Allt hade blivit svart och tyst som om allt bara var en dröm eller en vision, han förstod inte vad som hände men i fjärran kunde han höra ljudet av metall som träffade metall och skriken från människor som genomborrades av metall. Nånstans avlägset kunde han även höra hur någon skrek hans namn, hans sekundant som skrek, sekundantens röst påminde…[Read more]
Haelga kände hetta i sitt ansikte. Den välbekanta hettan som kom från henne själv när blodet rusade till hennes kinder när hon kände skam eller ilska. Men den här gången var det mindre välbekanta känslor som gjorde sig till synes på hennes hy – något hon upplevt tidigare men så sällan att det var nästintill obehagligt i stunden hon befann sig.
“T…[Read more]
Ulfruk såg hur Geira störtade ut över vagnen och svor till. Det rörde sig flera skuggor i nattmörkret och han föstod att de var jagade av en hel skock av odöda mörkeralver. Geira hade försvunnit ut i mörkret och ljuset i vagnen hade gjort Ulfruks mörkerseende mycket begränsat. Han tänkte dock inte bara stå där och se på när den tokiga odöda jän…[Read more]
Det var som om hela universum snurrade med henne som mittpunkt, i en helvetespiruett där hon bar själva verkligheten på sina händer. En tryckande, kvav tyngd låg över hennes hjässa och hotade krossa henne till intet. Det ringde i öronen, allt var oväsen till en outhärdlig grad.
Så öppnades dörren helt, och de stod öga mot öga med bytet som bliv…[Read more]
Självklart skulle det inte vara så enkelt, hon hade trots allt slagits mot en vampyr förut, även om det varit mer som lockbete… Dessvärre hade hon inte något svärd av silver såsom Arand hade haft, inte heller en liten kapsel av silver som exploderade när man kastade den, nej, hon hade inget av monsterjägarens vapen, men hon hade åtminstone…[Read more]
Hon kikade på honom i ögonvrån när han sträckte sig efter det glas med vin som hon envisades med att alltid ha framställt till honom trots att han aldrig visat något intresse för det. Kanske var det av ren vana, för artighetens skull, eller så var hon kanske nyfiken, nyfiken på om demoner såsom han fann någon som helst njutning av mat och dryck. A…[Read more]
Davant kunde inte annat än att själv le när han såg Ayperos smittsamma leende. Överskattade han kungen? Var kungen så desperat att han skulle kunna godta nya herrar till Gröndal för att behålla freden. Davant insåg att han inte visste tillräckligt för att kunna svara på dessa frågor, men han visste att Ayperos gjorde det. Davant kunde genom d…[Read more]
Knivskarp smärta hade bränt till i Ulfruks vänstra hand när Geira borrade in sina naglar i den, och det hade fått honom att yttra en ful svordom med sammanbitna tänder. Efter det att hon släppt hans hand hade Ulfruk genast öppnat den stora trälådan lådan för att ta upp bössan. Fullständigt fokuserad hade han plockat ut den och vant börjat ladda…[Read more]
Världen gick runt, runt; intrycken myllrade, hennes mun var torr och läpparna kändes som pergament. Hade hon varit vid liv, hade pulsen hotat att slå igenom hennes hud. Bröstkorgen brann, en malström som drog, ständigt inåt, inåt… Huvudet var lätt, samtidigt tyngt av all världens bilder, viskningarna…
Nu är du min.
Dunsen från taket var fö…[Read more]
Ayperos avgrundsmörka ögon studerade den ljusa varelsen framför sig och magin den utförde för att rädda den obetydliga mannen han nästan dödat. Något nonchalant hade han precis tänkt svara innan lågorna omfamnade husen omkring dem på torget kring porten. Omkring dem ropade krigarna av förvåning och rädsla, men det var Ayperos döende trupper…[Read more]
Ayperos lyssnade på då Davant försökte hitta ursäkter för varför det inte skulle bli så som Ayperos hade bestämt. Det hela var lite roande, samtidigt som det var irriterande och försummade onödig tid. Inte för att Ayperos hade bråttom. Så han lyssnade på Davants rabblande, innan han gav Nenya en blick för att sedan se på Davant igen.
