Ragnar blinkar till lite lätt, rynkar pannan i djupare veck och betraktar omgivningen. Vid skriet så vänder han sig om, ser sig omkring, hukar sig med pilbågen spänd och en pil vilande på strängen och han ser sig omkring lite lätt, upp mot himlarna och ser mot fågeln och rynkar pannan lite djupare, fuktar läpparna med tungspets…[Read more]

Ibland var Ranghildr inte allt för säker på om hon förstod allt som Ragnar sa. Fast en sak hade han helt klart rätt i. Att sova med tak, var bättre än att sova med de molnen. De skulle säkert blivit begravda med så mycket snö att de inte skulle vaknat igen. Hon huttrade lite av tanken och kunde inte ruska av sig tanken av något förföljde…[Read more]

Varligt följde hon efter paret i deras egna fotspår, kroppen på helspänn och ögonen släppte aldrig varken spjut eller båge. Hon vågade inte komma närmare än att hon knappt kunde skymta dem mellan träden. Vilka var de, var de farliga? Tankarna snurrade i hennes huvud och hon ruskade om sig själv likt en blöt hund. Hon måste komma närmare. När…[Read more]

Han drog en lättnadens suck när alven sänkte sitt vapen. Äntligen en vettig varelse på den här förbannade platsen.  ”Vem jag är?” Frågan förvånade Reidar fastän den nog inte borde ha gjort det. Vem var han egentligen. ”Ja du Camthalion, bra fråga, jag antar att jag bara är en vandrare från Barastar som råkat springa på ett jobb som tar mig till p…[Read more]

Det var en sällsynt skådad syn men när Märehns röda fana förenade sig med Karms blåa fanor kunde man tydligt se vilket storslaget rike Karm kunde vara om dess hus kunde förena sig. Istället för att ständigt föra intriger och stridigheter mot varandra bara för att höja sitt egna hus glans och ära lite mer över alla andra hus. Märehns fanatis…[Read more]

Med sina grå ögon betraktade hon honom när han skrattade åt hennes ord, och trots att hon inte visade det så spred sig en lätt rysning längs hennes ryggrad av blotta ljudet. Han skrämde henne inte längre, inte på samma vis som förut, men än besatt han förmågan att få hennes innersta väsen att rygga tillbaka. Kanske var det bara naturligt, men…[Read more]

Ragnar ser mot henne och ser sig omkring lite lätt. Tystnad och mörker var att föredra framför stridsrop och död och allt annat sånt där. Han kunde förvisso försvara sig, och göra det väl, men han var inte den bästa i världen på det. Han ger ifrån sig en låg grymtning åt hennes kommentar om hans gamla ben och han ler brett och himlar med ögone…[Read more]

Stridens hetta var något hon föredrog över skogens tystnad. Det var som om det fanns ögon som följde dem. Ögon som såg dem. Men som de inte kunde se. Tanken kunde hon inte skaka av sig. Även om Ragnar hade sagt att det inte var något att bry sig om. Åtminstone var de två. Eller kanske snarare två och lite till och de hade ju vapen.

Lee…[Read more]

Deras färd genom odlingarna hade varit lättsam med skratt och en och annan sång från Djan. Vägen var vältrampad där och närheten till havet och dess svalkande bris tillsammans med skugga från palmerna gjorde det hela väldigt behagligt. Så när de under eftermiddagen börjat styra hästarna mot norr sjönk modet i Djans sinne. Vägen blev dammig, so…[Read more]

Sarkasmen fick Tipum att skratta det ihåliga, hesa skrattet. Sedan lyssnade han på hennes ord. Ilskan mot Lloth var uppenbar. Han sträckte på sig och mötte hennes ögon med sina svarta avgrunder till ögon. En kyla skulle sprida sig längst Isras ryggrad.

“Din ilska mot Lloth är förståelig, men kan bli din död.” påpekade han, utan någon större…[Read more]

Vinter. Rimtursarnas långa dans genom världen till vargarnas sång. En vinternatt kanske skulle låta honom passera igenom. Eller det hade ju varit hennes förhoppning men nu stod hon där mellan granarna som hängde tunga av snö och med kylan bitande i hennes kinder. Klädd i vita pälsar och grått sälskinn hade hon lika gärna kunnat vara Skades reink…[Read more]

Som om hon inte riktigt trodde på trollkarlen att butiken var stängd, knuffade hon bort mannen och klev framför honom. Hon drog i handtaget själv. Mycket riktigt rörde sig inte dörren en milimeter,  hon kunde höra hur en skylt på andra sidan slog mot dörren. Lite fundersam kisade hon mot skylten, några krumelurer syntes på den. Några hon inte för…[Read more]

Visslandet från Djan fick hennes egna häst att sätta iväg i galopp. Något som Sera först inte var beredd på och hon tappade balansen. För någon sekund hon hamnade på sniskan men lyckades på något sätt rätta till sig själv.

Kom igen? Som om hon inte var den unga och äventyrliga i detta sammanhanget? Hon skakade nätt på huvudet och satte in sina…[Read more]

Snö och oväder. Det var hur vädret varit den senaste veckan och man behövde bara se ner på marken för att se hur illa det var med snön. Det fanns inga fotsteg framför dom dock, vilket var ett gott tecken. Det tunga molntäcket ovanför skulle helt säkert dölja deras spår innan natten var över. Ragnar Vandrare, även kallad Sup-Ragnar och andra okvä…[Read more]

Kroppen var spänd som en bågsträng och hon höll andan då hon försökte fånga upp minsta lilla ljud, blicken irrade runt i jakt efter rörelse mellan träden. De plötsliga orden fick henne att fnysa till ljudligt och sno runt så benbitar och bärnsten rasslade mot varandra. Bärnstensblicken fästes vid gestalten mellan träden och vid synen av pilen…[Read more]

De vackra höstlöven och frosten som så vackert ramade in dem gav inga intryck av att det någonsin skulle skett – eller kunde ske – något våldsamt i denna plats. De vittnade ingenting om den pågående konflikten och långa kriget som förpestade Kaldrland, men i slutändan slutade vissa aldrig törsta efter blod… och blod ledde oftast till mer blod. D…[Read more]

Köparen såg på säljaren med en förvirrad uppsyn och rynkad panna, hans förvirring var så pass tydlig att hans förste styrman lutade sig fram och frågade försiktigt på deras språk ” Är något fel Casimir ” , ord som för köparen nog mest framstod som en rad av n s och hårda t ljud som spottades ut. Köparen nickade åt honom, visst var något fel för…[Read more]

Hon själv skulle aldrig ha flytt om det inte var för att Arand bokstavligen drog med henne ut ur stridens hetta, men kanske var det likväl. Hon hann nämligen se hur mer än en av hennes landsfränder föll inför den bevingade vampyren innan hon ens lyckats fly ut genom dörren och vidare in i ytterligare en annan gränd. Ilskan som kokade upp inom henn…[Read more]

Konungen lyssnade på Nicolaus förslag, och gav sitt samtyckte. Denna dag skulle Karms och Märehns taktiker som så många gånger använts mot varandra åtminstone denna gång förenas till en. Kanske var det en historisk dag, att se de två strida vid sida på detta vis, för även om de var allierade enligt lag var det sällan de stod som riktiga vapenb…[Read more]