Huruvida det var en familj inne i huset var okänt, men nog hade det alltid varit någon eller några där, för snart nog så hördes skrik innifrån huset, då det började flamma upp i brand. Förvånansvärt fort gick det, dessutom. Det förvånade alltid Ati hur snabbt eld spreds.

“Ah…” Började hon, men innan hon hann avsluta meningen hade rebellerna…[Read more]

Neeana tog händerna för munnen och flämtade till. Vad var det för byggnad? Det var väl inga familjer där? hon såg sig omkring… hon kan inte stanna kvar och hjälpa, vakter skulle snart dyka upp.

“Kan vi följa dem?” viksade hon till Ati.

Hemsket på hemsket på hemsket, men allt hade varit för intet om det här inte ledde till att återförenas med far!

“Bättre att göra det, än att frukta det.” Höll hon med honom om med en nick, även om det förmodligen inte hade varit det Jasper hade menat. Hur det än var med det så steg hon framåt till hålet, nu när hon inte behövde mannens ljus för att ta sig framåt. Med prövande händer sträckte hon sig upp till hålet och tog tag om murbruket där, gav det någr…[Read more]

Ati stod stilla där hon var dold bakom lådorna, ögon uppspärrade då hon iaktog det som skedde. Det var svårt att sluta kolla, på något vis. Som när man såg en vagn komma rullandes med skenande hästar rakt mot ett marknadsstånd. Man visste att något hemskt skulle hända, men det var svårt att sluta titta.

Neeanas kvidande fick henne att blinka til…[Read more]

Neeana står helt stilla, som om tiden fryst till is. Vad skulle hon beskåda? Borde de stoppa det? De måste ju stå på rebellernas side eller? Men.. vem kan komma att skadas av detta? Och kommer de kunna spåra dem till far efter allt kaos börjat?

Hon kved lite och såg vädjande på Ati, hon hade verkligen ingen aning om vad de kunde göra.

Vem var det? Tanken gnagde på henne ett tag. Knivens var fortfarande i hennes hand och hon tryckte spetsen omedvetet mot ena pekfingret. Uppenbarligen hade de möts innan, sättet han rörde sig på och speciellt tilltalade henne. Som om hon vore hans like. Tanken var roande. Hon? De rovdjurs gula ögonen följde Djans lugna och självsäkra sätt rörd…[Read more]

Ed var inte säker på hur hon kommit hit. Å andra sidan var hon sällan säker på hur hon hamnade någonstans över huvud taget nuförtiden. Hon hade träffat Raysia tidigare idag, på en taverna som alla andra, på jakt efter jobb som de flesta andra legosoldater. Nu satt hon där, på en bänk bestående av en trädstam kapad på längden och placerad ovanpå tv…[Read more]

Jasper var som en öppen bok och det var inte svårt att läsa förvirringen på hans ansikte. Han hade klart och tydligt känt Sagas magiska aura – den var stark, hon hade utan tvekan något väldigt kraftfullt i kroppen. Ändå talade hon som at den inte var något speciellt, och undvek att berätta för dem var det var trots att han frågat. Vad kunde var…[Read more]

Jasper nös av dammet i luften och böjde sig ner för att plocka upp biten han rivit ur väggen – han dog inte nästan för att sedan lämna den efter sig där – och stoppade den i sin korg för tillfället. Just nu kunde de se från det gröna ljuset, men han visste inte vad det var eller varifrån det kom; det kunde försvinna minst lika snabbt som de upptäc…[Read more]

Vendrik står mellan den lilla sekretären och sängen. Rummet är inte väldigt stort men han har vant sig vid det. Funnit någon slags frid i det. Han följer sin systers väg in i det lilla rummet, hur kläder prydligt placeras på sängen, kläder av ädlare färger och mjukare tyg. och den svaga tanken om att även han skulle möta ödet fragmenteras. Sj…[Read more]

“Aah…” Ljöd Ati medan hon betraktade de båda männen. Facklor betydde eld, och eld och grönkappor var i hennes erfarenhet inte något bra. “De ska nog, eh, inte springa än.” Noterade hon, för de hade börjat tända facklor. Deras ansiktsuttryck var det av grymma män som hade grymt arbete framför sig.

Neeana tvekade… det kanske hade varit helt fel tid att följa dem! Vad betydde.. görningen? Hon ville se var de hör till men det verkade inte vara dit de var på väg. Hon kved till lite. “V.. vad ska vi göra? kan vi följa dem till… där de håller till? Kommer de.. eh.. att sptinga snart?” Atis talmönster hade börjat smitta av sig.

Hon blev lättad och glad över att hon fick komma in. Saskia tryckte ner och tryckte upp dörren, hon blir stående på tröskeln och lät sina ögon vänja sig vid det skumma ljuset i hans kammare. Det luktade instängt och hon såg på röran i rummet att han nått hopplösheten. Hon vände sig mot tjänarinnan och tog kläderna som de haft med sig. Nya kläder t…[Read more]

“Eh.” Viskade Ati. “De har något i görningen.” Och då rebeller hade något i görningen, i Atis erfarenhet, var det sällan något bra. En tjuv tog vad de behövde, sen försvann de. En mördare tog död på personen de behövde ta ihjäl, sen försvann de. Rebeller? Rebeller ville att folk skulle få reda på vad de gjorde. Det var vad som gjorde dem så an…[Read more]

Aife tog själv och smuttade på vinet – och fann sig själv uppskatta smaken. Oturligt, egentligen. Det hade varit enklare om det hade varit osmakligt. Som det var så skulle hon behöva ta det försiktigt fram så att hon inte drack för mycket, för hon tänkte inte förlora någon skärpa just nu, om hon fick välja själv. Men att helt ignorera det h…[Read more]

Neeana kände sig klumpig varje gång Ati behövde bromsa henne – och inkompetent när hon behövde skyndas på. Men hon var tacksam för hennes hjälp, hon hade aldrig klarat det här ensam. Hon visste inte vad som skulle hända om de blev upptäckta, hade de hjälpt far hade de väl varit vänligt inställde, men om det var någon annan de pratat om skull…[Read more]

Ati var van vid sådant här – om än inte helt van att göra det tillsammans med någon annan! Hon såg till att hålla sig aningen mer än en halv gata bakom rebellerna, och rörde sig inte framåt annat än när de var just på gränsen att hamna utan synhåll. Då de rörde sig på bakgator kunde hon inte göra mycket annat – hon kunde inte ta risken att de skul…[Read more]

Självklart var flickan livräd. Självklart. Tyvärr hade de inte tid för det, inte om de alla skulle ta sig levande därifrån.

“Då måste du leva!” Ropade hon över vinden. “För hans skull!” Med de orden tog hon upp flickans kniv och satte den i handen på henne igen, slöt flickans fingrar omkring den. “Tappa den inte igen! Om en kommer mot dig, hug…[Read more]

Han vände sig tillslut mot Kung Sandor, Nicholaus var död? Hans son fortfarande ung och hans kusin var inte av rätta virket att ta över Nicholaus roll. Nu när klanerna inte längre var bundna via någon ed till Nicholaus tvekade han på att det skulle svära en ny  ed till von Breslau. Nej det skulle snarare svära en ed till den som prästerska…[Read more]

Sandor suckade inombords över det svaret han fick, trots allt var han en konung. Men detta var inte tid för rättfärdighet gällande titlar och korrekt tilltal, och hans sinnesro blev inte direkt mer samlad och lugn av översteprästinnans upprepande svammel. Han vände sig hastigt om för att rikta sin uppmärksamhet till hans vakter som stod utanför.…[Read more]