‘Nenya var…[Read more]
Rädd? Ulfruk förvånades av frågan och skärskådade sig själv för att utröna huruvida han faktiskt var rädd. Det kändes inte som om han var det. Känslan var annorlunda, nervositet låg närmre det han kände, men var ändå inte korrekt. ”Nej Madam Geira, inte rädd tror jag. Däremot är jag en jägare, inte någon krigare. Vanligtvis spårar jag up…[Read more]
Geira skärskådade sin omaka vän. Hon blev absolut inte klok på honom, men det var också hälften av förtjusningen i att ha vänner. Hon hade inte sådana att strö omkring sig likt småslantar, direkt.
Men hon uppfattade skiftningarna i Ulfruks tonfall, hans stirrande blick och hans försiktiga rörelse.
“Är ni rädd?” frågade hon häpet, och kund…[Read more]
Ulfruk log med hela ansiktet, en rynkig historia som dock visade upp verklig glädje. ”Jag är bara glad över att ha fått en ny vän” sade han med vänligt tonfall.
Leendet i hans ansikte smälte dock bort när allvaret i situationen gjorde sig påmint, ”Dessvärre, om det är som du säger att vampyrens sinnen kanske är… övernaturliga. Ja…[Read more]
Geira formligen väste av skratt. Hon klappade Ulfruks axel och kved fram: “Ulfruk, jag skämtade.”
Hon samlade sig något och lade till, fortfarande brett leende: “Ursäkta mig, jag lägger undan formaliteterna en stund. Men aldrig någonsin har någon varit så hänsynsfull mot mig som du! Det är… uppfriskande, i ärlighetens namn. Jag luktar, det…[Read more]
Geiras plötsliga fråga angående hennes doft fick Ulfruk att dra ett för djupt bloss ur sin pipa och han drabbades av en kraftig hostattack. Vid flera tillfällen försökte han ta till orda men misslyckades alltjämt. Slutligen, efter att ha fått lite tid att begrunda sitt svar rosslade han fram, ”Madam Geira, er fråga gör mig helt ställd. Natu…[Read more]
Nelerýa svalde återigen. Det stod klart att mörkeralven hade sett henne, men hon verkade snarast road?
Kanske var det en dum instinkt, men Nelerýa påmindes om det sociala spelet mellan hennes jämbördiga väninnor och de adliga kvinnorna i Antrophelia. Vänskaper uppstod och gemensam grund anlades inte bara hur som helst, utan genom särskild…[Read more]
Om inte det vore för att kvinnan som steg in genom dörren hade låtit blicken stanna lite väl för länge på Ziyaté. Skulle hon låtit sin uppmärksamhet försvunnit åt ett annat håll. Det var inte så att hon inte var van med blickarna, men hon kunde inte undgå från att se fjällen som glimmade till på hennes hy. Skulle verkligen turen vara på hennes si…[Read more]
Nelerýa rynkade pannan. Hennes entré hade mötts av en otrevlig mans hojtande om att stänga dörren, och det var långt under hennes värdighet. Hon såg med avsmak på den druckne mannen som vågade tilltala en högbördig me’er som hon själv på sådant vis. Just skulle hon till att snäsa något nedlåtande åt honom när något gnistrade till i utkanten av h…[Read more]
Orden rann från Isras mun och fick demonens leende att bli större. Glad att Isra hade något bakom pannbenet. Det fanns en tanke och inte enbart makt. Kammarfruns närvaro berörde inte Tipum det minsta. Att hon lämnade eller ens fanns där, var något som han inte lade sina tankar på. Lite roat mötte demonen Isras blick. Det fanns en road glimt bak…[Read more]