Tharalion lyssnade med ett halvt öra på diplomaten hade att säga, han var verkligen inte intresserad av muren eller portarna han var där som livvakt inget annat. Och just det behövde han nog inte bry sig om precis just nu även om han blick vaket tittade på omgivningarna även om han såg uttråkad och ointresserad ut. Det vart länge sedan han lärt s…[Read more]

Ed följde efter Raysia. Hon gick med en knappt märkbar haltning – det syntes endast om man verkligen kollade och försökte definiera vad det var som gjorde hennes gångstil som den var. Det som märktes betydligt bättre om man bara lyssnade var att hennes fötter gjorde olika ljud när de slog i marken trots att hon hade läderkängor på sig. Det ena var…[Read more]

Jasper skrattade till när stopet rörde sig till Kvitheras hand och lutade sig framåt nyfiket, “Sakers äkta namn? Hur funkar det, vad händer när du hittar sagda namn?” frågade han med glittrande ögon. Magi skulle aldrig sluta fascinera honom, det fanns så många olika sorter att det alltid fanns något nytt. Det var en kraft som var så olik, så my…[Read more]

Jasper stirrade efter henne när hon försvann in i hålet i väggen. Han höll sig med nöd och näppe för att ångra sig och ropa tillbaka henne. Även om han gjorde det så skulle han frukta det, var han någonsin inte rädd i sådana här situationer? Han tvekade, men nu var han ensam och det sista han ville vara i mörka ruiner om natten var just ensam, så…[Read more]

Evina höjde först ett ögonbryn när Finn började pladdra, även om det följdes av ett litet leende, för hon var van att han gjorde det, men sedan höjdes ett till ögonbryn då flickan hakade på. Nej, hon såg inte direkt det lustiga i situationen som hon förklarade, men sen hade väl Finn aldrig varit den bästa på att uttrycka sig heller. Men den…[Read more]

“Ah, men om det är en port i Järn, så är det nog inte främst av oss de har stulit från, inte sant? Och är dessa portar inte långt äldre än vår nuvarande konflikt med dem? Och om det är så att ni har fel om det första, måste ni inte måhända tänka genom även det andra som ni sagt, angående dess konstruktion, unga Sinya?” Som var sig brukligt för Ae…[Read more]

Corrin hade mycket riktigt varit nära att springa därifrån tills hon insett att Evina faktiskt inte kände igen henne. Hon drog en lättnads suck och var för första gången tacksam över sin kvinnliga form. Hon log ursäktande mot Evina tills Finns började pladdra. Helvete! Skulle han BERÄTTA vem hon var!? Det fick absolut inte hända, inte bara skulle…[Read more]

Eiirë

”Det är trots allt en imponerande byggnad, för att vara människor som byggt den. ” Säger hon, stämman melodisk och lugn med en mjuk klang som kunde bli kall som stål, det visste dem som kände henne, när det behövdes. Blicken vilar vid porten, människorna som stirrar har hon inte ägnat en tanke eller blick ens förrän nu då blicken sänks. De…[Read more]

En isande kyla högg tag om Djan när Akila drämde ned kniven, nästan som om det varit i honom. Det var någonting som var fel, eller kanske allt. Att han skulle stå här, sippande på ett glas vin och endast blinka till när kniven drämde ned i bordet. Du ska vara här, du vill vara här. Kylan inom honom gav vika åt beslutsamheten som värmde hans…[Read more]

Kommer! Rösten fick det ett lugn att spridas inom Finn. För även om det fanns en väg in, var det betydligt enklare med en öppen dörr och ett trevligt välkomnande. Han stannade sin knyta näve i luften och istället vinkade han glatt mot den välkända kvinnan som stod i dörrkarmen.

Innan Evina skulle hinna drämma igen dörren stack han foten innanfö…[Read more]

Det var en frän doft i gränden där verkstaden låg – som för den delen låg en aning avsides, utan någon anknyta till huvudgatan. Då ‘pojkarna’ knackade så hördes en kvinnlig röst inifrån:

“Kommer!” Ljöd den, följt av några högljudda klickande och väsande, omistageligt av metalliskt slag. Sedan hördes tillslut några steg, och dörren öppnades.…[Read more]

Corrin stirrade argt på Finn.

Hörde han ens vad hon sa.. varför lyssnade han inte?

“Finn! Lyssna på mig, vad är det med dig, var är v…”

Hon såg sig omkring..

Åh nej!

Finn behövde inte se på Corrin. Vad det än var, så var det hela temporärt, även vad den där trollkarlen sa. En sjukdom. För om Corrin var kvinna… hur skulle han då samtala med honom?

Han ville inte ens tänka tanken. Fast vad var det han gjorde nu? Han skakade på huvudet åt det hela och fortsatte att röra sig framåt. Hade helt glömt av att…[Read more]

Vinglaset fylldes på nytt, men det var som om Akila inte ens lade märke till det. Det tycktes alltid vara påfyllt, beredd på att dränka hennes bekymmer och oro. Hennes bärnstensfärgade ögon gnistrade som en liten flicka som nyss hört en spännande berättelse och hon höll nästan andan medan hon följde den vackra ormen som slingrade sig över öknen. H…[Read more]

Djan följde henne nästan förväntansfullt med blicken och ett nyckfullt leende spred sig över hans läppar. Karm. Den där flaggan som häcklade honom med dunkla minnen om att landet och dess folk gjort honom en enorm orätt. Ett kort, lågmält skratt lämnade honom då han gick bort till vinkaraffen och fyllde på ett glas. Som av gammal vana fyllde h…[Read more]

Sällskapets yngsta medlem Sinya var en ung alv, även för alviska mått. Knappt mer än en ung tonåring. Den officiella förklaringen var att hon var diplomatens assistent, men i sanning var hon där för att hålla ögonen och öronen öppna för allt som kunde vara värdefullt för alverna. Och allt som kunde vara värdefullt för gruppen. Hon hade mycket a…[Read more]

När han först fått meddelandet av sin drottning frågade han sig hur hon ens kände till honom. Men likväl Tharalion var inte sen att ändå ta uppdraget att skydda diplomaten som hon skulle sända till människorna. Visst för han hellre gick runt och stillade gravar nu men ändå. Det kunde bli intressant att hjälpa alverna på ett annat vis denna gång…[Read more]

Smärtan pulserade hårt i Gharfs arm, men han ignorerade det och gav hastigt en blick på Feylin och hennes oväntade komplimang. Inte för att han behövde den, men han nickade lätt till henne och hade en allvarlig och bestämd uppsyn. Så de pressade vidare, och då portarna och facklorna äntligen kom i åsyn kände han en strimla hopp. Det var kaos, oc…[Read more]