Neeana satt redan vaken och flätade sitt hår. Hennes blick var tom och intetsägande. Hon hade aldrig riktigt blivit hel efter det som hände.. sorgen att förlora sin mor, sin trolovade och.. alla goda livsutsikter hon hade haft haft hade varit tung. Hon var nu 16 och borde varit på god väg att bli lärarinna, vilket hade varit planen. Nu hade ha…[Read more]

Betänksamhet var positivt, i alla fall i Aifes mening. Om Drottningen hade förkastat henne rakt av hade det såklart lett till vissa svårigheter angående anställningen, men hon hade nog nästan blivit mer orolig om hon hade accepterat det hela rakt av. Det hade tytt på en nivå av oförsiktighet som Aife inte riktigt uppskattade i en arbetsgiv…[Read more]

En livvakt alltså?

Hon lutade sig åter bakåt i tronen, fortfarande med ett litet leende över läpparna, men nu fanns där också något mer betänksamt i hennes blick. Hon hade trots allt kunnat behöva en sådan, särskilt sedan Ziyaté vänt sig mot henne. Tidigare hade hon bara haft Lloth och sin halvsyster att oroa sig för, och då hade hon ännu haft s…[Read more]

Hon hade sett handen på golvet med det tog lång tid för tankarna att samlas och förstå vad som hänt, kanske på grund av förvirring eller så försökte hennes undermedvetna bara ge henne några extra sekunder innan hennes liv skulle slås i spillror. När Colvin kom in i rummet förde hon en hand till munnen och kved “Nej!” men brast ut i ett skrik när…[Read more]

Om man skulle blicka noggrannt skulle man se en livlös hårig hand som låg vid dörrkarmen. Silverringen avslöjade att det var Aillis far och utan att visa någon empati sparkade mörkeralven, vid namn Rethúr, handen och tog ett steg framåt.

‘Vi är fler än dig.’ sa han spydigt, och riktade sin kniv mot Ziyaté. Utan förvarning hade Aillis bror stam…[Read more]

Ailis förstod ingenting, hon kved när hon blev medryckt men gjorde ändå sitt bästa för att vara tyst. Hon stirrade på handen som pekade ut genom fönstret men hennes sinne var helt överrumplat. Hade hon varit klartänkt kanske hon hade förstått vad Ziyatés hade menat men hur skulle det kunna vara säkrare utanför hemmet? Det måste ju vara säkrast nä…[Read more]

Allvaret i Ziyatés ögon gick inte att missförstå och hon höll ett finger upp mot sina läppar medan hon greppade tag om Ailis arm. Fast hur tyst kunde en människa vara? Andetagen, stegen som var tunga nog att få trägolvet att knarra till och visa vart de befann sig. Bestämt drog hon sig flickan till sig och knuffade henne mot fönstret. Det verkad…[Read more]

Ailis stelnade återigen när hon pratade om henne som ett.. kallt lik. Hon fäste blicken i golvet och kramade besvärat om sig själv med sina armar. Plötsligt blev kvinnan gravallvarlig. Ailis höjde blicken mot henne försiktigt. Kom närmare? Vad i all världen skulle det betyda? Gäster kan be om mer mat eller dryck eller kanske en filt till, men.…[Read more]

Ett litet leende dök upp på Ziyatés läppar och hon slog sitt finger mot sin tinning. Som om hon inte riktigt trodde på orden som hon hade yttrat.

“Ack, ack. De orden har din mor prentat in i ditt huvud. Varma ord. Men det spelar ingen roll om du inte har vett nog att ifrågasätta. För vad är värme, när du är ett kallt lik?” frågade hon och de r…[Read more]

Ailis stannade upp när hon blev tilltalad. Det hade ju varit fruktansvärt oförskämt att skynda ut ur rummet medan deras gäst talade med henne. Hon flämtade till när hon blev lovad att bli ‘lämnad ifred’ – hade hon verkligen råkat antyda att de ville bli av med henne? Det var hu ren motsats till gästfriheten som hennes mor värdesatte så högt.

“Åh…[Read more]

Tyngden av Ayperos fall och kropp, fick Nenya till att sjunka neråt lite grann. Hon hade inte riktigt lyckats fånga honom på ett bra sätt. Det var väl snarare han som hade funnit henne, mer än att hon hade fångat honom. Det var svårt att rätta till sitt grepp och hon beslutade sig hastigt att släppa honom, för att sedan någon sekund senare omfa…[Read more]

En som du. Orden fick henne att le. Alltid ni och vi. Fast i hennes egna samhälle hade det väl alltid varit lite mer utpräglat för det fanns inte riktigt något vi. Det var varje kvinna för sig själv. Männen var inte värda mer än vad… ja, vad de flesta ansåg att kvinnorna var värda i gyttjan de kallade land här. Hon kunde inte rå för att skrat…[Read more]

Bra de var redo för färden, trollkarlen kunde inte låta bli att flina lite. Inte behövde hon väl kalla honom herrn, men vad tusan han orkade inte rätta till det just nu. Det skulle nog rätta till sig själv då de lärde känna varandra bättre.

(tänker nog hoppa lite i tiden nu)

Det tog dem nästan tre veckor av resande inte alltid i de trevligaste f…[Read more]

Kvithera suckade inombords. Hon hade förväntat sig en hög ränta, och det hade hon kunnat leva med. Men okända tjänster som kunde betyda vad som helst… det var en dålig idé, och hon visste det. Men tiden höll på att rinna ut, trots allt skulle hennes terminsavgift betalas innan fjärde klockslaget om hon önskade stanna på Universitete…[Read more]

Edwins ena ögonbryn höjdes, han sträckte sig fram mot asken med båda händerna och drog den genast åt sig. Med händerna stadigt på asken, och med iskall blick sade han ”Du tycks ha missförstått grundförutsättningarna för vår överenskommelse, inga frågor”. Han förstod att det var en avsevärd summa för henne, mer än hon vågat önska sig.

Med något ne…[Read more]

Det krävdes all hennes scenvana för att hålla hennes ögonbryn från att skjuta i höjden och hennes mun att öppna sig. Istället hade hon bara sina klara ögon fokuserade på honom, men inne i hennes huvud utövades en storm av tankar. Tjugo guldmynt! Med det skulle hon inte bara vara säker flera terminer framåt, utan hon skulle dessutom ha råd att köpa…[Read more]

Två guldmynt, inte mer än så!? Edwin blev fundersam, Kvithera, studerar på Universitetet, en magiker naturligtvis. Han hade hört hennes namn någonstans, någon hade sagt något. Edwin försökte erinera sig en minnesbild av tillfället han hört hennes namn. Just det! Fem Fingrar hade nämnt att det hade varit ett väldigt liv uppe på skolan efterso…[Read more]

Hennes ögon smalnade något över hans frågor. Inte mycket, men lite. Trots allt var hon inte så intresserad av att avslöja sina personliga angelägenheter med denna man – och dessutom var detta ingen bank. Hon var inte en arrogant person, men denna man måste leva under en sten om hon inte hade hört något om henne. Hur många studeranden på skolan…[Read more]

Edwins ögon smalnade av när han hörde flickan förkunna sitt ärende. Jaså minsann, i behov av pengar tänkte han för sig självt. Edwin ställde långsamt undan morteln på dess plats vid arbetsbordet bakom affärsdisken. Han drog en av sina händer genom håret för att föra det bakåt ur ögonen, och sade ”Urban, du kan gå bak och gå igenom inventariet nu”…[Read more]