppningsvis intressant konversation. Han lyssnade till vad Wreax sade med stigande intresse över vad som kom på tal. Jasså? Han behövde någon som fixade egendomar ti…[Read more]

”Ers höghet Isra Sarrancenia,
Om ni läser detta brev har min fader nått er med det. Ni har då också säkert fått nyheterna om Djupgraven i detta skede, tillsammans med en historielektion. Oerhört tragiskt, måste man ju säga. Min fader har alltid varit på folkets sida, och kommer förmodligen att be om hjälp för de drabbade av er. Det ligger i hans n…[Read more]

Nilla kände hur det kinderna blev varma igen och kunde inte hålla tillbaka leendet när hon fick fram ett enkelt “Tack”. Ett litet och ganska nervöst skratt lämnade henne.
“Åh nej då, jag kom precis” hon la sin arm kring hans för att låta honom leda vägen. Hon hade ju inte varit särskilt mycket i staden alls.
“En bit mat låter bra, jag har hört my…[Read more]

Torbjörn drog ett djupt andetag och hade kvar handen på Tronds axel.
“Jo men… du förstår att… ja men när du va liten…” den djupa rösten tjocknade i halsen och han harklade sig men förblev tyst en stund.
“Jo, nä.. jag hittade dig förstår du. Vargarna tänkte äta opp dig, så jag tog med dig till idet och… ja” orden kom trevande över hans lä…[Read more]

Arlin kände sig lättad över att hon var på plats och att hon inte hade blivit förhindrad eller ännu värre, valt att inte dyka upp. Hennes komplimang förvånade honom, då de han stött på i Kaelred sällan sa vad de tyckte så klart och tydligt. Oftast kändes det som om de snarare vävde komplimanger och onda ord i flera lager så man inte visste vad…[Read more]

De många timmarna som hade passerat hade Trond lyckats somna, han vaknade med en ryck av Torbjörns ömma beröring och snart satt den nakne unge mannen där bredvid. De honungsgula ögonen betraktade honom förväntansfullt, nyfiket men också med en gnutta rädsla i sig.

“Berätta vad, far?” frågade han, nästan lite för ivrigt som om han väste fram det.

Hon betraktade honom under tystnad medan han talade, väl medveten om vem han var, men hon lät honom hållas. Hon ville gärna informera sina rådgivare om ärendet i Djupgraven, men de var redan på väg och till dess att de anlänt såg hon ingen anledning att fösa iväg handelsmannen. Istället lyssnade hon under tystnad och nickade lite åt hans ord, ett…[Read more]

Vårdagen började mörkna då Torbjörn lufsade omkring för sig själv. Han tyckte det var jobbigt med frågorna som Trond ställt men tillslut så hade han fått mod och rätt ut det hela. Nu kände han igen Tronds doft igen och blev fundersamt då han fann en räv liggande vid det gamla idet som de delat för så många år sedan. Men han förstod att det va…[Read more]

Lite paff blev Vésiva hon var inte van med att få ett nej. Hon rynkade på pannan och hade lust att muttra några svordomar. I sista sekund lyckades hon bita sig själv i tungan och inte låta de fula orden slinka ut. Hon skrockade till och dunkade lite i disken så att hennes dryck spilldes lite på träets yta.

“Äsch, vi klarar oss kanske bättre ut…[Read more]

Trond kunde inte hindra honom från att gå, men det gjorde honom lite paff. Han suckade tyst och i formen av en räv kurade han ihop sig utanför idet. Det var svårt att inte låta tankarna springa frma och tilbaka. Var han en människa? Vad skulle han då göra? Var han tvungen att ta sig till en av deras många städer och bli som dem? Bara tanken gjo…[Read more]

Den svaga rösten var som ett knivhugg. Var det verkligen hennes starka far som låg så… besegrad där? Hon rynkade på sina ögonbryn. Inte helt säker på om hon skulle ta sig fram till honom. Men till slut svalde hon och drog ett stärkande djupare andetag för att sätta sig på huk vid sängen. Försiktigt lade hon en hand på hans arm.

“Ja far,…[Read more]

Torbjörn brummade bara där han satt. Det lät lite sorgset. Han var stilla för en stund innan han reste sig, nosade på Trond och sedan lunkade iväg mellan träden. Det hela var honom överväldigande, det hade kommit så plötsligt. Han behövde kanske vara ifred en stund.

Nilla var ytterst tacksam att hennes far var med dem på väg tillbaka till slotten, för hon kunde känna sin mors motvilja i att hon skulle träffa kaldrlänningen, så han blev som ett filter mellan dem. Varför hennes mor var så motvillig förstod inte Nilla, men hon kunde nog ana det. Väl tillbaka i sitt och Almas rum blev det en väldig fart och Ni…[Read more]

Att Torbjörn försökte undvika att svara på hans frågor var uppebart och han sjönk ner lite besviket framför älgen som de inte hade lämnat mycket av. Han strök lite disträ sin hand över pälsen till sin far och lade sig sedan ned på rygg och såg upp på grenarna.

“Far, jag är alltid din pojk. Men du döljer något”

“Vi kan ta det i olika pass. Om du sover först så vakar jag över dig” sa hon med ett svagt leende och nickade lite uppmuntrande åt sin egna idé. Åtminstone skulle de båda få energi tillbaka och kunna röra sig vidare. Fast det var fortfarande en irritation att de inte kom in i skogen och fann det som de hade pratat om så länge nu. Nog måste de v…[Read more]